Den stora fällan
Som friluftsintresserad och miljömedveten är det lätt att ramla i gropen med tankefel.
Syntetfibrer, lätta metaller, globala transporter, barn och slavarbeten gör att vi gärna focuserar på det som pressen och media debaklat. Fågeldunen passade bra på en global hetskampanj.
Det kunde lika gärna varit elektronikens metaller men nu blev det ankor och gäss.
Med tanke på hur omfattandet slakten är av dessa, blir det en hel del dun och fjäder som har två alternativ, brukas eller brännas.
De dunsovsäckar som ego har och brukar samt vårdar har ur egos syn tillräcklig funktion i olika temperaturområden tillika med låg vikt, vilket gör dem bärbara och väl acceptabla.
Att tyget är tillverkat med olja som bas och dunen kommer från slaktade fåglar behöver inte ge upprört sinne.
De som vill bära tyngre och volymösare säckar fyllda med oljebaserade fibrer av etiska motiv förefaller inte ha tänkt igenom hela bilden.
Gör man en belastningslista på hela sin friluftutrustning kommer man att kunna summera en betydande del arbetskraft, råvaru, transporter, miljöpåverkan. För egos del skulle en dylik lista kunna förta en stor del av nöjet med friluftsliv.
Därför avstår ego, det räcker med att ha upplevt girighet och korruption från utsiktsplats, inte bara i den s k tredje världen.
Som tidigare nämnt i den här och flera trådar är återbruk i olika former ett sätt att minska nackdelarna och sprida belastningarna över längre tidsspann.
Envar får givetvis göra som den egna moralen föreskriver. Sen må det vara petrolium baserade produkter eller mat tagen utanför kusten av undernärda länder eller uppfödd på gräs som växer där djungel tidigare stog.
Perspektiven är vida större än lite dun, speciellt i en välfylld friluftsgarderob.
Som friluftsintresserad och miljömedveten är det lätt att ramla i gropen med tankefel.
Syntetfibrer, lätta metaller, globala transporter, barn och slavarbeten gör att vi gärna focuserar på det som pressen och media debaklat. Fågeldunen passade bra på en global hetskampanj.
Det kunde lika gärna varit elektronikens metaller men nu blev det ankor och gäss.
Med tanke på hur omfattandet slakten är av dessa, blir det en hel del dun och fjäder som har två alternativ, brukas eller brännas.
De dunsovsäckar som ego har och brukar samt vårdar har ur egos syn tillräcklig funktion i olika temperaturområden tillika med låg vikt, vilket gör dem bärbara och väl acceptabla.
Att tyget är tillverkat med olja som bas och dunen kommer från slaktade fåglar behöver inte ge upprört sinne.
De som vill bära tyngre och volymösare säckar fyllda med oljebaserade fibrer av etiska motiv förefaller inte ha tänkt igenom hela bilden.
Gör man en belastningslista på hela sin friluftutrustning kommer man att kunna summera en betydande del arbetskraft, råvaru, transporter, miljöpåverkan. För egos del skulle en dylik lista kunna förta en stor del av nöjet med friluftsliv.
Därför avstår ego, det räcker med att ha upplevt girighet och korruption från utsiktsplats, inte bara i den s k tredje världen.
Som tidigare nämnt i den här och flera trådar är återbruk i olika former ett sätt att minska nackdelarna och sprida belastningarna över längre tidsspann.
Envar får givetvis göra som den egna moralen föreskriver. Sen må det vara petrolium baserade produkter eller mat tagen utanför kusten av undernärda länder eller uppfödd på gräs som växer där djungel tidigare stog.
Perspektiven är vida större än lite dun, speciellt i en välfylld friluftsgarderob.