Djupdalshöjden är ett av de senaste tillskotten av naturreservat i Örebro län (bildat 2007) och det är sannerligen något utöver det vanliga. Det ligger avigt till - längst upp i norra länsdelen - men det är väl värt ett besök. Dels finns där vacker vildmark, men det som framförallt lockar en friluftsnisse som jag är de fina lederna med sagolika övernattningsmöjligheter.

Faktum är att två personer har undrat om jag verkligen ska berätta om dessa ställen på nätet. Kan det inte finnas en risk att det utnyttjas på "fel sätt". Jag tar risken. Jag har redan tidigare skrivit tre blogginlägg om detta område.

Nummer 1   Nummer 2  och   Nummer 3 

Detta var tänkt att bli det första vinterbesöket, men våren har ju gjort entré och i trakten runt Örebro finns inte en flinga. Vi - jag, Livskamraten och Ornitologen - ville ändå chansa på att fira min födelsedag lite vintrigt. Vi lastade bilen med snöskor, ryggsäckar och pulka och gav oss iväg. Lite beklämda kände vi oss allt när vi passerade Kopparberg och började leta oss vidare mot Nittälven. Nästan ingen snö!

Men - trots sitt namn är Djupdalshöjden ett av länets högst belägna områden, till stora delar över 400 meter, och det är känt för att vara snörikt. Och här fanns snö.

Så här mycket barmark på ett och samma ställe såg vi enbart vid P-platsen. Enligt Länsstyrelsens broschyr om Djupdalshöjden finns det tre ingångar, men vintertid kan man räkna fyra. I reservatets norra del finns en koja/stuga som ägs av en skoterförening. Hit går det skoterspår norrifrån som är lätta att följa. Kojan finns inte markerad på kartan, men den ligger precis på gränsen till reservatet strax NO Hjortronsbergshöjden.

Vi valde dock den västra infarten. Detta berodde till en del på att vi då skulle få en längre tur, men också på att de övriga startpunkterna finns vid betydligt mindre vägar, med risk för bristfällig snöröjning.

Vår första paus tog vi uppe på Kullberget. Därifrån har man en riktigt fin utsikt mot sydost. Som synes av bilderna var vädret helt underbart. Det var den första soliga dagen på många, många veckor. Kanske månader?

Att detta är en tjäderrik skog står utom allt tvivel. Vi såg säkert hundra högar med spillning under tallarna. På vissa ställen var det så tätt att man kan misstänka att mossen i närheten fungerar som spelplats. Vi såg dock inga tjädrar under vår vandring, men både järpe och orre.

Efter drygt 2 ½ km kommer man fram till vindskyddet vid Hallmarkshöjden. Är man där på sommaren finns brunt vatten att hämta i de små Mårtenstjärnarna. Sommartid rekommenderar jag att man tar med sig vatten oavsett vart inom området man tänkt sig. Det finns ett par bäckar, men ingen av dem innehåller aptitligt vatten. Vintertid med fräsch snö så klarar man sig, förstås, men det var tur att vi tagit med vatten. Den snö som fanns kvar var bemängd med skräp.

Vindskyddet är gemytligt. Där finns ett vedförråd och ett grillgaller över eldstaden.

I början är leden mycket kuperad, men efter hand planar den ut. Vi passerade en del blöta stråk och små vattendrag. Någon gång var vi tvungna att plumsa i, men för det mesta kunde vi ta oss runt.

Vi utförde också en del balansövningar i den högre skolan.

Härligast var att ta sig över myrarna. Solen värmde ordentligt...

... men det tar på krafterna att gå med snöskor...

Det är mycket tätt mellan fotomotiven i Djupdalshöjden.

Till  slut kom vi fram till denna ljuvliga och märkliga lilla stuga. Byggnaden till vänster är ett rejält vedförråd med yxa, såg och huggkubb. Ute "på gården" finns en fin eldstad med grillgaller. Lägg också märke till solpanelen.

Solpanelen driver taklampan och ett antal sänglampor. I "vardagsrummet" finn en lätteldad kamin och en mycket innehållsrik köksavdelning med kastruller, porslin och bestick. Det är tillåtet för sex personer att övernatta - fyra i mycket bekväma sängar (med kuddar) och två på bänkar med värmande sitt-/liggunderlag.

I ena hörnet finns en vattentoalett med duschhörna som.... Nä-nä. Utedass förstås.

Vi njöt i solen.

Jag har alltså blivit avrådd av ett par privatpersoner att skriva om denna stuga. De hyste en oro över att detta skulle kunna bli ett "tillhåll". Jag tänker att länsstyrelsen knappast har rest denna stuga för några få. Den ligger dessutom så till att det knappast är troligt att någon orkar släpa hit stora ölkassar. Dessutom finns här inget dricksvatten. 

Enkel lunch med presentöppnande. Paketen visade sig bland annat innehålla cykelhandskar, makrilldrag och en hel del litteratur.

Födelsedagsmiddagen bestod av marinerat lammkött, rotfrukter i ugn och ett gott vin.

Kvällen avslutades med ett fågel-quiz i Ornitologens regi. Bilden föreställer en kärrsnäppa.

Morgonen därpå tog vägen förbi skoterkojan i områdets norra del. Det är en åttkantig byggnad. Inuti finns en rejäl kamin och bänkar runt om.

Nu lämnade vi lederna och tog oss västerut över myrarna, fram till vägen mot Yxsjöberg. Därmed hade vi nått slutet på denna födelsedagstur.

Positioneringen gäller stugan.