För att anknyta till urinlägget; jag själv hör till dem som gillar att ha ngt slags idé med sina vandringar. En som jag fick rätt tidigt var att jag kompenserade för transportsträckor (skog) och krockar med civilisationen (eller kanske absorberade de senare) genom att göra relativt långa vandringar; en vandring blev en resa. På det viset fick jag också idén att knyta ihop många olika områden, korsa gränser, höra och tala flera olika språk. När jag t ex en gång köpte en karta över Berninaområdet (för att kolla turer nära Poschiavo i Schweiz) upptäckte jag ett grannområde i Italien, Valmalenco; sen upptäckte jag att det fanns intressanta sträckor både före och efter, och sen var pusslet igång. En annan gång for jag med tåg först över berninapasset, sen genom Beverdalen och började fundera om de hängde ihop på ngt vis; ur detta födde idén om en vandring i tre länder, från St. Anton i Österrike, till Poschiavo i Schweiz. Den blev 16 dagar. Efter min försa västalpina tur i Aostadalen köpte jag kartor över Piemonte och klurade ut en sydalpin tur som skulle överträffa den i längd.
Mitt mest ambitiösa projekt blev inte av. Jag skulle gå från Genevesjön till Vallée des Merveilles i Alpernas sydligaste ände. Jag fick urinvägsinfektion och hög feber (som snabbt gick över) i Modane så av en tur blev två, 15 resp. 21 dagar, 1999 resp. 2000. Den senare turen gick ut på att maximalt utnyttja skönheten på ömse sidor om gränsen mellan Frankrike och Italien.
Jag tror jag korsade gränsen 10 gånger.
Det mest ambitiösa jag genomfört var år 2005, en tur utmed hela huvudkedjan av Pyreneerna
( - inte kust till kust!)
Jag trodde 35 dagar, men det blev 31. Utmaningen var dock inte fysisk (jag var ju bara 60 år) eller teknisk (fast två etapper krävde stor försiktighet) utan mer att klara provianteringen så att jag aldrig var utan mat och aldrig bar för mycket.
I övrigt har mina största utmaningar varit att begagna tältet maximalt i trakter där folk tror att man inte kan, eller helt enkelt föredrar stugbekvämligheten. År 2003 ställde jag utmaningen att göra en helt improviserad tur i Alperna (den blev 18 dagar) utan annan plan än att gå från Frankrike över mot Italien, tillbaka igen och överlag norrut. Jag blev t o m tvungen att improvisera utgångspunkten eftersom en viss busslinje ännu inte börjat gå för säsongen. Jag tog en annan buss, rev fram kartorna och bestämde efter snabbstudium var jag skulle gå av. Även 2006 blev jag tvungen att improvisera startpunkten därför att jag inte hittade övernattning.
Där fick jag också impulsen att lägga om turens avslutning.
Fullt så ideologisk har jag inte varit i mina fjällvandringar. Jag kommer på två undantag; 2004 när jag fick idén att ta med mig Dovrefjell och Tafjordfjella på en och samma tur
(13 dagar) - vilket krävde två etapper i det lite vildare Reinheimen. 2002: Efter en tur i Breheimen, med avslutning i Jotunheimen tittade jag på en karta och såg genast en mängd intressanta dalar som egentligen bara kunde knytas ihop med tältets hjälp. Det blev 10 dagar. På en etapp såg jag inte en enda människa, på en annan endast två tyskar, i slutet.
I Jotunheimen!
Mitt mest ambitiösa projekt blev inte av. Jag skulle gå från Genevesjön till Vallée des Merveilles i Alpernas sydligaste ände. Jag fick urinvägsinfektion och hög feber (som snabbt gick över) i Modane så av en tur blev två, 15 resp. 21 dagar, 1999 resp. 2000. Den senare turen gick ut på att maximalt utnyttja skönheten på ömse sidor om gränsen mellan Frankrike och Italien.
Jag tror jag korsade gränsen 10 gånger.
Det mest ambitiösa jag genomfört var år 2005, en tur utmed hela huvudkedjan av Pyreneerna
( - inte kust till kust!)
Jag trodde 35 dagar, men det blev 31. Utmaningen var dock inte fysisk (jag var ju bara 60 år) eller teknisk (fast två etapper krävde stor försiktighet) utan mer att klara provianteringen så att jag aldrig var utan mat och aldrig bar för mycket.
I övrigt har mina största utmaningar varit att begagna tältet maximalt i trakter där folk tror att man inte kan, eller helt enkelt föredrar stugbekvämligheten. År 2003 ställde jag utmaningen att göra en helt improviserad tur i Alperna (den blev 18 dagar) utan annan plan än att gå från Frankrike över mot Italien, tillbaka igen och överlag norrut. Jag blev t o m tvungen att improvisera utgångspunkten eftersom en viss busslinje ännu inte börjat gå för säsongen. Jag tog en annan buss, rev fram kartorna och bestämde efter snabbstudium var jag skulle gå av. Även 2006 blev jag tvungen att improvisera startpunkten därför att jag inte hittade övernattning.
Där fick jag också impulsen att lägga om turens avslutning.
Fullt så ideologisk har jag inte varit i mina fjällvandringar. Jag kommer på två undantag; 2004 när jag fick idén att ta med mig Dovrefjell och Tafjordfjella på en och samma tur
(13 dagar) - vilket krävde två etapper i det lite vildare Reinheimen. 2002: Efter en tur i Breheimen, med avslutning i Jotunheimen tittade jag på en karta och såg genast en mängd intressanta dalar som egentligen bara kunde knytas ihop med tältets hjälp. Det blev 10 dagar. På en etapp såg jag inte en enda människa, på en annan endast två tyskar, i slutet.
I Jotunheimen!
