Jag är markant yngre än er båda, och även för mig är framledes det bekanta alternativet. Framdeles både låter och ser fel ut i min värld. Nog för att jag kanske läst lite mer böcker än de flesta av mina jämnåriga, och kanske också lite äldre böcker, men jag tycker det låter märkligt att framledes skulle vara fornsvenska...
-
Om "Fritt Forum"
Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.
OBS!
Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.
Utsidans språkcafé
- Trådstartare Kal-P-Dal
- Start datum
Jag är markant yngre än er båda, och även för mig är framledes det bekanta alternativet. Framdeles både låter och ser fel ut i min värld. Nog för att jag kanske läst lite mer böcker än de flesta av mina jämnåriga, och kanske också lite äldre böcker, men jag tycker det låter märkligt att framledes skulle vara fornsvenska...
Folketymologi
"Jämförelsevis sällsynt är det däremot, att sådana inhemska ord, hvilkas beståndsdelar ännu äro i fullt bruk, göras till föremål för folketymologi. Dock äger man därpå icke så få exempel, af hvilka må anföras:
framdeles för framledes, illfänas för illfägnas, helgeflundra för hälleflundra, prestgurkor för prässgurkor, mormessa för Mariae messa."
Adolf Noreen: Svensk folketymologi, Stockholm 1895
(sida 50/51 i denna samlingsvolym)
Språknördar rekommenderas att läsa hela artikeln; väldigt roligt att inse hur många ord, som nu känns helt naturliga och logiska, är resultatet av mer eller mindre dråpliga missförstånd
"Jämförelsevis sällsynt är det däremot, att sådana inhemska ord, hvilkas beståndsdelar ännu äro i fullt bruk, göras till föremål för folketymologi. Dock äger man därpå icke så få exempel, af hvilka må anföras:
framdeles för framledes, illfänas för illfägnas, helgeflundra för hälleflundra, prestgurkor för prässgurkor, mormessa för Mariae messa."
Adolf Noreen: Svensk folketymologi, Stockholm 1895
(sida 50/51 i denna samlingsvolym)
Språknördar rekommenderas att läsa hela artikeln; väldigt roligt att inse hur många ord, som nu känns helt naturliga och logiska, är resultatet av mer eller mindre dråpliga missförstånd
Detta är ej från någon tråd, men dito förkortas d.
Finns det över huvud taget någon annan förkortning som innehåller kolon? Hur kom denna konstruktion till?
.Finns det över huvud taget någon annan förkortning som innehåller kolon? Hur kom denna konstruktion till?
Kolon i förkortningar
Jag brukar regelmässigt använda s:a för summa (i tabellrubriker m m). Har en vag känsla av att det finns fler, men kommer inte på dem just nu. Någon?Detta är ej från någon tråd, men dito förkortas d
Bara för diverse mer eller mindre naturvetenskapligt bildade nördar? Sedan räcker det ju i allmänhet att den förmodade läsarkretsen begriper vad en menar, *alla* behöver ju inte förstå (annars skulle det bli tämligen besvärligt att kommunicera nåt alls).
Vad gäller artikeln om folketymologi var den rätt roande, men vilken långrandig författare!
Tack också Joanna för ett bra initiativ till ny tråd. Nu får vi se hur lång tid det tar innan trådens längd matchar "Stort knivintresse...-tråden"
Apropå Framledes <=> Framdeles som kom upp i den andra tråden.
Det vore kul att veta hur stor del av de olika utvecklingar språket går igenom som har att göra med att man helt enkelt läser fel? Fanns den utvecklingen lika starkt när man inte läste och skrev lika mycket, alltså innan folkskolan?
Jag är en ganska bildorienterad person, och märker att jag lär mig orden som former snarare än sammansättningar av bokstäver. Det märks på att jag läser fortare än många andra, men jag skriver långsammare. Ofta skriver jag fel när jag försöker skriva fort, för att bokstäverna inte lätt låter sig ordnas "i pennspetsen", antagligen för att hjärnan är ovan vid att tolka bokstäverna i ordet var för sig.
MEN det intressanta är att vissa felstavningar verkar lämna mig oberörd, trots att jag annars är en "vän av ordning" när det gäller språk. Det händer när bokstäver byter plats på ett obemärkt sätt, t.ex. om de är lika i formen.
Ett exempel på detta är Framledes. Jag har alltid sagt och skrivit framledes, och anser att jag alltid också alltid läst framledes, men den frekventa användningen av framdeles enligt andra i tråden, antyder ju att jag antagligen "sett fel" alla de gånger jag stött på den nya formen. Om någon däremot hade uttalat ordet framdeles i min närvaro hade jag reagerat direkt.
Är det nån språkteoretiker som vet hur det förhåller sig? Jag vet att min tes får motstånd av åtminstone ett sånt ordpar ur historien som dryftats på Utsidan.se, nämligen portugals Bacalão <=> Kabeljo.
Apropå Framledes <=> Framdeles som kom upp i den andra tråden.
Det vore kul att veta hur stor del av de olika utvecklingar språket går igenom som har att göra med att man helt enkelt läser fel? Fanns den utvecklingen lika starkt när man inte läste och skrev lika mycket, alltså innan folkskolan?
Jag är en ganska bildorienterad person, och märker att jag lär mig orden som former snarare än sammansättningar av bokstäver. Det märks på att jag läser fortare än många andra, men jag skriver långsammare. Ofta skriver jag fel när jag försöker skriva fort, för att bokstäverna inte lätt låter sig ordnas "i pennspetsen", antagligen för att hjärnan är ovan vid att tolka bokstäverna i ordet var för sig.
MEN det intressanta är att vissa felstavningar verkar lämna mig oberörd, trots att jag annars är en "vän av ordning" när det gäller språk. Det händer när bokstäver byter plats på ett obemärkt sätt, t.ex. om de är lika i formen.
Ett exempel på detta är Framledes. Jag har alltid sagt och skrivit framledes, och anser att jag alltid också alltid läst framledes, men den frekventa användningen av framdeles enligt andra i tråden, antyder ju att jag antagligen "sett fel" alla de gånger jag stött på den nya formen. Om någon däremot hade uttalat ordet framdeles i min närvaro hade jag reagerat direkt.
Är det nån språkteoretiker som vet hur det förhåller sig? Jag vet att min tes får motstånd av åtminstone ett sånt ordpar ur historien som dryftats på Utsidan.se, nämligen portugals Bacalão <=> Kabeljo.
Kolon i förkortningar (forts)
Javisst, och min tröga hjärna börjar nu också komma på fler: S:t (sankt), G:a (gamla), ändelser till böjda förkortningar (FN:s flagga, cd:n) och så de självklara 1:a. 2:a etc. (fast man kan ifrågasätta om de ska definieras som förkortningar).
Ajaj, nu har admin skyfflat in inlägg från "Överlevnad"-tråden, lite huller om buller som det verkar. Har mailat och bett om bättring
Och jag tycker också det är trist att trådar från Fritt forum inte visas i lilla listan på förstasidan, men de gör det faktiskt i "Nya inlägg", som man ju kan väja att starta Utsidan med.
En riktig språknörd ställer naturligtvis in avisering för nya inlägg i denna tråd
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg