vandra med stavar

[majjen]

Det är inte ofta man svarar på sina egna inlägg, men jag måste säga emot mig själv:

På min första sarekvandrin 1977 visste jag inte att man behövde vadarkäpp i sarek. Visst hade jag läst Svante Lundgrens lilla bok, men jag tror inte att han nämnde något om vadarkäpp.
Vi valde salto - sito - pasta. Jokk nummer två var nästan omöjlig att ta sig över men vi lyckades med stor fara för djupdykning. Nu visste vi: Tillbaka gåpr vi inte! Så kom vi fram till nästa. Det syntes på en gång: Den var helt omöjlig. Vi fasade redan för att behöva ta oss över den besvärliga jokken vi nyss passerat. Plötsligt såg vi båda två: EN VADARSTAV! den bara låg där och väntade på oss. Den hjälpte oss vid flera tillfällen. Bl a vadade vi Rapaälven.

Sensmoral:
1. Jag har kvar samma stav fortfarande, så visst är jag känslomässig när jag talar om stavar.
2. Åtminstone en stav har alltså hittats i Sarek.

HåkanF

 

[Avslutat medlemskap]

Stavar hjälper både uppför och nedför, för att inte tala om då man skall vada över vattendrag.

Om vaden ser ut så här - och det gör de ju ibland - är stavar alldeles för veka.

Tjågnårisjåkkå

HåkanF

Ser ett vad ut så skulle jag inte ens påbörja det!
Om stavarna skakar, eller bara far åt sidan när jag sätter ned dem är vadet farligt.

Dock har jag väl lyckats bra med att bortrationalisera
vad. I Alperna och Pyreneerna så gott som aldrig
aktuellt, utom möjligen stengång. I Sydnorge
ungefär detsamma.

Varför vadar mannen på bilden barbent? Har alltid
ansett att man ska klä på sig (regnbyxor),
inte av sig. Varför frysa i onödan?

 

[Avslutat medlemskap]

Jag började med EN stav, första bästa som naturen erbjöd,
den gången jag snavade på en trädrot i Schweiz och föll med pannan rakt i marken. Omsider blev det en teleskopstav, praktiskt att kunna justera och att
häkta på säcken mellan turerna. Det tog ett tag
innan jag övervann mitt motstånd mot stavpar, 1991,
men jag upptäckte genast hur mycket smidigare en del
passager, kanske speciellt brant utför, gick.

Som jag ser det, efter många års användning, så
är stavarna inte i första hand till för
balansen utan för fotfästet. Den terräng jag går
i är ofta lös och brant - jag kan också ibland tvingas
gå utan stig i brant terräng och behöver då stavarna
för att inte bara glida iväg på halt gräs
och rhododendron.

Armkraft ger
mig också bekvämare stigning och mindre anstränging vid höga kliv. Förhindrar också halkning vid
stengång över bäckar och älvar. Försummade
detta en gång vid en liten kvällstur kring lägret
och kameran (i bälte) var obrukbar i fem dagar.
Jag vet ännu inte om det blev några bilder senare ...

Svåra, dvs. farliga,
vad har jag bestämt mig för att undvika helt.
Jag inser inte nöjet.

I lätt terräng stoppar jag inte undan dem utan går med dem lojt hängande i sidan. Vill inte ha 5 hg extra
på ryggen.

 

[Tuki]

Stavar hjälper både uppför och nedför, för att inte tala om då man skall vada över vattendrag.

Om vaden ser ut så här - och det gör de ju ibland - är stavar alldeles för veka.
Tjågnårisjåkkå

HåkanF

Ser ett vad ut så skulle jag inte ens påbörja det!
Om stavarna skakar, eller bara far åt sidan när jag sätter ned dem är vadet farligt.

Ser jåkken ut som på bilden är det direkt livsfarligt att vada, då hjälper varken en lång vadarstav eller två stavar pga av livsfaran med rullande stenbumlingar. Har stått vid Tjågnårisjåkkåtj vid sådan vattenföring o avstått från att vada där. Bättre då att gå en omväg för att hitta en bättre vadplats (finns precis vid utloppet till Rapaälven).

 

[avslutad210712]

Varför en (trä)stav är bätte än två

Varför har man stav i fjällen? Finns väl två anledningar - att hjälpa till vid vandring eller att förbränna fler kalorier/gå snabbare. En gandalf-stav (dvs en hederlig trästav) har den fördelen att man kan ändra längden från greppet till spetsen på ett litet ögonblick medans en köpes stav kräver att man skall skuva och ha sig.

Så mitt svar är att en SERIÖS vandrare har en gandalf-stav medans Wannabies kör med en eller två köpesstavar som passar bäst för motion på asfalten.

Fast varför i helskotta har de flesta som har en Gandalfstav en stav som är två tum eller mer i diameter. Skall Ni använda den för att gå PÅ över jåkkar eller?????? Min asp-stav är ungefär 20 mm i spetsen och 25 mm i övre änden och den håller lätt för mig att belasta hårt med 85+30 kg.

 

[petratetra]

Re: Varför en (trä)stav är bätte än två

Så mitt svar är att en SERIÖS vandrare har en gandalf-stav medans Wannabies kör med en eller två köpesstavar som passar bäst för motion på asfalten.

Vad skönt att äntligen få det svart på vitt. Vårt vandringsgäng - med ihopfällbara vadarstavar som vi köpt och inte tillverkat med våra egna händer - är naturligtvis fullkomligt oseriösa wannabies-vandrare. Vi har alltid undrat vad som egentligen gör skillnaden. Men nu vet vi ju och kan en gång för alla släppa den överhängande prestationsångesten och därmed fritt lalla runt och ta hur många fikapuaser vi vill.

 

[avslutad210712]

Re: Re: Varför en (trä)stav är bätte än två

Så mitt svar är att en SERIÖS vandrare har en gandalf-stav medans Wannabies kör med en eller två köpesstavar som passar bäst för motion på asfalten.

Vad skönt att äntligen få det svart på vitt. Vårt vandringsgäng - med ihopfällbara vadarstavar som vi köpt och inte tillverkat med våra egna händer - är naturligtvis fullkomligt oseriösa wannabies-vandrare. Vi har alltid undrat vad som egentligen gör skillnaden. Men nu vet vi ju och kan en gång för alla släppa den överhängande prestationsångesten och därmed fritt lalla runt och ta hur många fikapuaser vi vill.

Nä du - köpesstavargänget tar aldrig lika långa och slappa fikaraster som Gandalfgänget *L*. En äkta Gandalfalfare kännetcknas även av ett cellplastunderlag på utsidan av ryggsäcken som läggs ut direkt när man stannar.

 

[petratetra]

Tillbaka i ovissheten

Nä du - köpesstavargänget tar aldrig lika långa och slappa fikaraster som Gandalfgänget *L*. En äkta Gandalfalfare kännetcknas även av ett cellplastunderlag på utsidan av ryggsäcken som läggs ut direkt när man stannar.

Men då vet jag ju varken ut eller in... Kanske vi tillhör någon ny sort av moderna trollkarlar (häxor?) - med både high tech-stavar OCH stort fikabehov? Kanske man inte får ha både och? Vi kanske måste försaka ett behov i år? Gott godis eller plurra, det är frågan.

/Petra - som drar till Narviksfjällen nästa fredag

(För övrigt går vi inte med stavarna, vi har dem bara vid vad)

 

[JonathanW]

Använde för första gången köpestavar i år och de kommer garanterat få följa med på alla vandringar framöver. Då vi alltid (förutom då hunden skadat sig) har hund med oss på våra vandringar är svårare vad uteslutna. En gandalfstav har jag därför inte mycket nytta av. Vad en vandrare med hund ska ha en gandalfstav till övergår mitt förstånd - orolig för att bli betraktad som en wannabe kanske?

Köpestavarna räcker alldeles utmärkt för de vad vi gör. Men visst, ska man göra svårare vad hade jag också velat ha en istället för två, samt stabilare men framförallt längre stav.

