Jag lägger som princip alltid upp mina vandringar så jag färdas genom relativt otillgängliga områden. Håller ofta långt under några 3 km/timmen genom exempelvis blockterräng, som jag får jobba för att ta mig igenom. Varför? För att belöningen när jag väl funnit ett smultronställe i moraset och slagit mig ner där blir desto större, och sannolikheten är obefintlig att andra människor ska komma strövande.
Något väldigt lätt uppnått uppskattas sällan lika mycket som något man fått jobba för. Vill man bli fin får man lida pin Men är det "macho"? Macho har för mig klangen av en skrävlande typ som anstränger sig att verka väldigt manlig, men som bara är ett skrävel. Det är mina associationer runt uttrycket.
Raskesven
Raskesven, din inställning till friluftsliv är inte heller vad jag skulle kalla macho. Macho blir det lätt när man börjar spela på och övervärdera ideal som traditionellt tillskrivits den manliga könsrollen som t ex styrka och mod och implicit eller explicit framhäver just sådana ideal som manliga.