Ulldevisduottar
- Trådstartare Vindskydd
- Start datum
Ultevis är ett område många tyvärr tycker är en transportsträcka för att komma djupare bin i fjällvärlden. Jag har en helt annan uppfattning om Ultevis.
I princip finns inga svåra vad i området, det går alltid att hitta platser där det är stöveldjupt – under förutsättning att du inte är där under snösmältningens värsta delar eller om det har regnat kraftigt under ett par veckor.
Börja med att titta på Kanjon vid Saltoluokta. I Sitojaures östända låg en ispropp under en lång tid när inlandsisen smälte och Sitojaures vatten rann ut via Kanjon ned i Langas. Det sandurfält som finns väster om Kungsleden är alltså gammal sjöbotten från denna tid. Följ kanjon hela vägen och fortsätt stigen tills du kommer fram till resterna av en gammal torvkåta, där kan du också vada över jokken. Vandra över sandurfältet, om du söker dig till bergskanten är det lättgånget. På sandurfältet ser du ”bombkratrar”, där låg isblock nedbäddade i sanden innan de smälte och groparna finns kvar där de låg.
Gå över jokken till ungefär vindsskyddet på Kungsleden. Sök intill jokken +- 50 meter en bit så hittar du massor med intressanta blommor. Kung Karls Spira finns det gott om just här. Just i denna ravin kan du hitta en del rariteter vad som gäller växtlighet.
Strår du vid vindskyddet och går mot Sitojaure kommer du till en jokk efter en liten bit (50 meter)?. Följ jokken uppströms en bit. När du ser hur en smältvattenjokk rinner ned i stekskravel på din vänstra sida, gå upp i stenskravlet och du ser en fin tältplats vid ett stenblock. Där kan du ha ett basläger för att sedan göra dagsturer på UIltevis. Jag har bott just där många nätter.
Söderut finns i stort sett bara ljunghedar, det är lättgånget. På fjällsidan finns gott om rovfågelsbon. Ultevis har massor med fåglar av alla de slag – och vissa år kryllar det av ripor och ripungar.
Nere vid Sitojaure finns fångstgropar i fjällsluttningen just vid trädgränsen. Det finns en del lämningar från den gamla Samekulturen i området, lite svåra att se om man inte vet vad man skall titta efter – men dom finns där.
På 70-talet fanns ett järvpar på västa sidan dalgången, jag vet inte om det finns några järvar kvar i området numera. Men, de gick varje morgon vid 7-tiden över en snöfläck där de syntes tydligt. Jag tror att deras jaktområde låg mest västerut.
Jag tycker att du skall studera hela Ultevis, inte undvika någonting, titta på allt. Notera växtlighet och djurliv och se vad som händer i området. Då har du sedan en referenspunkt att falla tillbaka på andra år när du passerar förbi. Då kan du se om sommaren är tidig eller sen, vilka växter som är tidiga eller sena, om det är mycket eller litet ripor – osv. För mig är sådant betydelsefullt och det berättar mycket för mig – men alla är vi olika.
Använd kikare, ligg lågt långa stunder och bara studera din omgivning, och notera ned vad du ser. Jag tycker Ultevis är en härlig plats!
Ha en trevlig tur!
Thomas
I princip finns inga svåra vad i området, det går alltid att hitta platser där det är stöveldjupt – under förutsättning att du inte är där under snösmältningens värsta delar eller om det har regnat kraftigt under ett par veckor.
Börja med att titta på Kanjon vid Saltoluokta. I Sitojaures östända låg en ispropp under en lång tid när inlandsisen smälte och Sitojaures vatten rann ut via Kanjon ned i Langas. Det sandurfält som finns väster om Kungsleden är alltså gammal sjöbotten från denna tid. Följ kanjon hela vägen och fortsätt stigen tills du kommer fram till resterna av en gammal torvkåta, där kan du också vada över jokken. Vandra över sandurfältet, om du söker dig till bergskanten är det lättgånget. På sandurfältet ser du ”bombkratrar”, där låg isblock nedbäddade i sanden innan de smälte och groparna finns kvar där de låg.
