S och H hade nästan lyckats med att gå samtliga etapper av Skåneleden då en ytterligare sträcka öppnades i våras.
Vi valde delsträckan från Åhus till Brösarp och fick lära oss hur man vinklar fötterna för bästa grepp i lös sand.
Sommaridyllen Åhus utgjorde tidigare fronten i Östdanmark och var rejält befäst. Men med freden utkonkurrerades staden av Kristianstad. Med järnvägen fick Åhus ett uppsving. Staden blev kallad Skånes Copacabana för sina milsvida stränder. Läget vid Helgeås mynning bidrog till etableringen av spritfabriken, som tyvärr är såld och förskingrad.
Ålakusten
Vi ser spår av forna tiders ålfiske, en stor inkomstkälla. Idag finns endast en handfull ålafiskare kvar och fångsten går främst till Ålagillen.
Den tryckande värmen lockar till glass som blivit kännetecken för Åhus.
Gigantiska strutar, liksom villorna som utmanar strandskyddslagen.
- På vissa ställen är det endast en smal stig mellan havet och villorna med sina glaspartier.
Sanddyner hindrar en normal gång. Ett steg framåt och två steg bakåt.
Vi väljer att gå vi vattenlinjen där sanden är hårdare.
Men den sneda gången blir till slut outhärdlig.
Glassen vårt livselixir
Även de tidigare enkla sommarstugorna har byggts ut med stora fönsterpartier. Någon har tumme med byggnadsnämnden.
Stranddyner och den intilliggande tallskogen är en ömtålig fauna och skyddas genom naturreservat.
Tallskogen planterades i början på 1800 – talet för att hindra sandflykten. Ja, mänsklig negativ påverkan av naturen är inte ett nytt påfund.
Leden är allt annat än flack där den sträcker sig mellan stranddyner och ett kuperat skogslandskap .
En bro över Helgeå och vid brofästet ett kylskåp med hemmagjord cider till försäljning.
Cidern var rejält lagrad och piggade upp vår grupp.
De höga träpålarna och ödehus vittnar om ett ålfiske som försvunnit.
Tröttheten gör att vår grupp sprids.
Men plötsligt ser vi lägerplatsen, som en hägring i hettan.
Friseboda lägerplats ligger dolt bland tallskog och vass mossa (för barfotafötter alltså). Ett nybyggt vindskydd och eldstad blir perfekt för kvällshäng.
Plötsligt dyker P och H upp från ingenstans. De har cyklat till Friseboda för att göra oss sällskap. Packväskor fyllda med godsaker.
Tält och hammock spänds upp.
Elden tänds och minnen från tidigare eskapader berättas.
- Men hur var det nu egentligen när vi skulle…
I fjärran hörs skrål från bröllop och ålagille. Några ungdomar spelar hög musik.
De har säkert åkt bil hit, skämtar vi.
Konstnärskoloni
Morgonen kom och vi sa adjö till våra cykelkompisar.
Den kyliga morgonen övergår snabbt till en närmast olidlig hetta.
Lämnar stranden och beger oss inåt land med målet Brösarp, Österlens hjärta.
Pittoreska byar med gamla kyrkor och prudentliga gravar.
Busshållplatsen i Maglehem har smyckats av en lokal konstnär. Maglehem har länge haft en konstnärskoloni. Hitlockade av ljuset och ett landskap som både bjuder dunkla bokskogar och kulliga ljunghedar.
Det är till de fantastiska ljunghedarna vid Drakamöllans och Kumlans naturreservat vi är på väg.
Kämpar i värmen mot toppen. Framför oss breder ett backigt hedlandskap ut sig.
Drakamöllans naturreservat är så långt ifrån Skåne du kan tänka dig.
På den torra sandstäppen breder ett täcke av lysande ljung.
Det blev inte bättre än så här.
Stort tack till Sven Bengtsson som arrangerade vandringen och alla ni andra som stod på i värmen. Icke labradoren att förglömma.
Tack även till den licensierade ålafiskaren som gav oss vatten och rökningens underbara värld.
Mindre tack till vattnet i Hanöbukten som aldrig blir varmt. Skärpning.
Text & Foto: Anders Hermansson
Fakta: Vi gick Skåneleden SL 6 Vattenriket, etapperna 1, 2 och 3.
