Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Vikten av skodon - några vetenskapliga artiklar
- Trådstartare Jörgen Fjaderlatt.se
- Start datum
Betr. Meindl Island Pro hittar jag en uppgift på 880 gram, vilket naturligtvis betyder det dubbla (aldrig förstått varför man anger vikten per sko istf. par). Och alltså det dubbla mot mina Merrellskor (lyckades du verkligen hitta kängor, av samma märke, som väger ännu mindre?)
Här är bilder på kängorna, de är ju i alla fall höga och går över fotknölarna och ska ge det berömda vriststödet.
Jag räknar det i alla fall som kängor.
Bilagor
Betr. Meindl Island Pro hittar jag en uppgift på 880 gram, vilket naturligtvis betyder det dubbla (aldrig förstått varför man anger vikten per sko istf. par). Och alltså det dubbla mot mina Merrellskor (lyckades du verkligen hitta kängor, av samma märke, som väger ännu mindre?)
Jag har små fötter, strl 39,5-40,5 och det gör att mina skor/kängor oftast är lättare än tillverkaren uppger, vikten brukar ju ofta vara baserat på strl 42 eller 43 för de flesta märken.
Jag köper resonemanget rakt av men jag tycker det är regel snarare än undantag att man i oledad terräng tar ett och annat kliv ner i riset som visar sig vara en grop eller liknande. Brukar specifikt tänka på denna tråd vid dessa snedtramp och konstatera att lätta skor får bli något för turer där jag vet att det kommer vara lätt att se vart man sätter fötterna.
Lättvikt i all ära men jag kan inte komma på någon vandring där det inte varit partier där kängorna avlastar fotlederna något enormt, i vissa fall nästan garanterat räddat mig från minst en stukning.
Hur har det gått för er som testar lätta skor? Går ni oftast ledat eller tycker ni det funkar bra även under längre passager av terräng där det är svårt att se vart fötterna kommer få fäste?
Lättvikt i all ära men jag kan inte komma på någon vandring där det inte varit partier där kängorna avlastar fotlederna något enormt, i vissa fall nästan garanterat räddat mig från minst en stukning.
Hur har det gått för er som testar lätta skor? Går ni oftast ledat eller tycker ni det funkar bra även under längre passager av terräng där det är svårt att se vart fötterna kommer få fäste?
Jag köper resonemanget rakt av men jag tycker det är regel snarare än undantag att man i oledad terräng tar ett och annat kliv ner i riset som visar sig vara en grop eller liknande. Brukar specifikt tänka på denna tråd vid dessa snedtramp och konstatera att lätta skor får bli något för turer där jag vet att det kommer vara lätt att se vart man sätter fötterna.
Lättvikt i all ära men jag kan inte komma på någon vandring där det inte varit partier där kängorna avlastar fotlederna något enormt, i vissa fall nästan garanterat räddat mig från minst en stukning.
Hur har det gått för er som testar lätta skor? Går ni oftast ledat eller tycker ni det funkar bra även under längre passager av terräng där det är svårt att se vart fötterna kommer få fäste?
För min del har jag hittills inte märkt något av nackdelarna jag lärt mig att man ska uppleva utan kängor.
Ingen tendens att stuka fötterna, ingen smärta i fotsulorna av att gå i blockterräng, ingen obalans eller ostabilitet varken i gång, vid vad eller i oledad terräng.
Sedan jag fann goretex strumpor har jag inte heller våta fötter.
Jag köper resonemanget rakt av men jag tycker det är regel snarare än undantag att man i oledad terräng tar ett och annat kliv ner i riset som visar sig vara en grop eller liknande. Brukar specifikt tänka på denna tråd vid dessa snedtramp och konstatera att lätta skor får bli något för turer där jag vet att det kommer vara lätt att se vart man sätter fötterna.
Lättvikt i all ära men jag kan inte komma på någon vandring där det inte varit partier där kängorna avlastar fotlederna något enormt, i vissa fall nästan garanterat räddat mig från minst en stukning.
