Låter sannolikt, även uttalet "disciplineras" ju av skriftspråk och massmedia. Adolf Noreen som jag länkat till ovan ger en del exempel på den sortens folkliga "felhörningar" av främmande/komplicerade/skriftspråkliga ord, med efterföljande omtolkning till något som låter mer välbekant men betyder något annat.(...)
Det vore kul att veta hur stor del av de olika utvecklingar språket går igenom som har att göra med att man helt enkelt läser fel? Fanns den utvecklingen lika starkt när man inte läste och skrev lika mycket, alltså innan folkskolan? (...)
Känner verkligen igen mig! Så jag kanske också har missat "felstavningarna" av framledes. Jag är en extrem vad som brukar kallas "visual-spatial thinker" (till skillnad från "verbal-sequential"), som lyckas maskera min dyslexi med god uppfostran och mycket bildning . Gör aldrig vanliga okunskaps-stavfel i något av de språk jag kan, men helt fel bokstäver bara hoppar ur handen, om jag så ska skriva "mamma", när jag är riktigt trött. Vilket jag genast ser, men det hjälper inte nästa gång.(...) Jag är en ganska bildorienterad person, och märker att jag lär mig orden som former snarare än sammansättningar av bokstäver. Det märks på att jag läser fortare än många andra, men jag skriver långsammare. Ofta skriver jag fel när jag försöker skriva fort, för att bokstäverna inte lätt låter sig ordnas "i pennspetsen", antagligen för att hjärnan är ovan vid att tolka bokstäverna i ordet var för sig.
MEN det intressanta är att vissa felstavningar verkar lämna mig oberörd, trots att jag annars är en "vän av ordning" när det gäller språk. Det händer när bokstäver byter plats på ett obemärkt sätt, t.ex. om de är lika i formen.
Ett exempel på detta är Framledes. Jag har alltid sagt och skrivit framledes, och anser att jag alltid också alltid läst framledes, men den frekventa användningen av framdeles enligt andra i tråden, antyder ju att jag antagligen "sett fel" alla de gånger jag stött på den nya formen. Om någon däremot hade uttalat ordet framdeles i min närvaro hade jag reagerat direkt. (...)
Ja, kom igen ni som kan detta bättre! Eller kanske någon perceptionspsykolog? Måste ju vara ett helt fascinerande forskningsområde.Är det nån språkteoretiker som vet hur det förhåller sig? Jag vet att min tes får motstånd av åtminstone ett sånt ordpar ur historien som dryftats på Utsidan.se, nämligen portugals Bacalão <=> Kabeljo.