aero och hydrodynamik!
Nu blir det tekniskt. En vingpaddels färd genom vattnet är i stor grad jämförbar med en flygplansvinge.
Det skulle egentligen behövas lite bilder här men jag ska försöka förklara och jag gör inga anspråk på att vara pedagogisk.
En vinge som färdas genom ett lufthav (vattenhav) påverkas av en uppåtriktad kraft (framåt i paddelfallet) som är direkt proportionell mot hastigheten hos vingen i "flygriktningen", arean på vingen samt den effektiva anfallsvinkeln som vingen har i förhållande till vingens färdriktning. Även om man håller paddeln 90 grader så har faktiskt vingen en anfallsvinkel pga av att man för paddeln bakåt samtidigt som båten går framåt (relativt sett iaf). Utan anfallsvinkel får man ingen lyftkraft från en vinge, åtminstonne inte om man använder den som en vinge och inte som en plattpaddel och drar den rakt bakåt. Som sagt, vingen får en uppåt(framåt)-riktad lyftkraft samtidigt som flygplanets vikt (paddlarens bakåtriktade kraft) strävar emot lyftkraften. Om vingen belastas med en nedåtriktad (bakåt) kraft som överstiger den genererade lyftkraften så kommer vingen att skjunka (paddeln rör sig bakåt relativt vattnet). Analogt så skjunker flygplanet om man flyger för sakta och inte kompenserar genom att öka anfallsvinkeln eller ökar farten. Alltså, när man tar i mer än den lyftkraft som genereras så "skjunker" paddeln genom vattnet vilket gör att den effektiva anfallsvinkeln för strömningen runt vingprofilen kommer att öka. Ju mindre yta på vingen eller ju lägre hastighet man har på den utåtgående paddelrörelsen, desto snabbare kommer vingen sjunka igenom. Om vingen rör sig snabbt bakåt samtidigt som lyftkraften inte känns stor så kommer man att uppleva att paddeln går lätt. Att paddeln skjunker igenom pga att lyftkraften är lägre än kraften man tar i med är nog vad de flesta anser vara "slippet". Däremot, om man tar i alldeles för mycket och därmed drar paddeln _för_ fort bakåt då kommer den relativa anfallsvinkeln bli så stor att vingen stallar (stålar som det heter). Effekten då blir att vingen i princip helt tappar greppet. Den effekten är man inte intresserad av, men den ger en indikation på att man antingen är för stark för sin paddel eller att båten är trög.
Teorin lyftkraft kontra vingens fart, area och anfallsvinkel är obestridbart. Sedan om det är direkt applicerbart på paddling och vingpaddelteknik är förstås inte självklart men någon likhet tror jag nog det finns.
Nu blir det tekniskt. En vingpaddels färd genom vattnet är i stor grad jämförbar med en flygplansvinge.
Det skulle egentligen behövas lite bilder här men jag ska försöka förklara och jag gör inga anspråk på att vara pedagogisk.
En vinge som färdas genom ett lufthav (vattenhav) påverkas av en uppåtriktad kraft (framåt i paddelfallet) som är direkt proportionell mot hastigheten hos vingen i "flygriktningen", arean på vingen samt den effektiva anfallsvinkeln som vingen har i förhållande till vingens färdriktning. Även om man håller paddeln 90 grader så har faktiskt vingen en anfallsvinkel pga av att man för paddeln bakåt samtidigt som båten går framåt (relativt sett iaf). Utan anfallsvinkel får man ingen lyftkraft från en vinge, åtminstonne inte om man använder den som en vinge och inte som en plattpaddel och drar den rakt bakåt. Som sagt, vingen får en uppåt(framåt)-riktad lyftkraft samtidigt som flygplanets vikt (paddlarens bakåtriktade kraft) strävar emot lyftkraften. Om vingen belastas med en nedåtriktad (bakåt) kraft som överstiger den genererade lyftkraften så kommer vingen att skjunka (paddeln rör sig bakåt relativt vattnet). Analogt så skjunker flygplanet om man flyger för sakta och inte kompenserar genom att öka anfallsvinkeln eller ökar farten. Alltså, när man tar i mer än den lyftkraft som genereras så "skjunker" paddeln genom vattnet vilket gör att den effektiva anfallsvinkeln för strömningen runt vingprofilen kommer att öka. Ju mindre yta på vingen eller ju lägre hastighet man har på den utåtgående paddelrörelsen, desto snabbare kommer vingen sjunka igenom. Om vingen rör sig snabbt bakåt samtidigt som lyftkraften inte känns stor så kommer man att uppleva att paddeln går lätt. Att paddeln skjunker igenom pga att lyftkraften är lägre än kraften man tar i med är nog vad de flesta anser vara "slippet". Däremot, om man tar i alldeles för mycket och därmed drar paddeln _för_ fort bakåt då kommer den relativa anfallsvinkeln bli så stor att vingen stallar (stålar som det heter). Effekten då blir att vingen i princip helt tappar greppet. Den effekten är man inte intresserad av, men den ger en indikation på att man antingen är för stark för sin paddel eller att båten är trög.
Teorin lyftkraft kontra vingens fart, area och anfallsvinkel är obestridbart. Sedan om det är direkt applicerbart på paddling och vingpaddelteknik är förstås inte självklart men någon likhet tror jag nog det finns.
. Till slut tappade jag bort mig i paddlar hit och dit vilket för mig till den fasansfulla synpunkten att jag tror inte att vingpaddel som så är vad som avgör effektiv träning i kajak.
