Gustav och Johan har haft en allt annat än njutbar vistelse i Osh, Kirgizistans näst största stad. De senaste dagarna har termometern hoppat mellan 35 och 40 grader. Trots denna tropiska värmebölja märks det att Kirgizistan inte är ett exotiskt semesterparadis. Av alla stadens dryga 200 000 invånare har Gustav och Johan inte lyckats stöta på en enda som förstår sig på engelska. Alternativet är ryska, men det kan ju varken Gustav eller Johan! Eftersom det inte fanns någon som helst turistinformation att tillgå tvingades de båda härom dagen fråga ett par poliser om vägen. Efter en hopplös konversation där ingen förstod någon fick de båda hoppa in i den lilla polisbilen för en väldigt lång, men inte så särskilt givande sightseeingtur runt staden. Hotellet de bodde på såg ut att kunna rasa vilken sekund som helst men telefonerna fungerade, fast bara ibland. Att försöka ta sig fram med kollektivtrafik var både livsfarligt och nästintill omöjligt, så när Gustav och Johan skulle fråga när nästa buss gick fick de svaret: "Vi har inga tidtabeller".

De har också stött på stora problem med byråkratin. När de igår egentligen skulle åkt mot Irkestampasset för att komma in i Kina hade gränskontrollen söndagsstängt. Idag fick de inte köra hela vägen fram med taxin, utan tvingades lifta med en lastbil fram till gränskontrollen vars anställda just då råkade ha lunchrast. De skulle försöka nå Kashgar idag, men jag har inte hört något mer sedan de stod vid gränsen till Kina. Uppdatering kommer!

Mvh,
Julius Kramer
Expeditionskoordinator