Bok 9-10 km
Suunto 9,6
8:55 - ca 13
Det kom några skurar under natten (den första bara minuter efter att jag krupit in i tältet) men vad gör det om man har ett bra tält? Det var också ganska kallt, fick dra upp dragkedjan på säcken hela vägen och sov med strumpor. Varför jag inte tog på mig mössan har jag ingen aning om. Var väl för trött helt enkelt. Vaknade vid 5, gick ut och pissade i den svala fjälluften, gick sedan tillbaka och somnade efter en stund om till runt 8. Börjar bli en hejare på att fixa havregrynsgröten nu och få mig en kopp kaffe samtidigt med minimal diskmängd. I morse kryddades det med en en handfull nyplockade blåbär och odon. Mina grannar gick upp ungefär samtidigt men de är lite snabbare i sina morgonbestyr och var iväg någon halvtimma före mig. Under packbestyren kom plötsligt en flock renar över bergskammen ner mot vårt läger. En bit bort, men ändå (sa sörlänningen).
Det började med en lång seg uppförsbacke som bitvis blev insluten i lågt drivande moln. Då sjönk temperaturen betydligt och underställ under långbyxor kändes som ett klokt val. Väl uppe blev lönen för mödan ett vidöppet kalfjäll med milsvid sikt. Böljande fjällsidor med fler renflockar, stenpartier med porlande jokkar och ett molnskådespel i olika gråa nyanser som var ständigt skiftande. Ibland blev Sarek-fjällen synliga och rätt som det var sprack det upp och sjön i Stora Sjöfallet låg framför ens fötter.
Nedstigningen till Vakkotavare beskrivs som den jobbigaste på Kungsleden men jag tycker gårdagens var värre. Möjligen spelar vädret in, idag sken solen rakt i ansiktet på mig när jag gick ner och stigen var förhållandevis torr. Hade den varit lerig som igår hade det troligen varit en annan femma. Nere vid stugan satt Uppsala och skåningarna och åt lunch med stugvärden. Jag köpte tältplats och fick en finfinplätt nere vid sjön. Klockan var strax före 13 och det var skönt att låta kroppen vila. Allt eftersom ramlade fler och fler in, många kända ansikten, en del nya. Några ställde sig och liftade eftersom sista bussen gått och trots att det bara kom 3-4 bilar på 45 minuter fick de napp! Jag åt varma koppen till lunch och gjorde slut på brödet jag köpt i Sälka. I morgon ska jag plocka upp en depå och innan jag påminns om vad som finns i den vill jag tömma så mycket som möjligt.
Vi lever våra dagar så inrutade i rutiner, tider, tabeller. När vi går upp, när vi åker till jobbet, möten, avresor, telefonsamtal med mera. Självklart är en hel del av detta nödvändigt för ett fungerande samhälle och arbetsliv men det lite läskiga är att det blir en så naturlig del av ens vardag att man fortsätter även när man är ledig, trots att behovet minskar drastiskt! Det sitter liksom inpräntat i ett beteendemönster och det blir väldigt tydligt när man är ute såhär. Visst, jag kan planera kilometer för kilometer, timme för timme, dag för dag och grovt sett gör jag det också. Men jag behöver ju inte, jag har ingen tid att passa, det går en båt/buss i morgon också och det är bara att slå upp tältet och vänta. Jag erkänner att det är lättare sagt än gjort, men efter sju dagar på leden tycker jag att jag börjar bli bättre på hela inställningsgrejen. Det ska nog bli folk av mig med.
Dagens lärdom: Det finns alltid ett krön bortom nästa
Myggindex: 3 på morgonen, 1 resten av dagen
Steg: 217 951 (glömde i tältet)
Naturobservationer:
- Flera renflockar
- Akkamassivet i Sarek från en kvällsmatplats vid sjön är att dö för
- Stenfalk på fjället
PS. Kanske egentligen ett PS från igår men efter maten kom solen fram lite mer bakom molnslöjorna i väster på sin väg ner för dagen. Jag kunde inte förmå mig själv att gå därifrån. Jag satt kvar en extra timme och barta följde dess väg över himlen. Akkamassivet lystes upp av den och jag kunde se att på ett par andra klippor hade Uppsala och Skäggtysken som jag träffat förut i Kaitumjaure stannat upp med samma syn för ögonen. En så fin kväll, vilken solnedgång! Jag kom att tänka på killen som valsade in i Kaitum och slängde i sig frukost på en kvart innan han jagade vidare efter att ha gått 80 km på två dagar. Han stannar nog alrid upp och ger sig själv tid att njuta på detta vis. Han har säkert trevligt på sitt vis på sin resa, men lite missar han allt. Stackars honom.
Frukost! |
Med moln som kompis |
Stora Sjöfallet visar sig |
Här såg jag stenfalk |
Sol i plytet |
Redo för kvällsmat |
Gott om vatten |
Solen på väg ner |
Sjöfallet österut |
Hej då, solen! |