Ja, alltså. Det lät helt fel som jag uttryckte mig..
Men jag associerar stavar med min gamla farmor.
Nej, jag har sett att det är rätt spridd ålder på stavägarna men ändå. Jag har svårt att se mig som en stöpplig gamling.
Fast med tanke på mina fötter är det nog så omgivningen uppfattar mig eller möjligen halvberusad.
Jag ska ta mig en funderare till...
Jag är visserligen en gammal gubbe som fyllde 65 på årets fjärde vandringsresa, i Schweiz
(jag vandrar mest alpint),
men jag har kört med stavar i över 20 år - först en, sedan i par. Sparar knän, ger hjälp av armstyrka vid branta passager uppför och hjälper till att behålla fotfästet i instabil terräng, eller passager brant utför.
Dock har jag dem aldrig på låglandsvandring (inget behov, dessutom alldeles för trassligt med all vegetation), liksom jag aldrig har kängor på sådana turer.
Jag har gummivrister. Jag har eller har haft dålig balans, men jag har tränat flitigt i sommar;
sjukgymnasten jag besökt säger att jag gjort framsteg. En av poängerna med balansträning är att man sätter ned fötterna riktigare, vilket minskar belastningen på senfästen och leder. Första steget kan vara att stå stilla med rakt ben på fast, sedan mjukt, tillsist rörligt (balansplatta) underlag. Sen tillkommer komplikationer som jag själv håller på att öva nu, niga, vrida huvet, dra i gummiband, rita med den fria foten.
Programmet måste förstås utgå från en analys av ditt nuvarande läge.