Vi svenskar kan ibland vara så enerverande korrekta

Revolt!

Jag har haft semester så jag rakade mig bara var 3-4:e dag. Och på fjällvandringen bojkottade jag rakapparaten en vecka. Använde faktiskt ingen skjorta för vädret var för bra.

Men nu har jobbet börjat så det är dax att leta fram chinos och skjorta. Idag var dock första arbewtsdagen, revolt med shorts och snygg skjorta, nedstoppad i shortsen (snygga och moderiktiga från Tierra).

Ibland är det rätt skönt att dra på fjällrävenbrallorna bara för att kunna låtsas att man har ett friluftsliv! Känner mig lite *desperat*... Så låt mig åtminstone fejka, jag skall försöka ha skjorta ut!

/Andreas
 
Men är det inte lite kul att vi människor är så olika, att vissa kommer i fjällräven uniform, andra i lumpen kläder och någon tredje med lite allt möjligt. Här på utsidan finns alla möjliga människor. Det finns de som gillar att bära tungt och långt och det finns gramjägare som kapar av tandborsten för att spara några gram. Men allihop samlas här och disskuterar de mest underliga saker ibland...

Men vi har alla ett gemensamt intresse och det är vårt friluftsliv. Om vi alla gillar att vistas i naturen så kan väl vi får göra det på ett sätt som vi gillar bäst. Vill vi vara snygga på fjället med välstrukna fjällräven skjortor kan väl vi få vara det och om vi vill vara mer "laid back" så kan väl vi ta vår gamla t-shirt som det står "fjäll-röven" på och en gammal m39 mesryggsäck full med öl och vandra i fjällen.

En gammal man berättade en gång om när han skulle svandra i fjällen med en tys. Tysken hade det allra senaste och häftiga prylar medans den här gubben hade ett par snowjoggins och ryggsäcken full med öl...

Man är därute för en upplevelse inte för att visa hur cool man är. Man är där för att man mår bra av det och att det ger en känsla av välbehag, ett minne som är som en karamell man kan suga på ett helt liv...

Personligen skiter jag i vad folk tycker om min klädsel och jag skiter i deras. Jag vandrar för min egen skull inte för någon annans...
 
Och då skidar en finne på plats med camofärgade kläder, Nokiastövlar och lååånga skogsskidor ;).
 
Re: Svenskar

Aardwolf; sa:
Jag håller helt med Malin.
Efter ett års boende i Syd Afrika. Och sakta tillvänjing till deras livsstil. D.v.s laid back. Så blev man lite förbannad när man kom hem till alla snorkiga svenskar och speciellt inom sewrviceyrkena. Kan aldirg förstå varför svenskar ska ta så allvarligt på allt här i livet.

Oavsett vad det är så måpste det planeras in i minsta detalj. Va fan ta dagen som den kommer och var glada över att vakna sunda och friska.

Men som tur är så drar man ner till varmare breddgrade i Dec.

Det finns svenskar som är laidback också, gå ner till valfri stadspark nån hyfsat solig park så ska du se att de sitter där på bänkarna. Ju närmare systembolaget, desto fler är de dessutom. Det är väl laidback så det förslår?

Nej, men allvarligt talat, varför är allvar ett så fult ord? Det är klart att man inte bör gå runt med en pinne uppstoppad där bak hela livet, men varför utgå från att alla gör det jämt? De flesta slappnar nog av ibland, men det finns ju saker som inte går att undvika att ta på allvar tyvärr. Har man familj och hushåll att försörja så måste man tyvärr gå upp och gå till jobbet på morgonen, man måste betala räkningarna och man kan inte bara skita i allt och leva manana-liv hur gärna man än vill.

Dessutom, ja, vi svenskar är ordningssamma. Vi vill ha ordning och reda och pengar på freda. Varför ska vi skämmas? Varför sudda ut det nationella särdraget? Att vara internationell innebär inte att härma grannen så gott det går, det innebär att se och ta tillvara både på likheter och skillnader. Och även om det säkert är jätteträigt och corny att vara ordningssam så har det sina fördelar också. Det är inte för intet som Sverige är väldigt rent, tyst och tryggt att leva i.
 
Är det inte väldigt "svenskt" att överhuvudtaget bry sig om hur andra klär sig, om skjortan hänger utanför eller inte?
Var och en klär sig väl som det passar vederbörande.

P
 
Hmm...

Nog var det många svar på denna "tråd", skapad för nästan 5 månader sedan och fortfarande vid liv.
- Bra jobbat Malin!

Tänkte haka på ämnet som någon tog upp "att svenskar inte värdesätter och inser hur bra vi har det..."

Hur kan det komma sig att vi inte gör det? Jag skriver vi inte de för jag bor och lever också här. Jag är en av dem!

Kan det vara så att det är de yngre till medelålders som har den uppfattningen. Dvs. de som har haft råd att resa och se sig om i världen. Med råd menar jag de som har antingen haft tillräckligt med pengar alt. de som inte har behövt stanna hemma och ta hand om hem/familj.

Kan det vara så att de som INTE har rest lika mycket som vi (jag är själv en som rest mycket) helt enkelt bara är "hemmablinda"?

Är det en dålig sida, att bli hemmablind? Knappast det drabbar oss alla på ett eller annat sätt. Vare sig vi reser eller inte.

Jag håller fullständigt med om att många av oss Svenskar glömmer hur dåligt andra länders invånare har det. Vilket är en nyansskillnad jämförd med "hur bra vi har det..."

Men jag respekterar människors brist på kunskap om andra länder, för det KAN ju vara så att de har inte varit lika lyckligt lottat som många av oss andra. De har kanske närmare problem att dras med som kräver 100% engagemang här hemma. Så låt dem fortsätta leva sitt liv på ett sätt som de uppfattar som riktigt för dem och sina närmaste. Man vet aldrig vad som döljer sig i historien bakom en människa.

Detta skall naturligtvis inte hindra Er från att fortsätta sprida vetskap och förhoppningsvis glädje till alla i er omgivning men gör det med lite ödmjukhet och med insikten om att allt kanske inte är vad det ser ut att vara.

Detta var "lite" utanför den "tråd" som Malin startade för länge sedan men efter att ha läst inläggen kan jag inte undgå att se hur folk svävar ut från ursprunget. Så varför inte även jag...!?

Ha en bra dag! Jag är säker på att detta inte är det sista inlägget i denna minst sagt breda diskussion. Faktum är att jag hoppas att så inte är fallet. Jag lär mig alltid något nytt varje gång jag är inne på denna förträffliga hemsida.

Mvh!
// Niklas
 
En liten undran, är det verkligen någon som stryker sina fjällräven brallor, de är ju så släta ändå?

Sen tycker jag nog att på mitt jobb så springer de flesta svenskar omkring, med shorts och t-shirts som hänger utanför eller är instoppade what so ever, medan de från andra länder oftare klär sig mer propert.
 
Varför ska vi svenskar ta så allvarligt på allt?
Nå, kanske för att det blir bättre så? Men det är klart att det måste vara balans på saker och ting. Livskvalitet är den viktigaste sortens kvalitet.

Om man skall ta till statistiken (också rätt svenskt) så har vi det näst bäst i världen. Då räknar jag INTE ekonomiskt utan folkets "personliga utveckling": läskunnighet, livslängd, utbildningsnivå mm.

Sen är det lite av en överdrift att vi är så allvarliga hela tiden. Jämför man stämningen på arbetsplatser är vi oerhört "laid back" jämfört med andra Europeiska länder och tex USA.

Nu kanske jag låter som Hitler, men man får det inte bäst i världen av att vara "laid back". Det må se pittoreskt ut med avslappade afrikaner, men ser man det med andra ögon än turistens så ser man inte ett lyckligt land, utan ett med lata, egoistiska män och förtryckta kvinnor.

Den naturliga motfrågan är "men är vi lyckliga då?". Jag blir lycklig när saker och ting funkar. Jag blir lycklig när det är fred. Jag blir lycklig när jag kan gå på gatan utan att bli rånad. Jag blir lycklig av att kunna få mat på bordet utan att slita ihjäl mig. Jag blir lycklig av handlingsfrihet.

Jag blir lycklig över att kunna bestämma själv hur jag ska vara. Men som sagt: man måste balansera, och många av oss skulle må bra av att knäppa upp en smula.
 
Svenskar å så

Vet inte om det där är så extremt Svenskt.
Jag tycker alltid att man hör en massa olika saker om att Svenskar är si och Svenskar är så...

Ett klassiskt exempel är ju att man brukar påstå att de enda som är fulla när de dricker sprit är Svenskar... Jag har träffat på massor av fulla Engelsmän, Tyskar, Danskar, Norrmän, Fransmän, Amerikaner etc. etc.

Det Svenska i det hela är kanske att vi har en förmåga att klandra oss själva, att säga att "vad löjliga vi Svenskar är" istället för att vara stolta över vårt ursprung och våra särarter (vilka de nu är).

Det här beteendet finns iofs hs många nationaliteter. Men vi har nog en förmåga att tycka att vi är "lite mindre än andra".
 
Hej på er!

OJ, det var kul att läsa utvecklingen av mitt något banala inlägg. Finns många av de olika trådarna jag hade velat kommentera och diskutera vidare.

Övergripande så får jag väl lov att säga att jag fortfarande står kvar vid min uppfattning om svenskarna. I fall man tittar på folk i andra nationaliteter, så tror jag att vi svenskar är väldigt medvetna om våra benägenheter och beteende. Jag håller med i vad Niklas skrev tidigare, att om man inte reser mycket så blir man eventuellt lite hemmablind. Jag tror att en person som reser mycket, blir mer medveten om sitt eget och sina landsmäns beteende. Både positiva och negativa egenskaper. Min uppfattning är att svenskarna är ett tämligt resande folk, och p g a detta ganska medvetna om hur sitt beteende mönster är.

Jag håller också med Magnus att vi svenskar har en tendens att tycka att vi är "lite mindre än andra". Vi är ej tillräckligt stolta över oss själva eller vårt land. Jag passar definitivt in i den kategorin och personligen så tror jag mycket att det beror på att jag har bott på en plats (i Skåne) där jag inte känt mig hemma. Sedan i juni är jag nu bosatt i Norge och jag måste säga att det känns underbart att bo med folk som är så stolta över sitt land, sin historia och sin natur (även om den ibland går till överdrift). Bara för någon dag sedan slog det mig att jag känner mer stolthet av att bo i Norge än jag någonsin har känt över den platsen där jag kommer ifrån. Tråkigt, men sant. Jag uppmanar dock inte folk att ta efter mig, utan jag önskar att svenskarna blir MER stolta, mer passionerade och mer glada över sitt land!!! (under förutsättning att man trivs där).

För att svara på lite av Martins kommentarer. ”Jag blir lycklig när saker och ting funkar. Jag blir lycklig när det är fred. Jag blir lycklig när jag kan gå på gatan utan att bli rånad. Jag blir lycklig av att kunna få mat på bordet utan att slita ihjäl mig. Jag blir lycklig av handlingsfrihet.” Givetvis så är detta saker som man skall vara lycklig över, och det är nog ting som vi lätt kan ta lite för givet. Jag tar med allra största säkerhet sådana här saker förgivet varje dag!

Personligen så känner jag emellertid att det ej är nog för att göra mig lycklig. Jag bodde i Lund, hade ett bra jobb, fin lägenhet, saker och ting funkade utan att jag behövde göra någon större anstranegning, allt fanns nära och lätt tillhands. Var jag lycklig? Njaaa, men ej som nu.

Jag och min pojkvän fick jobb i Kenya, men ej arbetstillstånd. Så istället bor jag nu för ett år i Norge. Jag bor en bra bit utanför Bergen, nere vid en fjord, med fjällen runt mig, i en liten stuga (min pojkväns morföräldrars). Sedan vi kom hit har bilen pajat två gånger mitt ute till fjälls, nu är brunnen uttorkad för det har kommit så lite regn (vi har fått bada i älven i stället), jag har ej hittat jobb än och pengar är då inget jag har gott om, till vintern kommer vi få problem med att köra bilen ifall det kommer mycket snö. Sammanfattningsvis så har vardagslivet mitt blivit mycket mer jobbigt och ändå så har jag aldrig varit lyckligare. Varför? Jo jag får bo i en helt underbar natur, jag går på turer varje dag, cyklar mountainbike, fiskar, åker skidor, paddlar konot, plockar svamp och gör allt som jag bara älskar. Tidigare var det saker som jag satt och drömde om att få göra på min semester eller på helger, nu är det en del av min vardag. Enligt mig så kan jag ej ha högre livskvalité än detta och det har inget med pengar, bekvämlighet eller en obekymrad tillvaro att göra!

Därför tror jag ej heller att man kan säga att de, ”pittoreskt avslappade afrikanerna”, ej kan vara lyckliga, även om de ej har samma trygghet, välfärd, bekvämlighet och demokratisk ”frihet”. För dem existerar lycka lika mycket som för dig och mig, eventuellt så har de bara ett annorlunda sätt att mäta lycka. Kanske även för att de är ”hemmablinda” och vet ej hur ”bra” eller ”dåligt” andra kan ha det, eller för att de lättare kan tackla svåra situationer. Om lycka skall mätas i välfärd så bör ju 70% av jordens befolkning vara olyckliga och resterande 30% rika länder borde ej ha några problem med depressioner, skilsmässor, osv.

För övrigt har jag absolut ingen aning vad exakt detta inlägget längre har att göra med Utsidan och friluftsliv. Förutom det att när jag är lycklig så är det när jag får hålla på med just detta!!!

Hälsningar från en lycklig Malin!!

[Ändrat av Mal 2002-08-10 kl 16:15]
 
TABU

Det finns en stor tabu att älska sitt land, i Sverige i alla fall, säger man att man älskar sitt land så e man SJÄLVKLART RÅNYNAZIST (ok lite överdrivet meeen)
Så fort jag säger att jag älskar mitt land så får man förskräckta blickar och mycket smygsnack bakom ryggen osv osv, fungerar i alla fall så här i Hufvudstaden, speciellt bland ungdomar och stela föräldrar som mina egna:)

- jag älskar mitt land

- aaaaaaaaaaa meeen guuuuuuuud e du raasist eller vadaa??

Senaste svaret jag personligen fick av en kompis syrra :)

// Detta forum tager aldrig slut.........

Micke
 
Att älska sitt land...

är inte fel!
Som jag ser det så är problemet när man begränsar sej till detta faktum. Och inte respekterar andra människors existens, närvaro och åsikter. Det är förmodligen det som folk tror om du inte förklarar dej!

Och varför begränsa sej till just "landet"? Vad är "Sverige"? Med den snabba utvecklingen av kommunikationer och media så har mycket ändrats genom åren. För några tusen år sen fanns inte Sverige (som vi känner det), utan man levde i en by i en storfamilj, och träffade inte många människor. Då fanns det inga svenskar inte. Nationerna har växt fram de senaste tusen-hundra år sen, ja då och då bildas en ny stat, tex på balkan. Sverige som vi känner det har tror jag haft samma gränser sen 1809. (Man brukar säja att "en stat är ett språk med en arme´")
Och vad är Sverige nu, ja inte så illa, vi är ju rätt bra på att kopiera utlandet, nordens japaner som vi är, det kan gälla mat, språk, beteende ja vadsomhelst, och visst vore det tråkigt att bara äta Skogaholmslimpa, saltsill och rovor! Vi är förmodligen ett av dom land i världen som är "bäst" på att kopiera, på 1700-talet var det Frankrike, f n är det USA.
Personligen känns det som om Nationalstaten blir allt mindre viktig att tillhöra, jag känner mej mera som medlem av en familj, en grupp, en stad, ett landskap, ett land, en världsdel och faktiskt ett klot - samt EU, FN, Främjandet, Amnesty, Utsidan m m.

Om du helt enkel menar att Sverige har en fin och lättillgänglig natur, detta är ju ett friluftsforum, då är det bara att hålla med!
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg