Nån som kan beskriva känslan å skillnaden av att vandra 10-15 mil med en gammal ramryggsäck av detta slaget, jämfört med en modern? 15-16 kg
Ja
Jag har fortfarande en gammal Alaska stående i garderoben. Den bästa och skönaste
vandringsryggsäck för
tyngre laster (i intervallet 12-25 kg) jag någonsin haft (OBS gäller endast
med höftbälte!). Oöverträffade bäregenskaper, särskilt vid stora laster, och ändå inte orimligt tung. Ramens s-form (sett från sidan) är nog hemligheten bakom den perfekta balansen: tyngdpunkten hamnar nära ryggen och packningen "ställer sig" helt på höftbältet. Jag hatar att bära tungt, avskyr att ha någon last alls på axlarna, och har altid packat mycket lätt för egen del, men när jag var småbarnsmamma och mulleledare, hade jag inget val - och Alaskan var räddningen. Det hände att den blev lastad med 25-30 kg gemensam utrustning, och jag kunde fortfarande bära hela tyngden med höfterna, och tycka att det var helt ok efter flera långa dagar.
Den "ventilerade" ryggen var bara ett bonus, men ÅH så skönt att slippa svettpölen.
Att den kära gamla säcken numera mest får samla damm, beror alltså inte på bäregenskaperna, utan helt enkelt på att den
- är flera gånger om för stor för mina behov efter att barnen vuxit upp och bär själva
- inte går att ta med som handbagage på flyget,
- inte är optimal till mer högalpina turer,
- är lite tung i förhållande till den packningsvikt - oftast väl under 10 kg - som jag nuförtiden hamnar på.
Sammanfattning: en
bra ramygga som Alaska (det finns säkert även dåliga) är en skön slitvarg, men naturligtvis ingen liten smidig klättersäck. Den kommer mer till sin rätt, ju tyngre man bär och ju mindre alpint betonade turer man är ute på.
Det finns dock moderna ryggsäckar, t ex Osprey Exos, Mammut Creon Light m fl, som med sina"halvexterna" ramar och nätspända, ventilerade ryggar tar vara på många fördelar med de gamla ramsäckarna, och lyckas förena dem med mer praktiska detaljer (spännen, fästen etc), större smidighet och låg vikt.
