Man hör väldigt ofta om ungdomar som sitter stilla framför TV:n och aldrig är ute och rör på sig. För mig med själen för ungdomar och äventyr skär det i hjärtat. Utan äventyrliga föräldrar och påtryckningar hemifrån händer sällan något.

Jag vill bara ge en hjälpande hand påväg in i ett aktivt uteliv. En hand som ibland kan vara helt essentiell för hur äventyret utformas. Nu har jag precis landat i Gällivare efter 12 äventyrliga dagar i Sareks nationalpark. Vädret var kanske inte på vår sida. Vi hade endast en regnfri dag.
Vi korsade 8 glaciärer, navigerade i total dimma på glaciär, fick praktisera ''self arest'', leta vägval, hitta tältplatser mitt ute i blockterräng m.m.

Det är väldigt kul att kunna vara en del i att öppna porten till äventyret och äventyraren. Det är sällan svårt, men ett stort kliv att ta. Utan mig kanske deras äventyr hade varit på en lägre nivå, men nu har dom istället fått ett äventyr för livet och en hobby som kommer finnas med in i framtiden.

För den yngste deltagaren, Julius (17 år) öppnades kontaktvägen här på utsidan. En enkel fråga om kamvandringen på Kebnekaise resulterade i att vi gjorde Sveriges tak Kebnekaises syd-nordtopp som 15-åring. I år åkte vi på ett fantastiskt äventyr till Alperna och han besteg sitt första 4000-meters berg. Vem kunde föreställa sig det, DÅ?

Jag är väldigt glad och tacksam för det lilla jag kan ge. Nu fortsätter turen upp till Kebnekaise igen.

Ha det!
Gustav

PS. Nu ligger dom små helt utslagna efter en 4-rätters på gasköket i Gällivare .DS