Sommaren 1925 mellanlandar postflyget från Berlin på vattnet i Hällaryds skärgård, utanför Karlshamn.

- Ur planet kliver en tämligen känd korpulent pilot. Han är på flykt efter en misslyckad statskupp och ser Sverige som sitt gömställe.

Piloten blir sedemera benådad och stiger till ökänd andreman i den regim som skulle kasta in världen i ett sammanbrott.

Ett sekel senare intas samma vatten av Skåne-vandrare (och paddlare) men av helt andra skäl. Arkipelagen av små idylliska öar utanför Karlshamn passar perfekt för paddling och strax utanför väntar öppet hav med vresiga vågor. I samlad tropp landstiger vi på Fölsö och inrättar härläger. Kajakerna är fyllda till bristningsgränsen som om vi skulle tillbringa sommaren på en belägrad ö.

Vi kan verkligen rekommendera Fölsö som ägs av Karlshamns kommun. Här finns både rinnande vatten och äkta WC. Ett vindskydd utan klotter mängder med bänkar och bord. Fina gräsmattor och solvarma klippor. Helt utan skräp. Det enda aber är vattnet som på västsidan är ofräscht av illaluktande gyttja, samma problem finns även på en hel del andra öar.

Plötsligt står en stor och grann jordgubbstårta på eldstadens griller (ja, det är eldningsförbud).Tårtan har överlevt färden på en guppande kajak, fastsurrad på däck. Är det här peaken för kajaker?

Och ja, jag vet vilka regler som gäller i farleder, men det finns ju nåt som heter hänsynstagande.

Och ja igen, motorbåtarna körde även över hastighetsgränserna. Nog gnällt över fordon vi varken kunde komma i kapp eller smiska med våra paddlar.

En mink simmar kvickt över den hårt trafikerade farleden.

Under natten hade minken även besökt vår lägerplats i jakt på godsaker. Det är vågorna vi vill åt. 

- Det är en härlig känsla att surfa på en bärande våg.

Det är bland vågdalar och toppar som den där speciella frihetskänslan infinner sig. Utmana Moder natur. Tar i så det värker i leder. Lyckas parera och blir ett med havet.

Blir helt såld på paddling.

The moment när du övervinner rädslan och bara vill ha mer. Varje våg är som en köttbit du bara vill sluka.

Till grabbarna på sina vattenskotrar som tror de är så coola så: You don´t know what your missing.

Nej, slut med Hemingway referenser och tillbaka i verkligheten.

Midsommarmaten dukas upp mot fond av solnedgång. Osannolikt mycket olika maträtter och drycker. Moderniserade nubbevisor och musik-quiz.

Ja, jag vet att musik inte hör hemma i ett är ett naturreservat, men kalla det för en snäll hämnd mot fåglarna som väcker en varje morgon. 

Midsommardagen inleds med sovmorgon för oss människor.

Långtur till Tjärö, för en hägrande räkmacka.

De lågmälda stavelserna vid återkomsten berättar om en tuff paddling i hård motvind.

- Det var som att havet knutit munkavle på oss.

Utkastad från en liten holme. Personen sade att de ägde ön. Orkar inte ta debatten. Kliver i sur dy. Har vi parkerat kajakerna vid deras avlopp?

Karlshamns arkipelag är överexploaterad med stora nybyggda villor precis vid strandkanten.

Middag på fortfarande solvarma klippor.

K klättrar högt upp i träd och gör ett snyggt dyk. V

i andra kontrar med bomben. Otroligt hur mycket olika sorters mat det fortfarande finns kvar. En något mer avslagen middag.

Solen sjunker medan havet ligger blankt.

Delar upp oss i mindre grupper för lite djupare samtal, men ett och annat skratt studsar ändå mellan klipporna. Många säger att det sociala livet bland friluftsmänniskor är det som lockar. Det finns alltid något intressant att diskutera eller skratta om

Sovmorgon för alla, men inte för personen som råkade sätta upp sin hammock i fårhagen.

Utflykt till Tärnö, vid yttersta havsbandet

.I Karlshamns skärgård har det bott människor sedan 800 talet. Det var mager jord och mångsyssleri för att dryga ut inkomsten. Invånarantalet var som högst kring 1920-talet. Numera finns där endast enstaka åretrunt boende. Lite sorgligt.

Rundar Tärnö på utsidan. Det öppna havet utmanar oss. Se upp för grynnor som döljs av vågor. Ute på det öppna havet vågar sig inte vattenskotrar. Såna fegisar!

Gamla gistna träkåkar bildar fond mot nya tidens havsmonster.

Om de röda små kåkarna kunde tala, vad skulle de säga om utvecklingen?

När vi ska beställa mat på ”Tärnö Ökrog”, väljer ägaren att ta en sorts siesta, mitt under värsta rushen. Något udda men tydligen vanligt. Det blir i alla fall den obligatoriska glassen, men kaffet var slut.

Orostider.

Utanför Karlshamns kraftverk vaktar Kustbevakningens stora fartyg.

Men alla historier om pirater och smugglare. Stämmer myten att det finns nedgrävda silverskatter som ingen har hittat.

Det får bli till nästa gång.

Stort tack till arrangörerna och ännu mer till våra kajakinstruktörer som tog med oss på ett häftigt äventyr, som heter duga.

Även ett stort tack till Karlshamns kommun som iordningsställt för oss friluftsmänniskor, som fler orter borde ta efter.