Det är rätt kul med geocaching när det är ute i skogen, eller i andra
glesbefolkade områden. Men inne i bostadsområden så känner jag mig
ganska suspekt när jag går där och spanar. Inväntar rätt tillfälle när
det inte är några mugglare i närheten. Ja, en mugglare är en ej insatt
person. Fast det är svårt att låta bli att geocacha även inne i stan.
Man kommer sällan rakt på gömmorna, utan får klura och leta innan man
finner på dem.
Kanske en frustrerad geocachare som käkat träd?
Naturen i fokus
Jag är inte uppväxt med vandrarkängor och Trangiakök, men tycker att det är härligt att vistas ute i naturen. Gillar att plocka bär och svamp, och att fiska.
Användarnamn: mathogIntressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Bär & svamp, Foto
Kategorier:
Etiketter:
Etiketter:
Annat, Artiklar, Bergslagsleden, Fiske, Friluftsmat, Fåglar, Förberedelser, geocaching, Gör det själv, Kängor, Matlagning, Natur, Naturnjut, Naturvård, Ormar, Promenad, Skidåkning, Streetview, Tekniskt, test, tur, Tält, Uteliv, Utemat, Utflykter, Utrustning, vandring, Vårtecken, Västkusten
Nära benbrott
Ikväll hade jag som mål att försöka få till tvåsiffrigt på funna geocacher. Jag hade tankat GPS:en med ett antal gömmor ute vid Karlslund, och även en som ligger bara ett stenkast hemifrån. Jag lyckades logga fem gömmor. Sedan tänkte jag försöka mig på geocachen hemmavid som gäckat mig sedan i höstas. Men tji fick jag… igen!
Premiärvandring
Igår kunde jag inte hålla mig längre. Jag gav mig tusan på att gå 8 km slingan av Klockarängsleden i Örebro. Utrustad med karta och GPS begav jag mig till Lillån. Det visade sig att många av skogsvägarna var farbara vägar, medan andra var uppkörda av skogsmaskiner. Man har gallrat lite bland träden i vinter. Knappt halva sträckan var det 2-3 dm snö som var lite jobbigare att gå, och det var mycket smältvatten på sina ställen. Men mina kängor är vattentäta så det var inga problem.
Är du en brukare eller betraktare av naturen?
Jag surfade på en bra artikel om hur vi svenskar ser oss själva i naturen, och där naturens nya roll beskrivs. Författaren menar att vi ser oss själva som flitiga naturbesökare. Men i verkligheten har våra skogsbesök minskat betydligt de senaste 20 åren, och våra barn är bara ute hälften så mycket ute som de var förr.
Om jag ser till mig själv så är jag mer betraktare än brukare. Fast jag brukar naturen också. Jag skulle tro att jag är 80/20, dvs 80% betraktare och 20% brukare. Jag plockar bär och svamp. Ibland åker jag och fiskar eller vandrar. Nu är inte jag den inbitna naturmänniskan. Jag har mer en vilja att vara mycket ute i naturen än vad jag i själva verket är. Min ambition är mer friluftsliv.
