- Mina drömmars landskap
- Han vänder sig om, men ingen är där.
Några kråkor dyker ner och skrämmer hans häst. August stiger av vagnen och tar en promenad i grönskan på Kullaberg. När han återvänder är både häst och vagn borta. Han ropar på hjälp men allt folk är borta.
- Djävulens verk. Den här byn är förhäxad, skriver August Strindberg.
Kullahalvön är särskilt utsatt för naturens. Det kärva klimatet och karga naturen gav upphov till många myter om invånarna.- Ett säreget folk som bodde i grottor och hade kontakt med andevärlden.Vi väljer den del av Kullaberg som turisterna inte vågar befatta sig med, Nordsidan. Bråda stup ned mot det kokande Kattegatt. Försiktig var du sätter fötterna. Klippkanten döljs effektivt av mossa och slyskog. Det (numera) pittoreska fiskeläget Arild fick sitt namn från Adelsmannen Arvid som mördades av sin styvfar. Arvids kropp flöt iland på Kullaberg och gjorde ett avtryck mot klipporna. Platsen för avtrycket kallas för Arilds sten och ligger vid hamnen.My secret garden- is not so secret anymore.Anders, vet du vägen?- jag tror vi gått vilse, säger Å.
Det mumlas om myteri bland vandringsgruppen.Upptäcker att vi gått vilse och känner mig lite lätt frustrerad.Men som räddaren i nöden dyker den upp, en hemlig dalgång mitt på Kullaberg.- Varsågod säger jag och visar upp den vackraste av dalgångar.En restaurerad mosse omgiven av sluttande betesmarker. Den ökade biologiska mångfalden gör sig påmind där vi sitter och intar vår lunch. Lite märkligt att jag inte varit här förut.Jo just det, jag berättar naturligtvis inte var den idylliska dalen finns.Verklighetens KullamannenJullovet 1967 sitter landets ungdomar som klistrade vid tv-apparaterna och ser på serien Kullamannen. Den suggestiva tv-serien med sina otäcka våldsinslag skrämmer slag på barnen.- Slutscenen uppe på klippan med en beväpnad spion.Den isländska skalden Snorre Sturlasson (ja, han finns på riktigt) avslöjar att Kullamannen egentligen är en norsk kung. Kungens skepp förliste men han lyckades simma i land och bosatte sig därefter på Kullaberg.Vrång och vresig men stod på de fattigas sida med en sensmoral, berättas det om Kullamannen.
- Gör du rätt, går det bra. Gör du fel kastar jag från klipporna, var Kullamannens rättspatos.Att Kullabergs nordsida har förrädiska strömmar fick jag lära mig den hårda vägen.I ett försök att imponera på en dejt kastade jag mig ut i vågorna vid Josefinelust. Några kraftiga simtag och jag var ute i Skälderviken. När jag skulle vända åter mot malen var det som om en osynlig kraft drog mig ut. Kämpade för livet mot strömmarna.Skulle jag bli en av alla dessa gastar som vandrar på Kullaberg?Återställ våtmarkernaNi har sett deras spektakulära aktioner. Aktivister som limmar fast sig på vägar och vandaliserar god konst. Syftet med aktionerna är att uppmärksamma problemet med utdikningen och Kullaberg är inget undantag.De senaste 150 åren har Sverige och i synnerhet Skåne fått ett allt torrare landskap beroende på utdikning av tidigare våtmarker. Motivet till utdikningarna var industrijordbruket vilket medförde att 90 % av våtmarkerna försvunnit. Kullaberg blev en torr halvö när bönderna dikade ut mossarna. Länsstyrelsen tänker återställa våtmarkerna genom att höja vattenståndet i mossarna och därmed fördröja avrinningen.- Det blir ett jämnare vattenflöde och ett helt annat surr, där vi går.När Kullaberg blir fuktigare får vi fler nya arter av växter och djur. Det är biologisk mångfald i verkligheten. Metoden för återställning av våtmarker används även i tättbebyggda områden genom att låta regn och spillvatten användas till bevattning istället för att belasta avloppsledningar. Ytterligare metod att återskapa biologisk mångfald är att låta gräset växa fritt och skapa en äng. Många kommuner låter gräset växa fritt vilket medför att du kan plocka sju sorters blommor till din midsommarkrans.Tack alla för en härlig tur.
Citaten är hämtade från, Mord i Mölle av Åke Högman. En kuslig deckare med referenser från våra vandringsstråk.Vi vandrade Skåneleden, Öresund, etapp 2-3. Lägerplatsen heter, Skäret,
Och som vanligt även trevliga bilder.
Bilden på ett hus och ett träd som lutar betänkligt får mig att undra, Blir man lurad av perspektivet eller är faran lika överhängande som trädet synes vara?