Vad gör jag för fel med tändstålet?

Om man ska krångla (men ha kul!) med eldstål av modernt snitt - så ska man komplettera
med en rejäl magnesiumstång att hyvla spån ifrån i en rejäl hög. När den spånhögen tar
eld så får man fart på det mesta som är någorlunda torrt nog för att kunna ta eld...
Magnesium brinner vid nästan 3000 grader C, inte mycket som inte tar eld då.

De rejälaste magnesiumstavarna jag stött på är de som Tac-Up Gear säljer, de är 127 mm
långa och 20 mm i diameter. Kostar 139:00, väger 72 gram - och lär räcka för en livstid...
/Odd
Visa bilaga 43348
Tack för tipset. Har sett dom där på webben men inte provat. Bara använt en gammal platt variant som också hade en integrerad, smal, ferro rod.
Tråden var ju under "Överlevnad" så allt som underlättar något under svåra förhållanden kan vara intressant.
 
Jag hör väl till de där tråkiga oromantiska typerna som inte fattat vitsen med tändstål. Jag vandrar ensam, ledlöst och ofta i lite mer teknisk terräng, så jag har haft anledning att tänka igenom säkerheten. Men om jag är så skadad att jag behöver stanna och vänta på hjälp, så är det mer troligt att jag klarar att slänga ut liggunderlaget och krypa in i sovsäcken, än göra upp eld. Att försöka göra det med eldstål minskar utsikten ytterligare, men den stora tröskeln är ju att vara så pass rörlig och/eller klar, att man kan hitta, samla, bereda och rigga något brännbart (där jag brukar vandra, faller det hela redan på "hitta").

Att kunna tända mitt lilla gaskök vore ju mycket mer realistiskt, men ännu enklare med tändstickor/tändare.

Invändningen "vad gör du om du blir av med packningen" är relevant. När jag vadar, har jag ryggsäcken säkrad i en fångrem, och därinne är vitala saker vattentätt packade med tredubbel redundans. När jag lämnar tältet i ett "basläger" för en utvikning/topptur/kamvandring, så bär jag faktiskt ändå på liggunderlag, dunjacka m m och vid riktig kyla rentav sovsäcken, samt en regntät nöd-bivy. Allt redan "färdigbäddat" med underlaget och ev. sovsäcken i bivyn och helheten klar att rulla ut med ett handgrepp.

Ett eldstål hade inte tillfört något i sådant läge, men visst har jag med några värmeljus och vattentätt packade tändstickor i en ficka. Och såklart pannlampa och något i riktigt signalröd färg.
 
Jag hör väl till de där tråkiga oromantiska typerna som inte fattat vitsen med tändstål. Jag vandrar ensam, ledlöst och ofta i lite mer teknisk terräng, så jag har haft anledning att tänka igenom säkerheten. Men om jag är så skadad att jag behöver stanna och vänta på hjälp, så är det mer troligt att jag klarar att slänga ut liggunderlaget och krypa in i sovsäcken, än göra upp eld. Att försöka göra det med eldstål minskar utsikten ytterligare, men den stora tröskeln är ju att vara så pass rörlig och/eller klar, att man kan hitta, samla, bereda och rigga något brännbart (där jag brukar vandra, faller det hela redan på "hitta").

Att kunna tända mitt lilla gaskök vore ju mycket mer realistiskt, men ännu enklare med tändstickor/tändare.

Invändningen "vad gör du om du blir av med packningen" är relevant. När jag vadar, har jag ryggsäcken säkrad i en fångrem, och därinne är vitala saker vattentätt packade med tredubbel redundans. När jag lämnar tältet i ett "basläger" för en utvikning/topptur/kamvandring, så bär jag faktiskt ändå på liggunderlag, dunjacka m m och vid riktig kyla rentav sovsäcken, samt en regntät nöd-bivy. Allt redan "färdigbäddat" med underlaget och ev. sovsäcken i bivyn och helheten klar att rulla ut med ett handgrepp.

Ett eldstål hade inte tillfört något i sådant läge, men visst har jag med några värmeljus och vattentätt packade tändstickor i en ficka. Och såklart pannlampa och något i riktigt signalröd färg.
Heder åt dig att du har nåde värmeljus och vattentätt packade tändstickor i en ficka! Ett bevis på det du skrev om att du tänkte på säkerheten. Att gå ute själv så är speciellt eller hur. Själv upplever jag lite att alla sinnen skärpts och att beslut tas på löpande band. Jag är inte heller där idag att jag kastar mig ned ifrån närmaste stup bitandes på en huggorm och en kotte i näsborren med ett käckt tjoho ("för upplevelsen") utan går snarare omvägen runt om jag är osäker på risken.

Träna lite med eldstål under svårare förhållanden är nyttigt just som träning, men det betyder inte att allt alltid handlar om den sortens träning. Har man inte koll får man sannolikt problem att tända (och hålla liv vid) elden även med tändstickor och då går tändstickor åt med rasande fart till liten nytta. Slås ofta av hur dålig vana folk har när det inte handlar om torr fin färdig-huggen ved, tidningspapper, vindstilla, tort och inga höjdproblem etc.

Själv associerar jag inte ett modernt tändstål med något romantiskt. Ett stycke flinta och en smidd metall-båge att slå med... det kanske är natur-romantiskt eller nostalgiskt eller något. Gnida pinne, snurra pinne etc. Jomenvisst, de som absolut vill pyssla med det varför inte. En spirituell upplevelse att skapa eld så ,men en garanterad framgångsfaktor i en nödsituation idag? Nja, kanske inte.

Överlevnad i en nödsituation eller överlevnadsträning är mest slit, hunger och elände där och då. Det är också mindre trevligt med olycksfall/hypotermi, speciellt hos andra. En olycka kommer sällan ensam och vissa nödsituationer börjar med en olycka eller en serie dåliga beslut.

Att ha nödutrustning med handlar (givetvis inte) att man inte har normal utrustning med också , där t ex tändare och tändstickor ingår.
Vid en träning kom vi ut med ryggsäckar tämligen väl packade, men fråntogs dessa och lite till med ett magert urval saker kvar (vilket vi inte visste om i förväg). Hoppade ensam ut från ett fordon ute i ingenstans i Norrland. Det var inte sommar. Eldning var dock tillåtet den gången. Hade gett mycket för ett eldstål då...
 
Kontorsråttan, trådens utgångpunkt var ju att man har, och vil använda, tändstål men inte riktigt får till det - så våra mer generella säkerhetsfunderingar är egentligen OT. Men vi må vara förlåtna, då hen startade tråden 2014 och inte skrivit i den sen dess :)
(Askel och andra får ju säga till, om ni vill att vi håller oss på den smala vägen).

Jag är varken särskilt försiktig eller särskilt våghalsig, utan som gammal klättrare kanske bara inpyrd med den subkulturens säkerhetstänk (ordet redundans slank visst med i mitt förra inlägg). Livet är aldrig ofarligt, men det finns risker som är värda att ta fast de kanske är stora - och så de som inte är värda att ta, fast de kanske är små.

Min krassa kalkyl säger att sannolikheten att just jag får nytta av eldstål är kanske inte noll, men för låg för att jag ska anse det värt att bära på - och då drar jag mitt rimlighetsstreck där. För en van eldare som inte (som jag) mest rör sig ovan vegetationsgränsen kan den kalkylen se annorlunda ut.
 
Givetvis kan det vara bra att få igång en liten kontrolled eld. Med torrt tände i ryggsäcken och en vedsamlare samt funnen markved brukar det inte vara några problem så varför höja svårighetsgranden med eldstål? Tändare och tändstickor fungerar utmärkt och leder till resultatet värmande eld eller tänt kök.
En kamrat till mig skall alltid få eld med i skogen funnit och hitintills har han aldrig misslyckats i mitt sällskap, även han tänder med tändstickor eller gaständare. Visst har vi prövatr på med bågdrill och flinta samt stål men den varma drycken produceras vida snabbare med köket. En sak är att kunna och en annan vad som är möjligt. Även i friluftslivet bör vi vara praktiska.

go tur
 
Tändstål är väl ett sätt att få upp eld men känns mer än något annat en identitetsmarkör.

Har ett par bic tändare, (med säkerhets remsan borttagen) i packningen, ibland en i fickan om det känns dom att det behövs
 
Givetvis kan det vara bra att få igång en liten kontrolled eld. Med torrt tände i ryggsäcken och en vedsamlare samt funnen markved brukar det inte vara några problem så varför höja svårighetsgranden med eldstål? Tändare och tändstickor fungerar utmärkt och leder till resultatet värmande eld eller tänt kök.
En kamrat till mig skall alltid få eld med i skogen funnit och hitintills har han aldrig misslyckats i mitt sällskap, även han tänder med tändstickor eller gaständare. Visst har vi prövatr på med bågdrill och flinta samt stål men den varma drycken produceras vida snabbare med köket. En sak är att kunna och en annan vad som är möjligt. Även i friluftslivet bör vi vara praktiska.

go tur
Har genomgående försökt att trycka på svåra förhållanden, mindre idealiska situationer och till och med överlevnadssituationer där sannolikt inte har den valfrihet man normalt har.
Har försökt trycka på att övning ger färdighet och att det kan vara bra att kunna hantera alternativ. Har också försökt få fram att jag inte ersätter det ena med det andra när jag har ett val.
Tränar man under svårare förhållande kan det bli lättare sen när det gäller.
"
En kamrat till mig skall alltid få eld med i skogen funnit och hitintills har han aldrig misslyckats i mitt sällskap, även han tänder med tändstickor eller gaständare" Jaha?
God tur till dig också!
Just här tänker jag mer på överlevnadssituationer och inte normalt friluftsliv.
 
Senast ändrad:
Gör ofta eld med tändstål av den enkla anledningen att jag tycker att det är roligare vilket åtminstone för mig är hela idén med friluftsliv.
Helt rätt, samma sak här!
Eftersom den ursprungliga posten lades under Överlevnad tänker jag dock på eldstål (och förmåga att göra upp eld generellt under svåra förhållanden) med Överlevnad som kontext. Litar dessutom på professionella, erfarna instruktörer i ämnet , speciellt då vad de sagt stämmer med med mina egna blygsamma erfarenheter.
Prova en överlevnadsutbildning, det är inte samma sak som normalt friluftsliv.
 
Tändstål är väl ett sätt att få upp eld men känns mer än något annat en identitetsmarkör.

Har ett par bic tändare, (med säkerhets remsan borttagen) i packningen, ibland en i fickan om det känns dom att det behövs
Har genomgående försökt trycka på att det för mig handlar om att träna göra upp eld under svåra förhållanden. Det handlar inte enbart om tändstålet, att göra upp en livskraftig eld handlar enligt MIN mening om mer än verktyg, att kunna flera verktyg eller metoder samt träna sig i ödmjukhet är aldrig fel. Eldstålet tenderar att tvinga mig att i svårare förhållanden anstränga mig mer och göra rätt val i rätt ordning.

Jag har också med mig tändare. På vilka höjder och under vilka omständigheter har du provat din bic tändare på?
 
Kontorsråttan, trådens utgångpunkt var ju att man har, och vil använda, tändstål men inte riktigt får till det - så våra mer generella säkerhetsfunderingar är egentligen OT. Men vi må vara förlåtna, då hen startade tråden 2014 och inte skrivit i den sen dess :)
(Askel och andra får ju säga till, om ni vill att vi håller oss på den smala vägen).

Jag är varken särskilt försiktig eller särskilt våghalsig, utan som gammal klättrare kanske bara inpyrd med den subkulturens säkerhetstänk (ordet redundans slank visst med i mitt förra inlägg). Livet är aldrig ofarligt, men det finns risker som är värda att ta fast de kanske är stora - och så de som inte är värda att ta, fast de kanske är små.

Min krassa kalkyl säger att sannolikheten att just jag får nytta av eldstål är kanske inte noll, men för låg för att jag ska anse det värt att bära på - och då drar jag mitt rimlighetsstreck där. För en van eldare som inte (som jag) mest rör sig ovan vegetationsgränsen kan den kalkylen se annorlunda ut.
"trådens utgångpunkt var ju att man har, och vil använda, tändstål men inte riktigt får till det ". Absolut, jag vet. Samtidigt var tråden under Överlevnad eller hur? Och det är skillnad på Överlevnad och normalt friluftsliv. Andra hade redan gett svar, men jag ville get en annan vinkel samt mer kött på benet. Fördelen med att ha ett större eldstål, att hårdhet och material kan spela roll mm.

Ämnet verkar uppenbarligen intressant, så himla mycket nytt verkar det inte postas på delar av detta forum... :) Jag skrev att det var en gammal tråd i mitt första svar. Sedan hör det väl till forums natur att ämnet kan leva vidare och andra kan läsa här långt senare än efter det att frågeställaren fått sina första svar?
 
Senast ändrad:
Helt rätt, samma sak här!
Eftersom den ursprungliga posten lades under Överlevnad tänker jag dock på eldstål (och förmåga att göra upp eld generellt under svåra förhållanden) med Överlevnad som kontext. Litar dessutom på professionella, erfarna instruktörer i ämnet , speciellt då vad de sagt stämmer med med mina egna blygsamma erfarenheter.
Prova en överlevnadsutbildning, det är inte samma sak som normalt friluftsliv.
Så är det ju. Tröskat igenom ett antal överlevnads/SERE-utbildningar i försvaret och fått en blygsam koll på överlevnadsaspekten i det hela. kanske just därför jag tycker att det är roligt. Om man ska försätta sig i en situation där man kan förväntas behöva "överleva" så tänker jag att man förser sig med flera olika sätt att tända en eld. Sedan behöver man ju framförallt öva på att använda dessa. Sedan tänker jag att risken att det friluftsliv vi normalt ägnar oss åt plötsligt ska vara en situation där det finns någon annan anledning att använda eldstål annat än att det är roligt är rätt liten.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg