Vadet vid Valfojåkka

[maaramez]

Hej!

På lördag väntar äntligen en dryg veckas vandring och det lutar åt att vi startar från Riksgränsen och vandrar söderut mot Unna Allakas och sedan Alesjaure. Därifrån finns lite olika alternativ, men vi ska avsluta i Keb/Nikkaluokta.

Någon här som möjligtvis nyligen vandrat Stuor Kärpel - Unna Allakas och vadat Valfojåkka och kan berätta lite om vattenläget och kanske tipsa om var det är bäst att gå över?

/Martin

 

[Anders_sthlm]

Hej på dig Martin!
Du ska inte vada där alls, eftersom det är riskabelt och farligt. Det är mycket vatten i år i de trakterna och jag gick där för ett tag sedan. (jag har iof vadat dessa vadställen tidigare under årens lopp)
På kartan, nya (som gamla) finns tre stycken vadplatser markerade. Alla dessa är svåra, djupa och strömma.
Om du i stället fortsätter upp och längs med kanten, på norra sidan av sjön 946. Där finns en knappt skönjbar stig som slingrar sig längs kanten på sjön. Det är lite brant på första bergahällen, men inte alls svårt. Du kommer då rätt snart fram till Valfojokkas rastskydd på motsatta sidan. (fina tältplatser) Där ser du att jokken sprider ut sig, men vada inte här heller utan. Det är för djupt här med.: Gå vidare ca 130 meter över och nedför knycken där (rik blommark) där ser du att jokken nu är lätt gångbar (det ligger några plank till och med)
Du vadar där.
På detta vis slipper du blöta kläder, panik och oro. Vaden uppe vid sjöarna har under årens lopp krävt liv.
Med hälsning Anders.

 

[maaramez]

Tusen tack för denna information Anders!

 

[granbom]

Fler tips...

Passa även på att besöka Sjangeligruvan och den gruvstugan som ligger på krönet innan Stuor Kärpel, båda är klart värda ett besök. (Jag hart sett att vissa följer "fel" sida av sjön istället för att stanna vid Sjangeli).

/M

 

[bfia73]

Jag har ingen info om just det vadstället som diskuterats tidigare i tråden, men jag kom att tänka på en grej jag var med om en gång i de krokarna.


Jag gick för ett par år sedan i princip raka spåret mellan Unna Allakas- och Kårsavaggestugorna, och vadade då nordost om Sjangeli mellan sjöarna 835 och 794. Jokken var lite besvärlig, eftersom det fanns en något för djup och strid djupfåra. Jag provade på det ena stället efter det andra nedströms, men samma sak.

På tionde försöket kom jag över, precis ovanför den halvmåneformade sjön mellan sjöarna 835 och 794. Vattnet var lite lugnare där, och då gjorde det inte så mycket att vattnet nådde högt upp på benen. Jag gick upp en liten bit från jokken och satte mig för att hälla ut vattnet ur kängorna (jag vadar med kängor på) och krama ur sockarna. När jag var nästan redo att gå vidare tittade jag ut över jokken och upp längs den sträckan där jag försökt komma över, och då såg jag till min förvåning ett litet hus, byggt i en klippskreva och överväxt med stora videbuskar. Men på fjällkartan finns det minsann inget hus. Jag var bara tvungen att gå in och kolla! Inne i huset fanns ett rum med en öppen spis, hacka, spade, spett, skottkärra och ett par våningssängar i trä. På sänggavlarna fanns några namn och årtal skrivna med blyerts, typ Nils Andersson 1931. De tidigaste namnen var daterade på 1910-talet.

Jag gick upp för grässlänten en bit, och när jag vände mig om för att titta på huset en sista gång var det knappt jag kunde hitta det fastän jag visste precis var det låg. Så bra maskerat var det! Antagligen satt jag och tömde kängorna på den enda platsen därifrån man kunde hitta huset. Tänk om jag kommit över jokken på det nionde stället...

Min vandring slutade ett par dagar senare på Abisko fjällstation. I ett av sällskapsrummen hänger en stor karta, daterad 1952. Just där jag hittat huset fanns en symbol om att det bedrivits gruvdrift. Mysteriet löst. Kolla in kartan vid nästa besök på fjällstationen, för den innehåller en hel del rolig information som inte finns med på moderna fjällkartor.


häpp / Filiokus

 

[LasseL]

Fantastisk historia! Vi sov vid sjön 835 förra året och gick över samma jokk österut. Vi såg naturligtvis en hel del gruvlämningar men inte någon stuga. Vilket iofs kanske inte är så konstigt med tanke på din beskrivning. Men nu blir man ju sugen på att åka tillbaka till området och kolla in stugan om det låter sig hittas igen!

Vad gäller vadet vid Valfojåkko så är det nog ofta som Anders_sthlm säger ganska knepigt och en bättre idé att gå runt sjön. Men när vi gick över förra sommaren var det inga problem att ta sig över det nedersta vadet. Men som sagt, det beror på vattenflödet och eftersom man ändå måste passera vadstället om man går runt sjön är det ju lätt att kolla om det är möjligt att passera. När vi gick var det knappt knädjupt, om än med lite fart.

 

[maaramez]

Nu är vi tillbaks igen efter en strapatsrik vecka i fjällen. Dagen för vadet rådde bistert väder med dimma och tunga moln och det hade regnat hela natten. Vi hade lägerplats 1-2 kilometer innan de på kartan utmärkta vaden. Vi gick dock runt sjön som beskrivet ovan, men det var ingen barnlek direkt. Klipporna mot sjön var ibland mycket branta och hala så vi fick gå rakt upp i backen ibland för att komma runt. Väl framme nedanför rastskyddet så var det inga problem att vada där, om än ganska kallt och eftersom det var så brett var man i vatten ganska länge. Vi tjurrusade därför sedan i underbyxor och sandaler med packning på ryggen upp till rastskyddet för att värma oss. Det måste sett ganska lustigt ut, hoppas ingen såg oss ;-)

Lite bilder från turen:
http://picasaweb.google.com/martin.aronsson/Fjallen2009

 

[Anders_sthlm]

Kul med dina bilder och vad skönt att läsa att eran vandring med detta gick bra då.

 

[caje83]

För några år sedan vandrade vi söderut från Katterjåkk och kom fram till vadet vid Valfojåkka på eftermiddagen den andra vandringsdagen.
Då var det en mindre folksamling där vaden är utmärkta på kartan, bland annat två tyskar som såg smått desperata ut efter en väg över jokken.
Istället för att göra det farliga hoppet eller vada uppströms så gjorde vi som andra i tråden skrivit, gick på nordsidan av sjön ner mot rastskyddet och vadade utan problem i höjd med rastskyddet. Ett mycket bättre sätt att ta sig över vattnet enligt mig.
Det var då enkelt att följa sjöns norra strandkant, lite svahällar bröt här och där men de var lätta att passera.

Väldigt vacker del av fjällen.

 

[peter_v]

Statusrapport

Hejsan!
Jag passerade Valfojåkka den 30/8 och jag behövde inte gå runt sjön som jag hade planerat.
Som bilden visar var det "nedersta" vadet riktigt odramatiskt....

// Peter

 

[peter_v]

En till bild..

Här kommer en bild på fallet ner mot sjön där man även får en uppfattning om hur den sidan kan vara att gå efter (jag upplevde den trixig på håll iallafall)

// Peter

 

[LasseL]

Apropå Peters bilder, är spängerna fasta?

När vi passerade vadet i mitten av juli förra året fanns det inga (men det var ändå inte särskilt svårpasserat). Jag förmodar att det är ganska stor risk att spängerna dras med i forsen och hamnar i den nedre sjön, eller är de förankrade på något sätt (annat än fastkilade mellan stenar)?