Varför denna oro...?

[tassemark]

Hur många nybörjare har tänkt sig inleda med en 10-dagars i Sarek...?

Upp med en hand.

Jag tycker att ditt inlägg var något åt den stilen; "allt är möjligt, sålänge man har sin ica-kasse med sig", men jag kan ha uppfattat saken fel?

Med en ica-kasse kanske man kan överleva i hällregn och snålblåst, men man vill nog aldrig fjällvandra igen. Om man vill att fler ska våga fjällvandra så kanske man vill att de ska göra det en ANDRA gång också.

Ber om ursäkt om mitt förra inlägg blev något polemiserat, men det känns som diskussionen står och stampar mellan olika orimligheter, medan man borde hålla sig till mitten; ha nödvänding utrustning, våga fjällvandra - det går "alltid" att vända tillbaka vid svårigheter osv.

Tror varken ica-kasse- eller "goretex-ställ med extra allt"-approachen hjälper förstagångsvandrare..

 

[Almgren]

Hur många nybörjare har tänkt sig inleda med en 10-dagars i Sarek...?

Upp med en hand.

Tror du att du hittar dem här, i denna diskussion? Men det har under året varit en del sådana här i forumet så de finns.

 

[seobserver]

Själv tycker jag att det är helt normalt att vi får de här frågetrådarna på Utsidan, vandringstur i Lappland i november och nybörjartälttur däruppe i januari, det funkar väl?
För vet man inte vad som gäller sålänge som man befinner sig i den odödliga åldern är allt möjligt....
När man upplevt att det gick åt hel--te alldels intill där man själv uppehöll sig blir man lätt ödmjuk för väder, vind, natur och annat man inte kan kontrollera.
Sätter man sig ner och gör korrekta riskanalyser kan man givetvis ta höjd på mycket men inte allt.
Vi som överlevt tills idag har ju både gjort riskanalyser samt inte minst haft stor tur i ödets lotteri. Tur anses på många håll i världen som en synnerligen viktig komponent i livet. Har någon hittat hyllan i butiken? Skriv det då på Utsidan...
Vårt lilla nät fångar upp en del, de som vågar ställa frågor, som har en aning av ett tvivel och funderar. Men den gruppen som inte funderar, inte reflekterar utan bara kör på den når vi inte. Nåväl de flesta av dem har tur, hoppas jag...trots allt befinner de sig i den odödliga åldern.
//J

 

[GustavOh]

Tja min första fjällerfarenhet var i sarek men det var bara nio dagar om jag minns rätt.

Fast jag var inte ensam och knappast friluftsnybörjare.
Jeans hade jag på benen. Ingen ica-kasse utan istället en korkat übertung packning.

 

[Anders262]

8dgr

Hur många nybörjare har tänkt sig inleda med en 10-dagars i Sarek...?

Upp med en hand.

Första fjällvandringen var 8 dagar i Sarek. Medförde inga större strapatser då vi båda hade god friluftsvana från sydligare breddgrader och varierande årstider. Tror många stirrar sig blinda på just "fjällvana" och glömmer bort att man kan skaffa sig motsvarande erfarenhet på annat håll. Personligen tror jag att ett aktivt friluftsliv på hemmaplan ger betydligt mer erfarenhet än en fjällvandring om året.

 

[majjen]

Jag var mycket friluftsvan när jag gjorde min första fjällvandring - http://www.utsidan.se/blogs/majjens/10534.htm. Jag hade på något sätt förväntat mig att fjällvandring skulle vara det "svåraste" man kunde ge sig på när det gäller friluftsliv i Norden. I vissa avseenden är det kanske på det viset, men i ett avseende är det tvärtom. Det är ju så grymt lätt att hitta. När ögat väl har ställt in sig och hjärnan förstår hur mycket man faktiskt ser, så är det ju bara att stoppa ner kompassen och följa leden, dalgången, bergsryggen, jokken eller sjökanten. Tills dimman kommer åtminstone.

Grundtips:
Är du frluftsvan? Låt inget stoppa dig! Ge dig ut.
Har du små frliuftserfarenheter? Låt inte det heller stoppa dig, men vandra med någon som har fjällvana eller gå en stugtur längs led.

HåkanF

 

[nermander]

Det som är speciellt med fjällen är ju bland annat att vädret kan växla väldigt snabbt. 25 grader och solsken för att 6 timmar senare vara storm med snöslask. Att då gå i jeanskjorta med ICA-kasse är nog inte så himla roligt.

Det är ju också ont om naturliga skydd. Går man stugtur och blir överraskad av en storm så har man inte så mycket val. I lågland så kan man alltid hitta nån hyffsat skyddat plats under en stor gran eller nåt där man kan hålla sig någorlunda torr.

Att det skulle vara lättare att hitta vet jag inte. Min första fjällvandring var vi ett gäng scouter i 20-årsåldern som vandrade. Nån hade varit i fjällen förr men de flesta av oss var nybörjare. En eftermiddag gick halva gänget (inte jag) iväg och kollade lite runt lägerplatsen. De höll på att inte hitta tillbaka. Och då gick de ju ändå inte mer än kanske 1 km bort. (Visst, det var skitdumt av dem att inte ta med karta och kompass, men de skulle ju bara "kolla lite".)