Anledningen till att jag köpte stavarna var att jag också har lite problem med knäna, framförallt det vänstra. Vid långa, branta nedstigningar dröjer det inte så många höjdmeter förrän smärtan i knäna är besvärande. Stavarna i år gjorde en enorm skillnad, utan dem hade jag nog inte vågat mig på Mårmapasset (nedstigningen på sydsidan). Faktum är att jag blivit så förtjust i dem att jag vandrar med dem hela tiden, inte bara vid vad eller nerför. Uppför ger de bra hjälp i frånskjutet, och på plan mark motverkar armrörelserna stelhet i nacke och axlar. Även på leden mellan Kebne och Nikka tyckte jag de var sköna, man får bättre balans och kan/vågar gå fortare. Då gick vi i och för sig fort då vi betraktade det som en ren transportsträcka, och hade en tid att passa. Vid vandring i normal takt längs markerad led är väl nyttan av stavarna inte så stor, i min mening. Med undantag för detta och svårare vad så tycker jag stavarna är till nytta i alla andra lägen.

"Skruva och hålla på för att ändra längd" - jag har ett par black diamond-stavar med deras "flick-lock"-system. Att ändra längd går på 5 sekunder, inget skruvande. Lösnigen är dessutom stabil, stavarna ändrar inte i första taget längd vid belastning. Visst, det tar några sekunder mer än att bara byta grepp på gandalfstaven, men hur bråttom har man i fjällen? Man kan ju förlänga staven innan man börjar vada, man behöver inte vänta till man är halvvägs över.

I mina ögon alltså bara fördelar med två köpestavar gentemot en gandalf. Detta som sagt med undantag för om man ska göra svårare vad.
[Ändrat av JonathanW 2005-08-09 kl 11:52]

 

[avslutad210712]

... Vad en vandrare med hund ska ha en gandalfstav till övergår mitt förstånd - orolig för att bli betraktad som en wannabe kanske? ...

Så länge man inte rider på hunden så förstår jag inte riktigt på vilket sätt hunden utesluter gandalfstaven.

Dessutom tycker i alla fall min hund att det är väldigt trevligt att (ibland) bita på min Gandalf-stav vid raster.

Svårare vad är rätt självuteslutande när man har hund med sig tycker i alla fall jag. Dessutom mycket trevligt att kunna säga "tyvärr kan vi inte vada svårare vad för HUNDEN klarar inte av det" istället för "tyvärr kan vi inte vada svårare vad för VI klarar (läs: törs inte) inte av det" *L*.

 

[JonathanW]

... Vad en vandrare med hund ska ha en gandalfstav till övergår mitt förstånd - orolig för att bli betraktad som en wannabe kanske? ...

Så länge man inte rider på hunden så förstår jag inte riktigt på vilket sätt hunden utesluter gandalfstaven.

Utesluter gör den ju såklart inte. Jag menade bara att om man ändå har hund med sig, dvs inte gör några svåra vad, så har man ju inget behov av en lång, stabil stör. Då finns det all anledning att fundera på ett par köpestavar istället, då fördelarna med dessa är många. Enda fördelen med gandalfstaven är att den är billig samt bra vid svåra vad. Går man med hund är gandlafstaven bara billig. Den har däremot desto fler nackdelar.

 

[pal2]

Enda fördelen med gandalfstaven är att den är billig samt bra vid svåra vad.

-Man kan bekvämt och vilsamt luta sig mot den
-Man kan bränna in sina vandringar på den
-Man har en flaggstång att sätta vimpeln/flaggan på när man står där på toppen (ser B-aktigt ut med en carbon-fibre-ultra-light-space-design-super-tech stav)
-Man kan snida på den och smycka den
-När man möter någon vid en spång får man gå först (Nja, om man kombinerar det med ett hotfullt utseende )

-Om man inte har någon skam i kroppen kan man bränna in Bilbo Baggers vandringsdikt på den (Suck , varför kom inte jag på det först.....)

Mvh
Peter P.