Nä, inte jag heller. Våra förfäder och -mödrar som var med och populariserade fjällvandringen på 60- och 70-talen gick ju ofta i jeans och galonjackor, i stora, otränade skaror med rökpipan och Vino Tinto. Det gick bra redan för dem. Garanterat väckte tillgängligheten och föreställningen att fjällen var till för alla mycket intresse, även om säkert en och annan blev bränd på läckande stövlar eller sönderblåst tält (och kanske ändå kom tillbaka nästa år med ett bättre tält!)Är det nödvändigt att oroa sig inför en fjälltur?
Jag tycker inte det.
Sommarfjällen tycker jag är enkla att uppmuntra kreti och pleti till att åka ut och testa rätt förutsättningslöst. Men vad säger man om vinterfjället? På vintern finns ju faktiskt en del reella faror, som inte alla kan förutses (väder) eller "byggas bort" gm bra utrustning (väder, olycksfall etc). Samtidigt blir man ju mörkrädd när man läser "Fjällsäker" mfl, och tror att man knappast skulle klara en dag utanför plogade vägar utan 45 kilo utrustning och ett kompani kumpaner.
Så på vintern brukar jag vara lite mer styvmoderlig när folk frågar om och när de ska ge sig iväg. Ni då?