På min senaste vandring upptäckte jag att stora delar av de katalanska Pyreneerna utgör
Parc natural de l'alt Pirineu. Parken instiftades 2003 och givetvis följer med detta en mängd irriterande och idiotiska restriktioner. T ex är tältning tillåten endast mellan 20 och 8. Man ska inte få torka sitt tält och njuta av att ha kommit fram.
Jag blev medveten om det när jag passerade genom Vall Ferrera, upp mot Estany Sotllo (vars norra strand är en underbar plats att ställa upp ett tält) och vidare på enslig stig mot Baborte, ett underbart landskap med flera sjöar och bäckar.
Alternativet till tält är just där en metallstuga med plats för kanske 8 personer. Då kan man undra över syftet. De motiv jag hört för att föbjuda eller inskränka tältning är 1) tält förfular
2) tältare skiter resp. 3) skräpar ned.
Jag kan inte föreställa mig ett tält som är fulare än en skrikande gul stuga uppe på en kulle (för att det ska bli extra långt att hämta vatten?).
Runt kring den aktuella stugan låg massor med skräp av en typ en tältare aldrig skulle ta med, än mindre lämna, t ex plastflaskor och konservburkar. Och skiter gör väl alla?
Närheten till området söder om Pica d'Estats gör det troligt att just detta område patruelleras - en obetydlig extra sväng för en helikopter.
Så jag resignerade, drog in min packning i den gula containern, och lagade min middag där. Omsider kom ett par. Senare kom ett sällskap till, fyra herrar med hund
och stugan var nästan full. Jag avskyr att trängas och skuffas med andra, så strax före 8 packade jag ihop och sökte läger vid en fin liten bäck. Jag kostade på mig att njuta lite av platsen en timme eller så. Normalt lägger jag mig tidigare, ty jag brukar gå upp 5 (då är det fortfarande mörkt, t o m vid midsommar).
Vandringen gick genom Carlitområdet i Frankrike, Andorra och Katalonien. Andorra är väl bland det vackraste som finns, och där fungerar det smidigt med tält (rekommendationer: Siscaro, Montmalius,
alternativvägen till GR11: Illa- Encamp, Angonella, Rialb t ex som avstickare från HRP mellan Juclar och Arcalis)
- jag har sett allt som är att se utom Tristainasjöarna).
En höjdpunkt var den 14:e etappen mellan Airotostugan och Bonaiguapasset, massor med fina intryck fram till strax före vägpasset. De som tycker GR11 mellan Coma Pedrosa och Aigües Tortes är ointressant
ska naturligtvis välja denna variant av HRP - från Bonaigua går man sedan antingen direkt upp i Saboredodalen eller omvägen över Vall Gerber (dock krävande och övernattning i ännu en plåtcontainer). F ö är HRP intressantare än GR11 även i Andorra, och har man tid bör man ta ut svängarna rejält.
Det var min 6:e resa till Pyrneerna. Blir det en sjunde så blir den till Västpyreneerna - OM jag kan lägga upp en tur som kringgår tältreglerna i PNP, vilka är obetydligt humanare: man får tälta 19-9. Jag hatar naturskydd.
Parc natural de l'alt Pirineu. Parken instiftades 2003 och givetvis följer med detta en mängd irriterande och idiotiska restriktioner. T ex är tältning tillåten endast mellan 20 och 8. Man ska inte få torka sitt tält och njuta av att ha kommit fram.
Jag blev medveten om det när jag passerade genom Vall Ferrera, upp mot Estany Sotllo (vars norra strand är en underbar plats att ställa upp ett tält) och vidare på enslig stig mot Baborte, ett underbart landskap med flera sjöar och bäckar.
Alternativet till tält är just där en metallstuga med plats för kanske 8 personer. Då kan man undra över syftet. De motiv jag hört för att föbjuda eller inskränka tältning är 1) tält förfular
2) tältare skiter resp. 3) skräpar ned.
Jag kan inte föreställa mig ett tält som är fulare än en skrikande gul stuga uppe på en kulle (för att det ska bli extra långt att hämta vatten?).
Runt kring den aktuella stugan låg massor med skräp av en typ en tältare aldrig skulle ta med, än mindre lämna, t ex plastflaskor och konservburkar. Och skiter gör väl alla?
Närheten till området söder om Pica d'Estats gör det troligt att just detta område patruelleras - en obetydlig extra sväng för en helikopter.
Så jag resignerade, drog in min packning i den gula containern, och lagade min middag där. Omsider kom ett par. Senare kom ett sällskap till, fyra herrar med hund
och stugan var nästan full. Jag avskyr att trängas och skuffas med andra, så strax före 8 packade jag ihop och sökte läger vid en fin liten bäck. Jag kostade på mig att njuta lite av platsen en timme eller så. Normalt lägger jag mig tidigare, ty jag brukar gå upp 5 (då är det fortfarande mörkt, t o m vid midsommar).
Vandringen gick genom Carlitområdet i Frankrike, Andorra och Katalonien. Andorra är väl bland det vackraste som finns, och där fungerar det smidigt med tält (rekommendationer: Siscaro, Montmalius,
alternativvägen till GR11: Illa- Encamp, Angonella, Rialb t ex som avstickare från HRP mellan Juclar och Arcalis)
- jag har sett allt som är att se utom Tristainasjöarna).
En höjdpunkt var den 14:e etappen mellan Airotostugan och Bonaiguapasset, massor med fina intryck fram till strax före vägpasset. De som tycker GR11 mellan Coma Pedrosa och Aigües Tortes är ointressant
ska naturligtvis välja denna variant av HRP - från Bonaigua går man sedan antingen direkt upp i Saboredodalen eller omvägen över Vall Gerber (dock krävande och övernattning i ännu en plåtcontainer). F ö är HRP intressantare än GR11 även i Andorra, och har man tid bör man ta ut svängarna rejält.
Det var min 6:e resa till Pyrneerna. Blir det en sjunde så blir den till Västpyreneerna - OM jag kan lägga upp en tur som kringgår tältreglerna i PNP, vilka är obetydligt humanare: man får tälta 19-9. Jag hatar naturskydd.