Vindskyddsregler?

Precis! Där jag varit har det iaf varit skyltat att övernattning bara sker i nödfall.

Självklart kan man ju sova där ändå om plats finns, men att dividera om "kösystem" och "först till kvarn" är helt fel väg. Är det verkligen nödsituation så får man väl sova stående om det skulle bli så trångt. Är det inte nödsituation så masa dig ut och sov mot en sten för tusan..

Skönt att tälta - slipper allt tjafs.

Håller med.
Jag går alltid ensam och alltid med tält. Då slipper man slösa energi på att tjafsa med folk.
Det ska vara riktigt illa ställt innan jag skulle tränga mig in i ett överfullt rastskydd. Varmt, dålig luft/lukt och oväsen.
Nej tack.
 
Beror på

På vinterfjället i stugor, vindskydd säkerhetsutrymmen etc så är det för mig självklart att man delar på platsen inomhus om det kommer andra skidåkare.

Kommer det å andra sidan en hel grupp skoteråkare och speciellt om det är skoterförbud så blir beredvilligheten att erbjuda plats betydligt lägre.

På sommaren beror det på väder om man har tält som klarar vädret osv. Men på sommaren sover jag nästan alltid betydligt bättre i tält.

Gapskjul på låglandsleder borde hanteras analogt.

Thure
 
Hej!
Jag funderar på om det finns några "oskrivna regler" angående fasta vindskydd? Om man exempelvis är ett gäng som tar upp halva vindskyddet, och det kommer fler människor som också vill sova där, är det då givet att man samsas? Givetvis är det ju helt klart shysstast, men det kan ju också bli lite konstig stämning i lägret.

Hur tänker man här?
Jaa du, Om jag tänker övernatta i vindskydd så börjar jag med att undvika helger, fredag-lördag , åker ut istället Måndag- Torsdag, för att slippa folk, men om det mot förmodan skulle komma folk som ochså tänkt sova där så får dom samsas om den plats som finns, och ochså hjälpa till med veden om det behövs.
Stämningen i lägret kan bli konstig om man sitter tätt tillsammans o kanske tänkt ha en trevlig diskussion med sin dotter exempelvis om div. problem i livet, sina egna problem etc. Man vill ju inte lämna ut sitt liv till främmande människor som tjuvlyssnar...
Nä det är tråkigt när man inte får vara ifred i skogen, det är väl oftast därför man drar ut i skogen, eller hur???
peter
 

Bilagor

  • vindskholms.jpg
    vindskholms.jpg
    54.3 KB · Visningar: 471
Nja, beträffande ev sällskap när man rastar eller övernattar, så beror det ju till lika delar på sällskapet samt vad man nu hade för privata planer om det tillför nåt positivt eller ej med "främmande sällskap".

Många gånger är det väl så att de man träffat under en vandring eller liknande, utgör ett bestående minne, och kanske är det mer minnesvärt med såna händelser än sådana som förlöper i lugn och ro och fullkomlig planlöshet.

Ofta söker jag ostördhet i skog och natur, men det beror som sagt även mycket på omständigheterna. Och självklart får man ta med i beräkningarna att det beror på ens val av plats och tidpunkt hur stor sannolikheten är för om platsen är "upptagen" eller ej.

Om jag per båt eller kajak är på väg till en liten badklippa, så framhärdar jag dock i princip aldrig om det redan ligger en båt där jag tänkt lägga mig. Är platsen rymlig så påverkar det förstås.
 
Anekdot

Vi gick Blåhammaren-Sylarna, och kom vid lunch fram till Enkälens(?) vindskydd. Då det småregnade ville vi gärna sitta inomhus, men det visade sig vara *fullt* av folk, så vi accepterade att sitta utomhus och småhuttra lite. Ingen fara. Dock så visade det sig att personerna inne i vindskyddet hade lämnat sina ryggsäckar utanför och placerat dem på samtliga sittbara stenar i närheten av vindskyddet. De ville väl inte ha sina (känsliga?) ryggsäckar på den fuktiga marken, men vi prioriterade vår bekvämlighet högre och flyttade ner ryggsäckarna för att åtminstone få ett par sittplatser.

När samma person ockuperar sittplatserna både inne i OCH utanför vindskyddet så går det för långt.. :)
 
Självklart ska man bereda plats om det finns plats. De iordningsställda lägerplatserna utmed vandringslederna är ju som en sista utpost för gästfrihet mot främlingar i det här landet. Man sitter där framför brasan mätt och torr när det kommer en eller ett par nya vandrare, som man bjuder på kaffe medan de hänger av sig sina ryggor och luftar fötterna. Eller så är det det omvända, att man i skymningen kommer fram till en "upptagen" lägerplats och frågar om man får dela deras lägereld.

Det är ju en chans att vara en fin medmänniska, så varför inte ta den?
 
Vad kul att flera tycks ha den omedelbara reflektionen att den som kommer sist oftast har det största behovet! Det var precis vad jag kände första gången (nej, jag var inte sist till skyddet...)
... Man sitter där framför brasan mätt och torr när det kommer en eller ett par nya vandrare, som man bjuder på kaffe medan de hänger av sig sina ryggor och luftar fötterna. Eller så är det det omvända, att man i skymningen kommer fram till en "upptagen" lägerplats och frågar om man får dela deras lägereld.

Det är ju en chans att vara en fin medmänniska, så varför inte ta den?
Exakt, man tar det ju som en av få chanser att vara lite gammaldags trevlig, i ett samhälle där man knappt vågar hålla upp dörren eller ta upp ett par tappade nycklar åt sin "nästa" utan att bli pepparsprejad.
 
liten avikare från tråden men samme æmne.
var i alperna før några veckor seden och kom fram til en liten stuga mellan arolla och zermatt. den hadde plats till 21 men då det var knallvæder efter lång tid med dåligt væder så kom det många til stugan som inte bookat plats. vi blev 32 totalt.

stugan var rund med brits runt næstan hele så det var en enda stor sæng. vi i vår grupp med guiden sa att detta inte var något problem. vi får klæmma ihop oss så att alla får plats. men så var dær några sura franskmæn som sa : vi ær så stora att vi behøver mer plats. de var inte større æn meg, 185 lång och ca 75 kilo.

det var bara den franska mentaliteten som kom fram med att "jag var hær først så jag tar den platsen som jag behøver".

de 9 som kom fick tilslut plats efter mycket tjat. vår franske guide var uppgiven øver sina landsmæn och sa att den typen mænniskor borde inte få vistas i fjellen.

klart att man hjælper varandra med plats om det behøvs!
robert
 
En gång satt jag och fikade på kalfjället när en man kom vandrande (med sin familj) och begärde att jag skulle flytta på mig för han skulle gå just där jag satt (det fanns alltså plats att gå på båda sidor om mig kilometervis) När jag nekade flytta på mig slog han till mig med sin vandringsstav – och han slog hårt. Jag blev något irriterad…

Thomas

Det är såna människor som försvinner i fjällen........
 
Det är såna människor som försvinner i fjällen........
Helt rätt, peter1969, dom ska passa sig när det blir mörkt....
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg