Jag tror jag förstår tanken men tycker inte att man skall värdera liv beroende på vart man lever.
Det handlar inte om platsen, utan om att vi "moderna" människor kämpar arslet av oss för att uppnå en massa låtsasvärden samtidigt som vi missar grundläggande behov.
Folk tillbringar timmar med att bestämma sig för vilket ketchupmärke de ska ha, man känner sig smutsig för att man inte har duschat på 24 timmar, man begränsar sin tillvaro för att man är livrädd för saker som i princip är helt ofarliga. Handikappande vidskepelse helt enkelt. Nu är inte det nåt nytt i människans historia, men "modernt förnuftigt" är det ju knappast.
Det här livet har såklart en massa fördelar, och det är väl därför vi inte har några större problem att gå tillbaka till det när vi har flytt till verkligheten en stund. Men risken är också att vi lurar oss själva. Jag tror inte att någon av oss kommer ångra att vi inte jobbade mer och skaffade mer statusprylar när vi ligger för döden.
Om man vill ha lite längre stunder av verklighet kan man testa att gå ner i arbetstid för att vara mer med sin familj. Det är finfint. Jag är alltså inte ute efter att alla ska bo i en Alfons Åberg-helikopter till koja i skogen, utan att vi ska fundera på vad som egentligen är ett bra liv och sen försöka skaffa oss det här och nu.