Jag köper resonemanget rakt av men jag tycker det är regel snarare än undantag att man i oledad terräng tar ett och annat kliv ner i riset som visar sig vara en grop eller liknande. Brukar specifikt tänka på denna tråd vid dessa snedtramp och konstatera att lätta skor får bli något för turer där jag vet att det kommer vara lätt att se vart man sätter fötterna.
Lättvikt i all ära men jag kan inte komma på någon vandring där det inte varit partier där kängorna avlastar fotlederna något enormt, i vissa fall nästan garanterat räddat mig från minst en stukning.
Hur har det gått för er som testar lätta skor? Går ni oftast ledat eller tycker ni det funkar bra även under längre passager av terräng där det är svårt att se vart fötterna kommer få fäste?
Terrängens beskaffenhet bestäms inte av färglickar eller rösen. Stigar blottlägger ofta stenar som lutar lite hursomhelst. Ibland är det mjukare att gå vid sidan om, såvitt det inte är en sådan där konstlad led som huggs ut på sluttningen. Oc h jag är inte en självplågare som frivilligt ger sig ut i videsnår (i fjällen) eller dvärgtallsbetånd (i Alperna).
På mina norska vandringar har jag ibland gått i både orösad och obanad terrräng, i Dovrefjell, Reinheimen och Skarvheimen. En huvudregel, ibland automatiskt uppfylld, är att gå högt för att vara säker på att komma över vattnen. På den höjden, säg över 1500 m ö h i Sydnorge, finns knappt någon vegetation och terrängen kan alltså vara riktigt lättgången. T ex:
http://www.huthyfs.com/skarv13gal/index.html
där jag inte följer någon stig eller väg på bild 9-18, samt 23-27, medan nedstigningen på stig däremellan var desto knöligare.
Men jag upprepar, det är inte energibesparing det handlar om för min del, lika lite som när det gäller klädseln för övrigt. När jag valde skjorta senast valde jag bort en som vägde 340 gram till förmån för en kring 200, eftersom den senare var mycket skönare att ha på.
På den här bilden, tagen vid Lago Verde i Piemonte efter en passövergång på 2700 möh:
http://www.huthyfs.com/syd14gal/images/page52.html
har jag klätt på mig lite under rasten. Vindoverallen väger 400 gram - klart mindre än redan ett par sådana där vandringsbyxor med "praktiska fickor" och förstärkningar i knäna och rumpan.
Och den använder jag därför att denna lättare klädsel är fan så mycket skönare, än "vandringsbyxor" + anorak, inte för att den
spar energi, verkligen inte. Skorna är f ö ett par Merrell, vikt knappt 900 gram.
PS, om våta föttter. Direkt efter vad eller stengång är mina pjuck och fötter tämligen blöta. Det går snabbt över i att båda är lätta fuktiga. Det är normaltillståndet för skorna under hela turen. Stoppar jag ned fötterna i skorna, t ex på morgonen, så hålls de och strumporna ändå rimligt torra. Det är vanliga enkla yllesockor, rätt korta, ty det är lättare tvätta ben och fötter, än strumpor.