ipg289h m.fl. Jag tror ni gravt underskattar ett växande problem. Problemet med MTB härrör inte från skötsamma aktsamma människor som t.ex. tidigare sysslat mycket med vandring, varit ute mycket i naturen och som har en stark känsla för naturen.
Problemet uppstår när allt fler nya människor som inte i första hand är ute efter naturupplevelsen upptäcker att det är hur kul som helst med MTB. Det är tekniken, den renodlade MTB-körningen i sig som blir många nya användares primära intresse. Bland dessa nya MTB-åkare finns rimligen även en växande skara som utan information inte ens reflekterar över att åka på sådant sätt att slitaget i naturen minimeras.
I USA, som ofta ligger 5-10 år före Sverige på nya "flugor", har just denna nya användargrupp, som inte i första hand söker naturupplevelsen utan den renodlade MTB-upplevelsen i sig, blivit ett allt större problem. Lite om detta finns att läsa på:
http://portfolio.coe.uni.edu/mulligan/MTB.html
Min tro är att om inte SAMS och andra organisationer för MTB i Sverige kan styra majoriteten av den växande skaran MTB-åkare bort från vandringsleder till MTB-leder, så kommer det ökade totala slitaget på vandringsleder att till slut bli så stort att det leder till ett tråkigt förbud mot MTB på andra ställen än renodlade MTB-leder. Jag tror alltså att de som idag vurmar för helt fri MTB-åkning, och som en mantra upprepar (sant eller falskt) att "MTB sliter inte mer än vandring", gör sig själva och andra MTB-intresserade en björntjänst på lång sikt.
Jag kan ju ha fel, men jag tvivlar på att ni som är seriösa MTB-åkare med en genuin känsla för naturen kommer att kunna uppfostra den snabbt växande nya skaran av MTB-åkare till att dela era värderingar om aktsamhet ute i naturen. MTB-intresset växer snabbt. Och det är inte osannolikt att en växande skara MTB-åkare över huvud taget inte hade satt sin fot på en vandringsled om det inte var för att köra MTB. Ta Stockholm med 1,5 miljoner invånare. Antag att vi bara sett början av MTB-intresset skjuta fart. Om det inte skapas MTB-leder runt Stockholm, som är roliga att köra; vart ska alla nya MTB-åkare då vända sig? Svar: till de befintliga stigarna och vandringslederna. Antag att intresset för MTB tar fart och ökar lika snabbt som i USA utan att det tillförs MTB-leder; vilket skick kommer då Sörmlandsleden, Roslagsleden osv. att vara i om säg 10 år? De som i framtiden vill kunna ta MTB:n och sticka ut på en stig, vilken som helst, gör nog klokast i att se till så majoriteten av MTB-åkare större delen av tiden väljer MTB-leder.
Hur MTB-organisationer och seriösa privatpersoner agerar idag kommer att påverka friheten för MTB i framtiden. Att ständigt upprepa "MTB sliter inte mer än vandring" blir på sikt kontraproduktivt. Sätt igång och lobba för MTB-leder och försök knyt nya MTB-intresserade till er, undervisa och utbilda nya MTB-användare så även de som utan MTB inte hade vistats mycket i naturen får en känsla för naturen och inte fixerar sig vid själva MTB-körningen. Ordna kurser i MTB-körning OCH dess användning i känslig natur, förslagsvis i anslutning till tävlingar som lockbete.
Kort sagt; gör något mer produktivt för MTB-sporten än att försök övertyga vandrare att "MTB sliter inte mer än vandring". Det kommer inte att hjälpa saken ett dugg. Det finns ett problem och problemet kommer att växa, kanske explodera. När nya "flugor" slår igenom brukar det bli en nära nog exponentiell ökning under ett skede. Antag att antalet MTB-åkare relativt idag fördubblas, eller femfaldigas; hur blir då det totala slitaget på stigar och leder? Kommer det då att hjälpa att säga att ”MTB sliter inte mer än vandring”? Om ni inte lyckas tror jag MTB-utvecklingen kommer att likna skoter utvecklingen(inga jämförelser i övrigt). Antalet användare och medföljande störning kommer att öka tills den når en mättnadspunkt och då regleras det hela. Och reglering vill de flesta av oss inte se.