Vi bygger en ny koja.
2008-07-02 19.00
Vår förra koja blev i fjor vandaliserad till oigenkännlighet. I år bestämde vi därför att lägga vår kojare djupare in i skogen. För att komma dit måste du över en bäck. Inte särskilt djup men med branta kanter på nära två meter på varje sida. Äventyret börjar där. I bäcken, på väg till kojan. Jag låter pojkarna leka fritt i bäcken. Båda har stövlar på sig. Över bäcken har killarnas pappa börjat med att bygga en bro. Killarna vadar hellre över. De söker efter de djupaste partierna i bäcken.
-Hur högt kan vi vada i våra stövlar utan att bli blöta?
Båda kommer över med stövlarna fulla av vatten. Det gäller att testa gränserna genom att överskrida dom...
Denna gång ska vi bygga en trädkoja. Fabian testar sin styrka på en av grenarna. Sin styrka testar han också på sin storebror så ofta han får chansen. 
Av säkerhetsskäl använder vi bara färskt virke till bärande konstruktioner. Jag försöker förklara skillnaden mellan att helt såga ner ett levande träd kontra göra märken i barken på ett träd som skall stå kvar. Träden jag sågar ner är noga utvalda gallringsobjekt. Allt vi bygger surras fast. Inte spika i levande träd. Allt görs starkt nog att bära min tyngd. Då är det säkert för barnen. Fabian väger 18 kg. Det innebär en 5,4 faldig säkerhetsfaktor mot min vikt.
Olympus my 1030 SW. vidvinkel.
Att bygga en koja är nog den bästa avkoppling jag kan tänka mig. Tiden försvinner liksom, blir mindre viktig. Långt efter att storebror droppat av och gått hem kände Fabian också att det var dags att ge sig. Jag stannade kvar för att avsluta surrandet på påbörjat projekt. Till min glada överraskning kom Fabian strax tillbaka med en hel bunt mackor i sin lilla barnahand.
Nu har mamma skickat med matsäck till mig tänkte jag, men så var inte fallet. Jag frågade Fabian.
-Nä, jag såg ingen, sa han. Han hade själv grabbat ett gäng brödskivor ur brödpåsen och kommit tillbaka med för att vi tillsammans skulle kunna fika i kojan. Det är kärlek det.
Varit naturintresserad sedan barnsben. Nu flitig arrangör av egna turer och mycket aktiv filuftsare. Bästa vän och trogen följeslagare är blandrashunden Kaspar. Erfarenhet från svenska/norska fjällen sommar och vinter. Talar norska.
ny profilbild från 080825.
Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Navigering, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Aktiv fotograf.
Läs mer i bloggen
På Karolinermark
Gästarrangemang vid Storulvån v 7 2010.
Fjällsäkerhetsutbildningen pågår för fullt sedan ht -09. Äventyren har varit många, ja så många att jag inte orkat prioritera bloggen sedan dess. Nu visar jag lite bilder från senaste turen i Jämtlandsfjällen varvat med en saxad text om Karolinernas dödsmarsch från samma område.
Karolinermarschen
Efter att hållit Trondheim belägrat utan framgång och med Karl XII skjuten drog sig generallöjtnant Carl Gustaf Armfeldt söderut med den slitna hären mot Haltdalen, Norge.
Bjärehalvön är fantastisk.
I "grym" form!
Nu vässar jag formen inför höstens KY-utbildning i Älvdalen. I helgen var jag ute på fotvandring på kryss över Bjärehalvön längs Skåneleden.
Fredag; Förslöv-Båstad över Hallandsåsen längs ”postrånarvägen”
Lördag;Båstad-Ängelbäcksstrand via vackra Greviebackar med övernattning på stranden.
Söndag följde jag kusten norrut till Torekov varifrån jag sedan tog bussen tillbaka.
RÖD-mycket aktiv, sportig.
Äntligen ändrat epitet från blå till RÖD samt uppdaterat profil-informationen. Med två turer på sex respektive fem dagar inom loppet av fyra veckor och fler på gång är jag starkare än på länge.
Arbetsnamnet på denna senaste turen är "mitt-i-veckan-vandring". En altenativ rubrik kan vara "från katastrof till succe" men trevligast låter kanske "Värmerekord på Aprilvandring" Läste på en löpsedel under hemresan att vi är "all time high" och ligger en halv grad över gamla rekordet sedan mätningarna började.
Fakta för övrigt är att jag vandrade mellan hemmet i Sjöhultet till Kaspars gamla familj i Billinge. Turen gick vi Klippan och upp på Söderåsen via Klövahallar, där jag följde skåneleden till Röstånga.
Tuffa "biologer" Dag 3, tisdag kl 15.03
Vid dammen i Klåveröd håller Lundastudenterna Alejandra, Luna & Marta på med biologiforskning, Pigmentering av plankton i olika stadier, eller menade dom djup? Levels i alla fall, min engelska var lite ringrostig! Kul hade dom och jag också, ända till Kaspar välte omkull en glasburk för studenterna...
Kaspar letar skorstenar. Dag 3, tisdag kl 20.14
Klåveröd är ett fantastiskt naturområde där jag varit tidigare med barnen (bonusbarn). Senast letade vi efter skorstenar i skorstensdalen, se blogg "Nästan som LEGO" från oktober. Denna gången hittade jag faktiskt en skorsten. När du ser den behöver du i alla fall inte tvivla på om du kommit rätt, den är gigantisk och väl värd ett besök. Jag var så begaistrad av hela miljön att att vi stannade där för natten. Förklaringen bakom naturfenomenet är att lösare bergart vittrat och kvar blir en "skorsten" av hårdare berg.
Odensjön. Dag 4 onsdag kl 13.38
En annan fantaskisk plats är Odensjön, En km NV om Röstånga. En gammal vattenfylld vulkankrater med skyddande omgivning som inbjuder till solbad och andra naturaktiviteter. Här stannade jag också för natten och sov över i det robusta vindskydd som strategiskt ligger placerat där kvällssolen dröjer sig kvar längst. En runda inom Röstånga blev det också för att köpa ett stort lass glass, dvs en halvliters GB, boderligt delad med hunden Kasper. Jag åt glassen och han tittade på!
Sällskaps"häst". dag 5 torsdag kl 08.46
Berikad på diverse upplevelser under min vandring, allt från trafikolycka i Kippan till "gräsare" i Odensjön, fullbordades min vandring med att stifta bekanskap med denna sällskapliga åsna. Klok EU-lagstiftning påbjuder att hästar skall ha sällskap och varför då inte av just en åsna!
Nu planerar jag för en helgtur på cykel om 14 dagar, häng med då!
Observera att alla mina bilder nu går att se i större format.
Tänk... att som vuxen kan man ha längtan till båda...