I drygt en vecka har vi vistats i Chamonix (Alpernas huvudstad). Vi började lite lätt med en härlig glaciärtur över Mer du Glace (havet av is). Sen har vi gjort en vacker topptur över Le Buet (3099 m), som stundtals bjöd på en magnifik utsikt mot Mount Blanc, som är vårat nästa mål.
Julius, som är yngst i gruppen (17 år) har detta som ett gymnasiepprojektarbete, med att studera acklimatiseringen på hög höjd. På toppen av Le Buet fick vi mäta blodtryck, puls och syremättnad. Imorgon kommer projektet gå vidare längs Gouterleden upp till Mount Blanc.
Det är väldigt inspirerande att ha med ett litet barn, som både är full av energi, nyfikenhet och äventyrslust. Det är inte första gången han är med på mina äventyr, men nu har han en utvecklande utmaning framför sig. Vi har goda förhoppningar om att göra ett försök under måndag-tisdag nästa vecka.
Tills dess, trevlig helg!
// Gustav
Häng med på mina äventyr i bergen, på cykeln och upptäck världen.
Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Logga in för att kommentera
Läs mer i bloggen
Sjukt taggad!
I våras möttes jag av det tragiska beskedet att min vän och guide i Nepal Ankaji Sherpa förolyckats i lavinen på Mount Everest, som kostade 16 människor livet. Ankaji var en mycket varm och glädjefylld person, som fick alla att trivas.
Göran Kropp
För 10 år sedan, den 30 september 2002 kraschade Göran Kropp under en ''rutin klättring'' i USA. Våran största högalpina klättrare tystades, men jag har aldrig glömt hans äventyr! Det kommer alltid finnas äventyrare som klättrar svårare, snabbare m.m. men det kommer alltid finnas ett orginal.
Det finns ingen som kommer kunna klättra högre än Göran utan syrgas. Hans äventyr har inspirerat mig till mycket och han är den största förebilden inom svensk höghöjdsklättring. Jag är riktigt imponerad över hans äventyr och kommer aldrig glömma när jag såg hans dokumentär om Everest expeditionen som 11-åring.
Tack, Göran!
vad göra nu?
När man kommer hem efter en tur, kort som liten så är det som om man aldrig är mätt. Man börjar redan första dagarna att fundera på vad ska jag göra härnäst?
När man är mitt i det så tycker man alltid att det ska bli lite skönt att komma hem till vardagen, men när man kommit in i vardagen så längtar man alltid ut igen. Det beror inte på att man inte är nöjd med sin tillvaro utan att man alltid vill att något händer runt omkring än.
Nu har jag två säsonger med fotbollsträning för ungdomar att tatag i. Men vad blir nästa tur? Jag har grubblat lite på en långtur i bara Sarek (drygt 100 dagar) eller kanske en 8000-meters expedition. Fast jag vet inte riktigt vad jag är mest sugen på.
Fast vi lär höras här om mina tankar. Vi syns!