Hur har det gått för er som testar lätta skor? Går ni oftast ledat eller tycker ni det funkar bra även under längre passager av terräng där det är svårt att se vart fötterna kommer få fäste?
Terrängens beskaffenhet bestäms inte av färglickar eller rösen. Stigar blottlägger ofta stenar som lutar lite hursomhelst. Ibland är det mjukare att gå vid sidan om, såvitt det inte är en sådan där konstlad led som huggs ut på sluttningen. Oc h jag är inte en självplågare som frivilligt ger sig ut i videsnår (i fjällen) eller dvärgtallsbetånd (i Alperna).
På mina norska vandringar har jag ibland gått i både orösad och obanad terrräng, i Dovrefjell, Reinheimen och Skarvheimen. En huvudregel, ibland automatiskt uppfylld, är att gå högt för att vara säker på att komma över vattnen. På den höjden, säg över 1500 m ö h i Sydnorge, finns knappt någon vegetation och terrängen kan alltså vara riktigt lättgången. T ex:
http://www.huthyfs.com/skarv13gal/index.html
där jag inte följer någon stig eller väg på bild 9-18, samt 23-27, medan nedstigningen på stig däremellan var desto knöligare.
Men jag upprepar, det är inte energibesparing det handlar om för min del, lika lite som när det gäller klädseln för övrigt. När jag valde skjorta senast valde jag bort en som vägde 340 gram till förmån för en kring 200, eftersom den senare var mycket skönare att ha på.
På den här bilden, tagen vid Lago Verde i Piemonte efter en passövergång på 2700 möh:
http://www.huthyfs.com/syd14gal/images/page52.html
har jag klätt på mig lite under rasten. Vindoverallen väger 400 gram - klart mindre än redan ett par sådana där vandringsbyxor med "praktiska fickor" och förstärkningar i knäna och rumpan.
Och den använder jag därför att denna lättare klädsel är fan så mycket skönare, än "vandringsbyxor" + anorak, inte för att den
spar energi, verkligen inte. Skorna är f ö ett par Merrell, vikt knappt 900 gram.
PS, om våta föttter. Direkt efter vad eller stengång är mina pjuck och fötter tämligen blöta. Det går snabbt över i att båda är lätta fuktiga. Det är normaltillståndet för skorna under hela turen. Stoppar jag ned fötterna i skorna, t ex på morgonen, så hålls de och strumporna ändå rimligt torra. Det är vanliga enkla yllesockor, rätt korta, ty det är lättare tvätta ben och fötter, än strumpor.
Jag köper resonemanget rakt av men jag tycker det är regel snarare än undantag att man i oledad terräng tar ett och annat kliv ner i riset som visar sig vara en grop eller liknande. Brukar specifikt tänka på denna tråd vid dessa snedtramp och konstatera att lätta skor får bli något för turer där jag vet att det kommer vara lätt att se vart man sätter fötterna.
Lättvikt i all ära men jag kan inte komma på någon vandring där det inte varit partier där kängorna avlastar fotlederna något enormt, i vissa fall nästan garanterat räddat mig från minst en stukning.
Hur har det gått för er som testar lätta skor? Går ni oftast ledat eller tycker ni det funkar bra även under längre passager av terräng där det är svårt att se vart fötterna kommer få fäste?
Jörgen Johansson gick nu senast 500km i orörd terräng i Alaska. Det blir inte mer oledat än så. Det finns otaliga andra exempel.
Det var efter erfarenheter utanför leder som jag bytte till lågskor (Mycket vad och ständigt fuktiga fötter trots gummistövlar och kängor. Jag överlevde detta utan problem och tänkte att då kan jag väl lika gärna testa att vara fuktig i lätta skor istället.). Jag upplever inga problem sedan bytet. Jag tror det kan ha att göra med att man tränar foten mer och att det kanske är individuellt hur lätt man har för att stuka sig. Sist vandrade jag en del på Korsika på led, men i mycket stenig terräng där jag tidigare brukade gå i halvhöga kängor. Det funkade alldeles ypperligt. Vill inte tänka på hur fötterna brukade svettas ihjäl tidigare.
