Just nu är hemma på föräldraledighet, och vad passar bättre en solig vårdag än att utöva lite geocaching. Edvin följer gärna med, men han kan bli lite otålig. Ute på promenad är det bästa som finns, men när jag rullar in på de mest konstiga ställen för att leta geocacher då måste det gå fort. Det blir inte många minuter på varje ställe.
Idag hade jag bland annat siktat in mig på en geocache vid en lekplats. GPS:en nollade vid gungställningen. Här syntes tydliga spår efter andra ivrigare geocachare, och jag började systematisk genomsöka gungställningen. Edvin tittade på mig med stora ögon och började hojta lite. Jag var inne i mitt sökande och klängde som en apa i gungställningen. Då slog det mig: Vad håller jag på med? Edvin sitter i vagnen och jag leker i gungställningen. Skrattande hoppade jag ner och lyfte upp Edvin och satte honom i gungan. Ordningen återställd. Fast jag sneglade hela tiden efter möjliga gömställen.
Tur att lille Edvin fick gunga en liten stund i alla fall!