Två punkteringar mitt i öknen och en livsfarlig mörkercykling på kvällskvisten gjorde förra fredagen till en besvärlig cykeldag. De dåliga grusvägarna och Gustavs uppenbarligen väldigt ömtåliga cykeldäck tycktes inte vara en så särskilt bra kombination. Väl i Tosya efter 111 kilometer i sadeln var utmattningen total.

Morgonen dagen efter var däcket helt fullt med luft, precis som kvällen innan. Helt fantastiskt! Gustav beslutade sig för att glatt tacka, ta emot och börja cykla nedför. Han hann inte mer än tre kilometer innan han fick stanna igen och klistra på en massa lagningslappar. Efter ett par timmar var däcken "hela" och först då kunde Gustav sätta sig på sadeln och trampa vidare mot Osmanick. Även denna dag slutade med några kilometers cyklande i mörker.

I måndags gick cyklingen riktigt bra. Väl framme vid dagens etappmål stötte han på lite problem med att hitta ett hotell. När han frågade om hjälp vid en militärbas sattes till hans stora förvåning en massa soldater i arbete med att hjälpa honom hitta boende. Det är en rätt speciell och ovanlig känsla att bli runtguidad av turkisk militär, men tydligen är det väldigt ovanligt med långfärdscyklister i de trakterna. Människorna i Turkiet är verkligen fantastiskt trevliga. Hur ofta blir man till exempel inbjuden på te på en polisstation i Sverige? Det blev Gustav i Turkiet.

Nu börjar det också bli lite bergigare längs vägen vilket innebär många långa uppförsbackar att se fram emot!

Se Gustavs senaste SPOT-uppdatering här:
http://fms.ws/5ub3C/40.76038N/36.3205E

       
Klicka på respektive bild för att se den i större format.
Foto: Gustav Cronhamn

Mvh,
Julius Kramer
Expeditionskoordinator