Ett annat förklaringsförslag jag har är att man helt enkelt blir lite försiktigare och smidigare när man går i lätta skor. Man "klampar inte på" på samma sätt. Visst händer det att man trampar fel ändå, men foten brukar hinna parera med musklerna då. Jag har inte stukat mig sen jag bytte, men det betyder kanske inte så mycket då jag inte brukade stuka mig innan heller.
Jörgen Johansson gick nu senast 500km i orörd terräng i Alaska. Det blir inte mer oledat än så. Det finns otaliga andra exempel.
Det var efter erfarenheter utanför leder som jag bytte till lågskor (Mycket vad och ständigt fuktiga fötter trots gummistövlar och kängor. Jag överlevde detta utan problem och tänkte att då kan jag väl lika gärna testa att vara fuktig i lätta skor istället.). Jag upplever inga problem sedan bytet. Jag tror det kan ha att göra med att man tränar foten mer och att det kanske är individuellt hur lätt man har för att stuka sig. Sist vandrade jag en del på Korsika på led, men i mycket stenig terräng där jag tidigare brukade gå i halvhöga kängor. Det funkade alldeles ypperligt. Vill inte tänka på hur fötterna brukade svettas ihjäl tidigare.
Ett annat förklaringsförslag jag har är att man helt enkelt blir lite försiktigare och smidigare när man går i lätta skor. Man "klampar inte på" på samma sätt. Visst händer det att man trampar fel ändå, men foten brukar hinna parera med musklerna då. Jag har inte stukat mig sen jag bytte, men det betyder kanske inte så mycket då jag inte brukade stuka mig innan heller.
Jag tror säkert att det kan vara individuellt hur tendenserna går, jag har själv inte heller haft någon tendens att stuka fötterna med låga kängor.
Det som är intressant är ju att ofta kommer argumentet att man måste ha vriststöd för att inte stuka fötterna, vilket alltså bevisligen är osant. Det är ju också bevisat sedan länge av många som gått och ett lite mindre antal numera som fortfarande går med gummistövlar.
Inget vriststöd i dem, och inte heller de har någon speciell tendens att stuka fötterna vad jag har erfarit.
Gick nyligen 25 mil med startvikt på ca 20kg i ett par sånna här http://www.haglofs.com/sv-SE/produkter/skor/intense/herr/haglofs_gram_comp_sv-se.aspx . Gick visserligen ledat för det mesta men kebnekaisefjällen är väl inte direkt kända för att vara stenfria. För övrigt vad gäller oledat så har jag aldrig sett en orienterare springa i kängor.
Gick nyligen 25 mil med startvikt på ca 20kg i ett par sånna här http://www.haglofs.com/sv-SE/produkter/skor/intense/herr/haglofs_gram_comp_sv-se.aspx . Gick visserligen ledat för det mesta men kebnekaisefjällen är väl inte direkt kända för att vara stenfria. För övrigt vad gäller oledat så har jag aldrig sett en orienterare springa i kängor.
Det sista är givetvis totalt irrelevant. Vi ska inte jämföra elitidrott med friluftsliv.
260 gram är rätt fantastiskt. Mina lättaste skor, för inomhusträning, väger 420 gram.
Hur länge kan de här skorna hålla?
Dom har klarat sig rätt bra än så länge, skulle kunna gissa på 50-75 mil. Ända som hänt än så länge är att lite tyg har börjat släppa på insidan av ena skon den andra är som ny inuti. Dom håller ju knappast som kängor men dom kostar inte som dom heller. Gav 700 för mina på stadium outlet.
Liknande trådar
Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
---|---|---|---|---|
Vikten av en absid? | Lättpackning | 36 | ||
Håll koll på vikten, ladda ner kalkylatorn! | Lättpackning | 9 | ||
Lättare skodon | Lättpackning | 30 | ||
Chris Townsend om skodon för vandring | Lättpackning | 59 |
Liknande trådar
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg