För ett par dagar sedan stötte jag oförmodat ihop med Anders - en före detta arbetskamrat. Det var ett bra tag sedan vi sågs, så vi bestämde att kommande fredag (igår) gå på bio och sedan till Stallyktan för ett par öl. Vi är båda 50+, men trots det i väldigt olika skeden i våra liv. Det blev därför en hel del berättat om vad som "hänt sen sist". När det samtalsämnet tog slut gled vi istället över på våra drömmar.
- Har du några drömmar kvar, Håkan? frågade han.
- Jo, det har jag förstås, och så började jag bland annat berätta om olika resmål, både nära och fjärran, som jag gärna skulle vilja besöka - ensam ibland, tillsammans med andra ibland. Givetvis handlade en hel del om friluftsliv i olika former.
- Finns det någon av dina drömmar som inte är genomförbar? fortsatte han.
- Njae, kanske inte ogenomförbar, men det finns en dröm som jag inte tror kommer att bli av. Så berättade jag för honom om min längtan till Sarek på vårvintern, att få åka skidor genom några av de mäktiga dalgångarna och kanske geonomföra någon lättare skidbestigning. Men - jag känner tyvärr ingen som vill följa med mig dit. Jag vet att det finns kurser/färder i STF:s (?) regi, men... neej, det är nog inget för mig.
- Varför tar du inte med mig?
Sa han det verkligen? Hörde jag rätt? Han - den där bekvämliga och väderkänsliga killen - vill han följa med mig till Sarek en vinter? (Han hade bara druckit en enda öl.)
Så här kommer det att bli: Kommande vinter kommer vi att ägna oss åt att bli lite samkörda när det gäller vintertältning. Vi kommer att ge oss upp i Kilsbergen några riktigt kalla nätter och vänja oss vid tältuppsättning, matlagning, snöbivackering och användande av vindsäck. Nu hoppas jag på skitväder i vinter.
Och påsken 2009 blir det verklighet...
Vår uppfattning är att påskväder är så lurigt;att vår-fullmåne-snöväder gärna följs åt.Vilken vecka före-under-efer påsken har man störst chans till vackert väder.