Vandra ensam som tjej?

[animalin]

Tack

Tack för alla svar! Känner mig inte direkt rädd för att vandra ensam och skulle gärna testa nån gång tror jag. Frågan är bara om jag vill i år

Har letat sällskap ganska länge men alla som varit tänkbara är upptagna på annat håll. Om man skulle hitta på någon "okänd" att vandra med, är det någon som har erfarenhet hur det funkar att t ex dela tält? För det skulle vara en anledning för mig att hitta någon att gå med; att hitta någon att dela packning med. Känns som öronproppar kan vara bra, men vad annars?

Har nog kommit fram till att om jag ska gå själv så blir det stugor (främst för packvikten), men om jag hittar sällskap så blir det förhoppningsvis tält.

 

[Kanel]

Vad skönt att höra om fler kvinnor och män som vill göra och gör ensamvandringar!
Struntar också i alla de som tycker att man är "knäpp" när det är av fri vilja och inte att sällskapet har fallit bort. Mina föräldrar är dock väldigt skeptiska till det och speciellt pappa som tror att man blir våldtagen så fort man sticker näsan utanför dörren, för att inte tala om mamma som anser att det inte är någon som går ensam utan att detta är en konstig ide som jag har fått. (jag har inte gett mig av än och det kommer väl att dröja något år till).

Var ligger den Samiska motståndsrörelsens områden? (visste inte äns att det fanns en sådan) Om det nu inte är bra att glatt traska in där så är det ju bra att veta var det ligger någonstans.

 

[Stinus]

Hej!

Om du är van vid fjällen tycker jag absolut inte att du ska tveka att ge dig ut bara för att du ensam och tjej. Jag känner igen många av reaktionerna du fått från folk, från när jag som 18-årig tjej bestämde mig för att vandra själv när ressällskapet fick förhinder. Mina arbetskamrater tyckte jag var skvatt galen och förväntade sig att få läsa i tidningen om hur jag blivit slukad med hull och hår av en varg eller liknande. Jag bestämde mig för att inte lyssna på alla olyckskorpar och gav mig iväg på en av mina mest lyckade turer. För att skona knäna när min starke bärare kastat in handduken fick det bli en stugvandring. Sällan har jag fått kontakt med så många trevliga människor på samma vecka, både i stugor och på tåget! Alla jag mötte var väldigt snälla och omtänksamma, och jag kände mig aldrig det minsta hotad för att jag var ensam. Det har däremot hänt sena kvällar i stan både en och två gånger...

Eftersom jag klarat mig från att bli uppäten blev det en ny solotur året efter, denna gång med tält och betydligt ensligare. Såg knappt en människa på 7 dagar och just då passade det mig utmärkt. På kvällarna kunde ensamheten komma över mig lite, men med en bra bok och gott sällskap av en liten renflock gick det över ganska snabbt, och det gick att njuta av lugnet och tystnaden istället.

Så stå på dig och gå själv om du känner för det! Tänk bara på att ha första hjälpen-grejer nära till hands om olyckan skulle vara framme, och det skadar inte att se sig för lite extra och låta bli dumdristigheter. Berätta för någon om hur du tänkt gå och ungefär när du räknar med att vara tillbaka. Slutligen kan det vara skönt för oroliga familjemedlemmar om man slår en signal eller skickar ett sms någon gång ibland om mobiltäckning dyker upp, för att berätta att man fortfarande lever.

Stort lycka till!

 

[Bulingen]

Var ligger den Samiska motståndsrörelsens områden? (visste inte äns att det fanns en sådan) Om det nu inte är bra att glatt traska in där så är det ju bra att veta var det ligger någonstans.

Den existerar inte! Är inget hot! Ett dåligt skämt från någon enligt mig! Ut och vandra bara!

God tur!

 

[Kanel]

Den existerar inte! Är inget hot! Ett dåligt skämt från någon enligt mig!

Åh, annars kan jag tycka att de i vissa lägen har all rätt att ha en motståndsrörelse! Men jag bor inte där uppe och är inte jätteinsatt i samerna och böndernas förhållanden där...

 

[Mopsy]

Ignorera olyckskorporna!

Inte för att bli statistikryttare, men:
Du löper betydligt större risk att bli våldtagen om du stannar hemma i lägenheten än om du går på tur (majoriteten av våldtäkter sker i hemmiljö där förövaren och offret känner varandra sedan tidigare).

Själv har jag bara gått ensam på lite kortare turer hittills, men ska ta min första längre solo-tur i augusti. Av de korta turerna har jag upptäckt att det är helt underbart att kunna vandra i sina egna tankar, pausa när man själv vill och i vissa fall ha stugan alldeles för sig själv på kvällen. Blir du alltför ensam är en liten mp3 med musik och talböcker ett välkommet sällskap. Att man sedan blir oerhört mer social som ensamvandrare de gånger man väl får sällskap är bara ett bonus. Är du orolig för vikten så lämna tältet hemma och gå mellan stugor. Enda nackdelen jag kan komma på är att jag ogärna äter en hel burk Bullens Pilsnerkorv på egen hand, men det finns lösningar på det med (frukost, lunch, hungriga stugkamrater, etc)

Vad gäller olycksrisken är det bara att hålla med föregående. Var lite extra försiktig, det är lätt att vricka foten oavsett kön. Skitbra tips om färgglada kläder. Och lämna en färdplan till de som är oroliga. Lycka till!

Amanda

 

[Robwah-9]

http://lmgtfy.com/?q=elin+engerström

 

[AndersSupertramp]

...
Men... Alla jag talat om detta för kommer bara med en massa varningar och avråder mig starkt från att vandra ensam, med diverse olika påståenden som grund. Alltifrån "du kommer bli överfallen, våldtagen och mördad" till "tänk om något går sönder och du ramlar i en fors" eller "du kan ju ge dig på att en olycka kommer att hända och ingen kommer finnas där för att rädda dig".
...
//Malin

Tjäre Malin,

Jag tycker det låter som en bra tanke och god idé att ge sig iväg själv.

Frågorna är många - svaren likaså.
Smaken är som baken - dvs delad.

Jag hade funderat på följande saker om jag vore dig:
Hur säker känner du dig för praktiska saker i vildmarken?
Hur stort behov har du att "snabbt" komma i kontakt med ombonade hus (=tex fjällstationer, ledstugor, vindskydd)?

Jag skulle vara extremt försiktig att följa råd av människor jag inte känner.
Ty vi har så många olika referensramar och måttstickor för händelser och erfarenheter.

Tyvärr har jag träffat och ännu mer tyvärr träffar jag ibland människor som gärna delar med sig av sina erfarenheter.
Jag använder ordet tyvärr med anledning av vad dem berättar.
Nu står det ju inte i pannan på folk att jag-är-ute-och-cyklar eller jag-vet-vad-jag-pratar-om.
Erfarenheten ger svaret.
En del människor har ett stort behov att gärna krydda sin berättelse och då menar jag gigantiskt mycket.
Sånt kan ju vara svårt att se/förstå.

Sunda förnuftet i kombination av sin kunskap om vad man klarar av eller ej brukar vara en bra ledstjärna.

Visst, man kan bli anfallen av en björn i vildmarken, det kan jag också bli om jag klantar till mig på Skansen och hamnar på "fel" sida av avgränsningen.

Ja jag kan bryta benet i vildmarken, kan även göra det på någon vältrafikerat område i en stor stad, där kanske någon hjälper mig eller ej....

Ja du kan råka illa ut som ensam tjej i vildmarken, (även som ensam kille), likaså i den stora staden ...

Du blev väl kanske inte klokare av mina ord, men kanske en och annan tanke uppkom eller försvann.

Jag citerar några ord som används av ett trevligt militärt förband
"Who dares wins"

Ha en trevlig tur, kort eller lång, vildmark eller o-vildmark
Anders

 

[wintherbarnet]

Jag började också fundera det där med ensamvandringar lite tidigare iår.. och om två veckor blir det Abisko-Vakkotavare (i och för sig ska hunden med, så helt ensam är jag inte..). Tänkte att det kan vara skönt att gå en led såhär i början. Tror absolut inte att man ska lyssna på olyckskorparna, de flesta vet knappast vad de pratar om..

 

[millimeter]

Som flera påpekat så är överfalls- och våldtäktsrisken mycket högre hemma i stan än till fjälls.

Ensamvandring har två viktiga aspekter tycker jag:

* Skador blir ännu mer kritiska. Ha därför lite större marginaler - undvik eller minimera blockterräng, vad och glaciärpassager. Stressa inte.

* Kan vara psykiskt påfrestande, speciellt om man tältar. Första kvällen gråter jag av ensamhet Andra kvällen av glädje.

Att ensamvandra längs vältrafikerade leder och bo i stuga innebär inga som helst större risker än att gå i grupp. Testa det som en första tur! Du blir nog biten.

Angående risker rent allmänt så tycker jag det är absurt med folk som åker bil till jobbet varje dag men samtidigt oroar sig för folk som ensamvandrar.

 

[Ahkká]

Jag tycker du ska ge dig iväg själv om du känner för det!

Jag har vandrat i fjällen varenda sommar de senaste tretton, fjorton åren, ibland med sällskap men ännu oftare ensam - både på korta turer och lite längre, i tält eller i stuga.

Tycker det är jättekul att vandra tillsammans med någon om sällskapet är rätt och man vill samma sak med sin vandring, men det är fantastiskt att gå ensam också. Möten med andra vandrare, de ensamma stunderna, det meditativa i att gå precis som man vill, när man vill, så fort eller långsamt man vill, kunna ändra planerna utifrån eget tycke, att få tid att tänka i lugn och ro... För att inte tala om att det kan vara en riktig kick att känna "det här fixar jag själv"!

Har faktiskt aldrig varit orolig eller hamnat i någon obehaglig situation när jag varit till fjälls (isf har det iaf inte haft med andra människor att göra, utan snarare problem med väder eller terräng, eller utrustningskrångel).

Enda nackdelen är väl att man ibland skulle vilja dela de fantastiska ögonblicken med någon annan! Och att det kan vara kul att vara två (eller fler) när man sen sitter och tittar på fina bilder från turen..

Lycka till med turerna!

//Ulrika

 

[Strykarräven]

...Jag skulle vara extremt försiktig att följa råd av människor jag inte känner.
Ty vi har så många olika referensramar och måttstickor för händelser och erfarenheter...

Ja, fast det kan ju också vara så att just mångfalden av referensramar är själva poängen: Om alla hade samma förutsättningar och samma humör och samma önskningar med sina turer, och varit ute exakt lika mycket i exakt samma väder mm mm, så vore det väl inte vidare värt att överhuvudtaget fråga?

I övrigt frågar jag hellre kunnigt folk jag inte känner än okunniga bekanta, men där är vi väl olika. Som baken, eller hur du nu skrev.

---

För att återvända till tråden: Vi är många som ensamvandrar. Vissa gör det just med syftet att vara ifred och själva välja tider, vägar och vem som ska hämta kaffevattnet, medan andra gör det just för att träffa nytt folk (man pratar sällan med så många obekanta som när man ensamvandrar). Det finns massor med trådar i ämnet, som mer berör den säkerhetsmässiga aspekten (och den psykologiska, "lappsjuka" är inte ett begrepp taget ur luften!)

Att gå ensam som tjej borde jag, som ju inte är tjej (men jävligt ensam, åtminstone i stunder kanske inte uttala mig om. Fast de kvinnliga bekanta jag har, inkl min sambo (ovan) har bara haft gott att säga om sådana ensamturer. Det "värsta" som kan hända är att man kan bli "undervisad" av nån självutnämnd expert på området (män, flottig hatt, rökluktande militärgrön jacka, ramryggsäck och Lundhagskängor, "minst tjugo somrar i Sarek"), och det drabbar å andra sidan även oss killar som ensamvandrar.