Möjligen är det lättare att hitta i ett grovt perspektiv (lätt att hitta till en viss topp eller en viss dalgång) men det kan vara betydligt svårare att hitta inom en dal eller hitta en specifik plats på en bergssluttning, just eftersom allt ser så lika ut.

 

[joru]

Tror du att du hittar dem här, i denna diskussion? Men det har under året varit en del sådana här i forumet så de finns.

Jag bl a. Vi var 15 år och fälbiologer, så vi var fältvana såklart.

Det gick bra!

edit: För att klargöra. Vi gick inte i t-shirt med ICA-kasse. Hade vi gjort det undrar jag om vi hade upplevt turen som särskilt lyckad .

//J

 

[majjen]

Möjligen är det lättare att hitta i ett grovt perspektiv (lätt att hitta till en viss topp eller en viss dalgång) men det kan vara betydligt svårare att hitta inom en dal eller hitta en specifik plats på en bergssluttning, just eftersom allt ser så lika ut.

Håller med! Har själv letat efter mitt tält efter dagsutflykt - skämmigt men sant.

HåkanF

 

[Lissas]

Låt mig konstuera ett exempel och ställa en ännu fråga.

Pelle gör sin fjälldebut mellan Storulvån och Blåhammaren i mitten av augusti. Det finns goda skäl att anta att många debuterat på just den turen. Han är kass på karta och har därför skippat den onödiga detaljen och har ingen aning om att halva vägen är en en enda lång slakmota. Han har heller ingen aning om att väderprognosen lovar omslag till regn inom ett par timmar. Han är klädd i shorts och jeansjacka med foppatofflor på fötterna (röda). I handen har han en ICA-kasse med en termos varmt kaffe och en påse mandelkubb. Han går ensam. Vattenståndet i jokken halvvägs är normalt. Han är bokad till middagen kl. 18 på Blå.

Vad är hans prognos?

a. Han är troligen antingen avliden eller allvarligt skadad inom 24 timmar.

b. Han återvänder till starten efter fullföljd strapats men är helt övertygad om att han i fortsättningen bara kommer att satsa på bowling.

c. Han återvänder till starten i hyggligt skick (jädra knott), lätt belåten över prestationen och i förvissning om att han kommer att återvända till fjällen med då med en något mer genomtänkt utrustning.

Goes whitout saying: Jag tror alt c.

Men jag tycker alltså att bekymmersamt många tror, tänker och talar alt a.

 

[GustavOh]

Visst kommer Pelle förmodligen fram. Med lite självinsikt inser han säkert att de problem han fått på turen mer handlar om fel på planeringen än fel på naturen.

Men kom igen... shorts och jeansjacka i busväder är ingen bra idé alls. Jag har sett på egen hand vad blåst, regn och nollgradigt har för effekt på den som är fel klädd.
Jag har varit med om att få hjälpa en nedkyld tjej fram till en stuga. Hon hade klart bättre kläder än "Pelle" (byxor, gympaskor, fleecetröja om jag minns rätt.) men efter två-tre timmars vandring varav den sista i hård vind, ganska lätt regn och uppskattnigsvis tio plusgrader så kunde hon inte längre gå utan stöd.

Hade hon varit ensam kunde gått illa. Hennes pojkvän (antar jag det var) hade nog inte kunnat hjälpa henne på egen hand heller. Han var själv rätt medtagen.

 

[Strykarräven]

Första fjällvandringen var 8 dagar i Sarek. Medförde inga större strapatser då vi båda hade god friluftsvana från sydligare breddgrader och varierande årstider. Tror många stirrar sig blinda på just "fjällvana" och glömmer bort att man kan skaffa sig motsvarande erfarenhet på annat håll. Personligen tror jag att ett aktivt friluftsliv på hemmaplan ger betydligt mer erfarenhet än en fjällvandring om året.

Precis.

Min första fjälltur var en 7-dagars i samma område, innan jag ens lärt mig sätta ihop ett Trangia. Vandrade med flera som hade vanan inne, så Trangiat löste sig. Regn och tidvis snö, gick ut m 35 kilo på ryggen (>50% av min kroppsvikt...) vilket var det ultimata tecknet på fjällovana, och att jag lyssnat på en del gamla uvars ovärderliga råd. I Passtavagge var det verkligen j-ligt, mina kängor läckte hela turen och jag fick ta andras packning eftersom en i gänget blev sjuk.

Å andra sidan har jag varit ute hela livet (kort men ändå) och som ovanstående provat regn och kyla, förfrysningar, felorienteringar, blod svett och tårar (och kaffe). Därför krånglade jag inte ssk mycket, trots att jag faktiskt skar mig (smart att skära torrkött med stelfrusna fingrar? Nej.). Och utöver blodad hand så fick jag blodad tand för mer fjällen, och så har det blivit. Men utevana kommer man långt med, om än inte ända fram (väderskiftningarna är ju verkligen helt annorlunda i låg- och högland).