Inför julafton 2007 sa våra söner att vi inte behövde skriva ner någon önskelista. De hade nämligen bestämt sig för att ge oss en gemensam upplevelse. Livskamraten och jag spekulerade en del: Bowlingkväll alla fyra? Bjudna på extra lyxig mat och gott vin hemma hos någon av dem? Paintball? (Jo, tanken slog oss faktiskt.)
Svaret blev: En långhelg på Stora Karlsö tillsammans med båda sönerna. Jag måste gå mycket långt tillbaka i tiden - om någonsin - om jag ska hitta en julklapp som överraskade och gladde så mycket.
Kristhimmelfärdshelgen tillbringade vi där i fantastiskt väder, mestadels solsken och tämligen svag vind.
Det finns ett antal olika möjligheter till boende på Stora Karlsö, men valet hade varit självklart: Fyrområdet, precis på stupkanten där tusentals sillgrisslor och tordmular var våra närmaste grannar.
Vi fyra delade på den lilla stugan som ligger precis på stupkanten, till vänster på bilden ovan.
Själva fyrbyggnaden är en mycket imponerande byggnad, sammanbyggd med fyrmästarens bostad. Fyren är en av tjugo i landet som utvalts att fortsätta sända ut ljus nattetid.
Givetvis gjorde vi ett besök i själv fyren. "Vår" stuga syns på bilden nedan.
Stränderna - vid de få ställen där man får vistas - vimlar av fossiler av olika slag. Ingenting får föras bort från ön, vilket innebar en stor prövning för min stensamlande livspartner. Hon "lånade" ett par fossiler som hade i fickan hela vistelsen, men som hon - lydigt - lämnade kvar vid hemfärd.
Livskamraten vid stupen intill vår stuga.
Borta vid överhänget ligger grottan Stora Förvar, som varit bebodd i omgångar sedan stenåldern. Vi befinner oss i Norderhamn, dit båten anländer. Här finns de enda två fiskarstugorna som är bevarade.
Om man vågar luta sig över kanten kommmer man mycket nära såväl sillgrisslor som tordmular. Här finns tusentals par av varje sort. När man sticker näsan över kanten överraskas man av doften. Odören, skulle nog många säga. Den är... tydlig.
Sillgrisslor
Där fanns många fler intressanta fågelarter än alkorna ovan. De mest iögonenfallande var givetvis de två havsörnarna, men bland rovfåglarna gladde jordugglan mest. En hel del intressanta småfåglar fanns också på plats. Ortolansparv och svart rödstjärt är två exempel. Tyvärr lyckades jag inte varken se eller höra halsbandsflugsnapparen som precis hade anlänt. Komplett artlista avlutar texten.
Visserligen var vårt främsta mål att få se en mängd olika fågelarter, men Stora Karlsö har mycket mer att erbjuda både när det gäller djur och växter.
Den här lilla vackra skalbaggen - riddarskinnbaggen - fanns överallt på ön. Största ansamlingen fanns på väggen utanför toan i Norderhamn. Ett annat djur vi stötte på vid varje promenad var de mycket orädda skogshararna.
Växtligheten var fantastisk. Asken här ovanför är mitt favoritträd på våren, innan lövsprickningen börjat. De mörkt chokladbruna - ibland nästan svarta - knopparna är för mig sinnebilden av Boyes Visst gör det ont... När sedan knoppen verkjligen brister, så formligen väller bladen ut. Hur har de fått plats? Det måste göra ont... Men det var knappast askknoppar Karin själv tänkte på när hon skrev dikten...
Den fantastiskt prunkande våradonisen lyser så här vackert under en mycket kort tid på våren. Vi hade tur att pricka rätt. Andra fantastiska blomster var slån, förgätmigej, Adam och Eva, fältsippa med flera.
En av dagarna var det ett svagt soldis, vilket gjorde det svårt att urskilja horisonten. Himmel och hav hade exakt samma blåa nyans. Mitt i detta ljusblåa svävade några kobbar med gott om fåglar. Det kändes som att titta på en jättelik fondvägg. Fotot ovan kan tyvärr inte göra verkligheten rättvisa.
Vi hade alltså ett fantastiskt väder. När vi satt och väntade på att båten skulle komma och hämta oss rullade emellertid dimman in och till slut kunde man inte se mer än 20-30 meter framför sig.
Vi hade i sanning valt rätt tid att avnjuta vår julklapp.
GOD JUL!
Artlista:
Knölsvan, vitkindad gås, gravand, ejder, alfågel, svärta, knipa, kricka, snatterand, småskrake, storskarv, havsörn, fjällvråk, strandskata, större strandpipare, rödbena, roskarl, tofsvipa, skrattmås, fiskmås, silltrut, gråtrut, silvertärna, sillgrissla, tordmule, tobisgrissla, skogsduva, jorduggla, sånglärka, ängspiplärka, skärpiplärka, sädesärla, rödhake, rödstjärt, svart rödstjärt, buskskvätta, stenskvätta, koltrast, rödvingetrast, taltrast, ärtsångare, törnsångare, svarthätta, lövsångare, hussvala, kråka, blåmes, talgoxe, stare, bofink, grönfink, hämpling, gulsparv, ortolansparv.
Glömt någon? Min fågelskådande son får redigera vid tillfälle.
En gång i tidig barndom var jag på karlsöarna och kommer ihåg alla grisslor än idag,
Och Annakari - har du tur så får du uppleva när sillgrisslorna knuffar (!) ner sina ungar från klippkanten. De kan inte flyga, utan faller genom luften rakt ner på klipporna under. Egendomligt nog skadar de sig inte, utan knatar på ut i vattnet.
Visst ska du ta dig tid att besöka detta exklusiva område. Man behöver inte vara överdrivet fågelintresserad för att uppskatta denna säregna natur.
Förstår att det var roligt att spendera tid hela familjen!
[OT] Besökte Kinnekulle i helgen, tack vare ditt tips för ett år sedan.
Thomas