Vad lockar er mest med vandring?

[Sven V]

Ni som är inbitna "vandrare"; Vad är det som lockar er mest med detta???
Är det att kunna behärska en överlevnadsstrategi dag efter dag?
Är det frihetskänslan?
Är det upplevelserna med nya vyer och utsikter?
Är det upptäckten av olika platser?
Är det kombinationen av andra intressen; botanik, fåglar, fjärilar, fotografering?
Är det andra saker, vad?

Vore kul att höra vad som lockar mest. (Ursäkta min lilla enkätundersökning, kanske blir en lång tråd det här

 

[Wolf25]

Absolut inte att "överleva". Man har med sig på tok för mycket saker för att ens vara i närheten av att vara i en överlevnadssituation.

Frihet, vyer, utsikt och upptäkt - Ja

Fysisk ansträngning (jag klarade det) - Ja lite, har blivit mindre viktigt med stigande ålder.

Gillar att titta på blommor och fåglar, men det är inte orsaken till att jag vandrar.

Ensamheten, att slippa alla måsten, slippa att folk från jobbet ringer osv.

 

[asp]

Håller i stort sett med, fast...

Ensamheten, att slippa alla måsten, slippa att folk från jobbet ringer osv.

...betyder mest. Just att få gå och polemasa för sig själv, vara i fred, gå i sin egen takt, fundera osv., allt för att ladda batterierna inför ytterligare en tid i ekorrhjulet.

/p-a

 

[Pappan]

För mig är det nog mest enkelheten, lugnet, äventyret, upptäckarlusten och vyerna som drar.

 

[seobserver]

Vad är bakom kröken/backen har

alltid lockat.....

 

[grodanbolle]

Jag gillar att gå. Alltså den fysiska ansträngningen. Jag ser det som en genomkörare av kroppen där man även förlorar några kilon överflöd.

Även att explorera nya platser med allt vad det innebär. Jag föredrar vilmarkskänsla. I fjällen brukar jag fiska så då kollar man in olika vatten.

Någon frihetskänsla tycker jag inte att det är direkt. Det är ofta inkluderat stor planering för att få allt att fungera med kommunikation och så. Åker man bil eller är borta längre och reser så är den större.

 

[Smaila]

Friheten, tystnaden och ensamheten.
Går alltid solo.

 

[camoscio]

Ni som är inbitna "vandrare"; Vad är det som lockar er mest med detta???
Är det att kunna behärska en överlevnadsstrategi dag efter dag?
Är det frihetskänslan?
Är det upplevelserna med nya vyer och utsikter?
Är det upptäckten av olika platser?
Är det kombinationen av andra intressen; botanik, fåglar, fjärilar, fotografering?
Är det andra saker, vad?

Vore kul att höra vad som lockar mest. (Ursäkta min lilla enkätundersökning, kanske blir en lång tråd det här

Jag tror en lyckad vandring handlar om ett samspel mellan den fysiska ansträngningen och vyerna, de ständiga skiftningarna i landskapstyp och vegetation på etapper med stora höjdskillnader.
En lyckad etapp har en stark formkänsla genom variation och kontraster, den ska helst leda till
ett vackert läger. Viktigt för upplevelsen är vatten i rörelse. Dolomiterna lockar inte längre.
Passövergångar har också en särskild lockelse, man stretar, uppåt, uppåt, med rätt likformig utsikt och på
passkrönet ändras allt i ett slag.

Frihetskänslan är också viktig, t ex vill jag så mycket som möjligt bo i tält, även söderut. Jag reser utan returbiljett och ofta utan detaljerad färdplan. Det stora undantaget är väl GR20 på Korsika.

Jag gillar fotresor med ngt slags samlande idé.
År 2000 var idén att följa gränsen mellan Frankrike och Italien från Modane och söderut, med vägval från dag till dag. Det enda som var bestämt var målet, Vallée des Merveilles, inte långt från Alpernas
sydligaste ände. Tog 21 dar.

År 2003 gjorde jag t ex en vandring i Frankrike/Italien med inställning på maximal improvisation. Den tog 18 dar. År 2005 uppfyllde jag min 10 år gamla dröm att gå utmed hela den egentliga huvudkedjan av Pyrenéerna (inte kust till kust). Det tog 31 dar och jag hade 18 fria övernattningar.
När jag återvänder dit är det för att fylla luckorna. Min bästa fjällvandring var antagligen Jotunheimen runt i tält 2002, 10 dagar, därför att jag tog ut svängarna mot områdets mindre kända delar. 2004 hade jag ett projekt jag kallade Oppdal-Geiranger (jag gick inte ända ned dit), baserat på idén att binda ihop två områden, Dovrefjell och Tafjordfjella (via Reinheimen), 13 dagar.

Det blir tyvärr inte så många år till, 2-3 kanske.

 

[Cremytos]

Ensamheten... men det brukar alltid bli målprestation när jag är ute också. Vad målet är (vandra långt, vandra lätt, bygga läger, överlevnad, navigation) skiljer sig rätt mycket från gång till gång dock.

 

[xleffex]

För mig och frugan är det för att enbart komma ut i naturen och uppleva allt den bjuder på och vi har inte brått då vi ger oss ut, man ska ju njuta och se lite med. Data, tv mm är förbaskat skönt att slippa med. Och det bästa av allt, vi saknar inget som är modernt då vi är ute. (inte ens ett skithus

 

[oscar jensen]

Lugnet jag känner i naturen.
Den meditativa känslan av att gå.
Kroppsansträngningen.
Att få sova ute.
Att låta hjärnan få arbeta med en del av de problem den verkligen är gjord för att lösa: Hur ska jag fixa bästa möjliga läger för natten? Vilket vägval blir bäst här? Var ska jag stanna för att få bästa möjliga utsikt under kaffepausen?

[...]Och det bästa av allt, vi saknar inget som är modernt då vi är ute. (inte ens ett skithus

Saknar framförallt inte skithus, avsaknaden av toa är en av de största fördelarna med skogen

/OJ

 

[Bulingen]

Vandra!

Jag gillar att vandra för att:
- Lämna vardagsbestyren bakom mig ett tag.
- Känna frihetskänslan av att vara ensam med naturen.
- Upptäcka nya vackra platser och fantastiska vyer.
- Känna välbehaget när man efter en väl utförd dagsetapp kan avnjuta en god middag på kvällen.
-.Förundras över att det är helt andra saker som blir viktigt när man vandrar kontra hemma.