Vandringsstavar - klassiska eller moderna?

[Hattmakaren]

Vad använder vi för vandringsstavar, och varför?

Ska man falla för frestelsen att köra med ett par tredelade high-tech kolfiberstavar, eller ska man få tag i en inte alltför krokig trästav i närmsta skog, alldeles gratis (efter avtal med skogsägaren - om man själv inte har förmånen att äga ett stycke skog)?

Vad talar för och emot respektive typ av vandringsstav?

 

[smux]

Jag har gått över från björkslana till moderna teleskopiska vandringsstavar för ett antal år sedan, kommer inte gå tillbaka. Använder tredelade i aluminium (Black Diamond Trail Ergo Cork) som är betydligt tåligare än kolfiber stavar. Kolfiber är lätt och starkt, samtidigt skört om det blir utsatt för slag och repor så i vår fjällterräng med stenskravel och vad väljer jag aluminium före kolfiber.

 

[Hattmakaren]

Varför lockar inte björkslanan dig tillbaka?

 

[smux]

Varför lockar inte björkslanan dig tillbaka?

När jag gick med björkslana upplevde jag att jag fick en sämre och mer framåtlutad hållning med tyngre ryggsäck vilket var mer tröttsamt för ryggen, med stavar får jag automatiskt en mer upprätt och bekväm hållning med bättre avlastning mot höfter och ben. Dessutom hade jag evigt bekymmer med var jag skulle ha vänstra handen (är högerhänt så gandalfstaven i höger hand) under vandring, fritt dinglande, ikrokad i axleremmen eller höftbältet etc. Jag vet att detta är personligt, men så funkar det för mig.
Desutom upplever jag vandringstavarna som mer mångsidiga, två stavar vid vad är stabilare och man har alltid tre stödpunkter, även vid passage i stenskravel. När man går i blötmark är karbidspetsarna på stavarna utmärkta känselspröt och det går lätt att skilja på tuva, rot och sten när man känner sig för var man skall sätta foten i nästa steg.

 

[Hattmakaren]

Är inte vandringsstavar i aluminium ganska bräckliga, jämfört med en stav från skogen?

 

[smux]

Är inte vandringsstavar i aluminium ganska bräckliga, jämfört med en stav från skogen?

Jo, visst är en rejält kraftig björkslana mycket stark, speciellt om den fått torka en tid, så där instämmer jag i din åsikt. Samtidigt upplever jag aluminiumstavarna bra tåliga, men har man otur och faller med kroppsvikten på dem eller oförsiktigt kilar fast dem mellan två stenar kan de givetvis böjas eller i västa fall gå av.
Mina har dock överlevt utan några som helst skador (repor etc räknas inte) sedan jag köpte dem 2012, och har varit med på flera längre vandringar i svenska och norska fjällen (Sarek x3, Jotunheimen, Rondane, Hardangervidda, Kungsleden).
Givetvis finns det olika aluminium stavar också, och Trail serien från Black Diamond med sina flick-lock stängnngar känns bra robusta och sjunker inte ihop något trots 2v vandring. Inte heller karbidspetsarna visar något nämnvärt slitage trots allt stenskravel (de är även bytbara). Vi har haft ett par Gipron stavar också i familjen med vridlåsning, men de sjönk alltid ihop lite under varje vandringsdag (trots att låsningen ibland var omöjlig att få upp inför ex hemresan).
Jag har även ett par BD Distance FL (även de i aluminium, vikbara), men konstruktionen är mer känslig, tunnare rördelar och vingligare i skarvarna så de vill jag inte rekommendera för fjällvandring.

 

[Polar300]

Jag köpte Black Diamond Trail Pro för några år sedan (och på ex:ets rygga sitter
det ett par Black Diamond Trail Pro Woman) - och har aldrig ångrat de köpen.

Tröttnade även jag på Gandalfversionen, upplevde det som för tungt och synd
på skogen - om många Gandalferar…

Köpte även gummiplopparna man sätter över stålpiggarna vid vandring på hårt
men slätt underlag. De är ett utmärkt komplement. Det blir så klattrigt om man
använder stavarna som pensionärspinnar vid promenader hemikring annars.

 

[Hattmakaren]

Har man väl plockat en trästav från skogen så håller den ganska länge - minst 10-30 år eller livet ut, skulle jag tippa, beroende på ens förmåga att underhålla staven. Så någon skogsskövling behöver det inte bli.

En björkstav jag har hemma väger ca. 550 gram.
En grövre och längre stav i ask ca. 990 gram.

Viktmässigt föreligger det till synes ingen sensationell skillnad mellan en trästav och ett par high-tech, som ligger mellan 450-800 gram.

Fördelen med high-tech är givetvis att vikten är bättre fördelad på två aluminiumstavar en att ha all vikt i en hand. Ovan nämns även en annan fördel: avlastning och stabilitet.

Men är det värt priset? Stavar från Black Diamond ligger runt 500-1000 kr.

 

[Polar300]

… Men är det värt priset? Stavar från Black Diamond ligger runt 500-1000 kr.

Ja - utan tvekan.
IMHO YMMV

 

[Flahultarn]

Inför stundande fjälltur tänkte jag testa stavar för första gången. Vill dock inte köpa något som jag inte vet om jag kommer gilla.

För att testa hemmavid gick jag ut i egna skogen och högg två hasselkäppar 140 cm långa. Det känns över förväntan. Provade först med en lite grövre som enkelstav men det kändes bara ivägen, två var mycket bättre. Känns så pass bra att jag 3D-printade ett par trugor och lindade läderremmar som grepp på lämplig höjd. Förvånandsvät stabila och väger bara 330 gram tillsammans när de fått torka ett tag.

Så de får assistera, utan tvekan. Enda nackdelen är ju att de inte kan skjutas ihop/delas.

 

[Totteman]

Så här tänker jag

Vad använder vi för vandringsstavar, och varför?

Ska man falla för frestelsen att köra med ett par tredelade high-tech kolfiberstavar, eller ska man få tag i en inte alltför krokig trästav i närmsta skog, alldeles gratis (efter avtal med skogsägaren - om man själv inte har förmånen att äga ett stycke skog)?

Vad talar för och emot respektive typ av vandringsstav?

Jag har haft en trästav tidigare, fungerade alldeles utmärkt. En stav har jag främst som stöd vid vad. Är guld värt att ha stöd.

Har sedan ett tag ett par high-tech-superduperstavar i kolfiber som får hänga med på fjällvandringen, Köpta främst för stavgång i backe.

Så...en käpp duger bra.

//Thomas

 

[majjen]

Alla dina invändningar och frågor är befogade. Jag var själv en stark förespråkare för en vältorkad björkslana tills för bara några år sedan. Jag håller absolut inte med smux när det gäller vadning. En slana som man kan luta sig emot med HELA sin kroppstyngd är avsevärt säkrare än två smala aluminiumrör som är ett par decimeter kortare än en vadarstav av björk.
https://www.utsidan.se/forum/attachment.php?attachmentid=27754&stc=1&d=1530681207
Ett vad likt detta skulle jag aldrig ge mig på med gåstavar, men ned en björkstav? Javisst.
Ett annat tillfälle när björkstaven vida överglänser gåstavarna är vid branta nerfarter. Att kunna skicka björkstaven "i förväg" för att kunna ta emot kroppstyngden har underlättat många branta nedstigningar.
Ändå märker du att jag skriver i imperfekt: Jag VAR en stark förespråkare...
Med stigande ålder och ökande knäproblem har jag upptäckt att jag orkar gå längre tid och därmed längre sträckor innan knäna säger stopp. Därför lämnar jag numera björkstaven hemma.

HåkanF