Varning för viss närsynt besatthet i detta hav av detaljer som en gps medger: läs på egen risk.
Tack för feedback!
Det har varit en hektisk vecka men nu har jag äntligen haft en liten stund över för vidare detektivarbete. Jag har lyckats ‘väcka upp’ enheten (vilket var förvånande krångligt pga knäppe, annat bråte som satt i vägen och min egen tumme mitt i handen), och ser direkt på menyn att det inte är så förvånande att jag inte fått något napp här på Utsidan: menyerna som slår emot mig är på tyska. Nu skulle man kanske direkt kunna tro att det handlar om samma tyskar som vi träffade på Sarekturen, men det visste vi redan under vandringen att det inte kunde vara, då vi låg ‘före’ dem vid tillfället i fråga.
Tyvärr hittar jag ingen ägarinfo i klarthext på enheten, som inte är en InReach utan en Etrex (kan jag kanske avslöja nu när det står klart att knappast någon här har rätt profil för att vara ‘borttapparen’). Men känner någon till var lite tydlig ägarinfo kan gömma sig i en Etrex, säg till!
Även om enhetens menyer inte avslöjar så mycket, så visar dess gps-data desto mer. När jag pluggade in enheten till datorn kunde jag fascinerat följa såväl planerat som faktiskt sträckning från start till den punkt då enheten hamnade på marken. Liksom jag kunde se hur min egen väg (grå; se bild) konvergerade mot precis denna punkt (grön linje; den röda linjen markerar min planerade rutt).
Ja, det är ju helt otroligt vilken information en påslagen gps ger. Ägaren hade verkligen förberett enheten för just denna resa, med kyrkor på vägen inlagda (nanmngivningen bekräftade dessutom att det handlade om tysktalande ägare). Av den informationen kan man ana att de begav sig in i Sarek via Kvikkjokk och sen med helikopter till Staloluokta. Där gav de sig in i Sarek via Alggavagge (via ett skojig litet alternativ mellan Alkavare/Skajda och Lanjektjåhkkå dit de styrde efter Alkavare kapell) och så vidare in i centrala Sarek och beyond. Ganska goda dagspass gjorde de också, nästan 2 mil om dagen i snitt.
Den nogsamt redovisade sträckningen avslöjade också att det inte var inte nu, utan förra året som vandringen gick av stapeln. En Sarekvandring i höstfärger, dessutom, alltså för knappt ett år sedan. Sista dagen påbörjade de vandringen strax före halv nio på morgonen, och sjutton kilometer senare, klockan 15:30, är de framme vid platsen där vi hittade enheten. Efter sex timmar, kl 21:26, tar batteriet slut. Om de följde sin plan tog de sig till slut till Saltoluokta, men om det förtäljer som sagt inte enheten.
Nå, all denna riktliga information till trots, är det just nu bara den tiosiffriga enhetsidentifieraren som hoppet om återförening står. Jag ska kontakta Garmin om saken, och återrapporterar förstås om jag är lyckosam!
