Man får reda på saker om man har en son som är fågelskådare. Och man får se saker... Visserligen missade jag den spelgalna tjädertuppen och inte heller fick jag syn på berguvarna, men idag var jag med om något som hamnar bland det översta när det gäller närkontakt med djur... Allra roligast är väl när man blir helt överraskad och råkar ut för något oväntat, men jag måste säga att även om detta var planerat, så överträffade det mina vildaste förväntningar...
Fågelskådaren hade fått reda på att det häckar ett lappugglepar närmare än 15 mil från Örebro. Det måste vara en av de sydligaste i Sverige. Vi åkte dit, vi fick syn på den, och... vi umgicks.
Först hittade vi den mäktiga honan. Hon lät sig villigt fotograferas både i en tall och på marken. Vi hörde sedan en unge pipa och följde ljudet. Då kom hanen. Och snacka om att vara social! Stundtals befann den sig inte mer än två meter bort medan vi satt och fikade. Det kändes helt overkligt. Efter en dryg timme packade vi ihop och begav oss till bilen. En liten bit på vägen slog hanen följe, innan den vände åter till sin familj.
Overkligt var ordet, sa Bull.