Gå över jokken till ungefär vindsskyddet på Kungsleden. Sök intill jokken +- 50 meter en bit så hittar du massor med intressanta blommor. Kung Karls Spira finns det gott om just här. Just i denna ravin kan du hitta en del rariteter vad som gäller växtlighet.
Strår du vid vindskyddet och går mot Sitojaure kommer du till en jokk efter en liten bit (50 meter)?. Följ jokken uppströms en bit. När du ser hur en smältvattenjokk rinner ned i stekskravel på din vänstra sida, gå upp i stenskravlet och du ser en fin tältplats vid ett stenblock. Där kan du ha ett basläger för att sedan göra dagsturer på UIltevis. Jag har bott just där många nätter.
Söderut finns i stort sett bara ljunghedar, det är lättgånget. På fjällsidan finns gott om rovfågelsbon. Ultevis har massor med fåglar av alla de slag – och vissa år kryllar det av ripor och ripungar.
Nere vid Sitojaure finns fångstgropar i fjällsluttningen just vid trädgränsen. Det finns en del lämningar från den gamla Samekulturen i området, lite svåra att se om man inte vet vad man skall titta efter – men dom finns där.
På 70-talet fanns ett järvpar på västa sidan dalgången, jag vet inte om det finns några järvar kvar i området numera. Men, de gick varje morgon vid 7-tiden över en snöfläck där de syntes tydligt. Jag tror att deras jaktområde låg mest västerut.
Jag tycker att du skall studera hela Ultevis, inte undvika någonting, titta på allt. Notera växtlighet och djurliv och se vad som händer i området. Då har du sedan en referenspunkt att falla tillbaka på andra år när du passerar förbi. Då kan du se om sommaren är tidig eller sen, vilka växter som är tidiga eller sena, om det är mycket eller litet ripor – osv. För mig är sådant betydelsefullt och det berättar mycket för mig – men alla är vi olika.
Använd kikare, ligg lågt långa stunder och bara studera din omgivning, och notera ned vad du ser. Jag tycker Ultevis är en härlig plats!
Ha en trevlig tur!
Thomas
Under det tidiga 2000-talet vandrade en ensam varghanne omkring i Ultevis. Den ylar där inte mer, men området var innan vargen utrotades från fjällen allmänt ett populärt tillhåll för varg.
Henrik Ekman har i kapitlet Sista ylet i Ultevis i sin vackra bok Vargen - den jagade jägaren skildrat Lapplandsvargarnas öde och framför allt historien om den omstridda hanne som några år valde Ultevis till sitt hem.
Henrik Ekman har i kapitlet Sista ylet i Ultevis i sin vackra bok Vargen - den jagade jägaren skildrat Lapplandsvargarnas öde och framför allt historien om den omstridda hanne som några år valde Ultevis till sitt hem.
Senast ändrad:
Den sista inhemska svenska vargen levde i Nunjes/södra Sarek – men var även, tillfälligtvis, i Ultevis området. Det var en hanne och han dog ca 1974-75. I alla fall såg jag inga spår av honom efter 1975. Fram till 1982 såg jag inga som helst spår av varg i detta område.
Samerna i området visste att han fanns där - och de jagade honom inte. De ville ha honom där. Han hörde till. Jag såg ofta spår efter honom över hela Nunjes-området.
1964 störde en liten flock vargar renskötsearbetet när man samlade renar för kalvmärkning mellan Petsaure och Sitojaure.
1969 såg jag spår efter fyra vargar i sanden vid Petsaures södra strand. De hade följt sandurfältet på södra sidan och fortsatte sedan mot Slugga. Jag spårade några kilometer åt båda hållen eftersom jag var lite nyfiken på dem.
1978 hade jag en björn utanför tältet vid Petsaure nedanför Rumok, han/hon gick flera varv runt tältet. Det var den enda gången jag ”mött” björn i detta område. (mött och mött, jag satt innanför tältduken och lyssnade på hur han/hon sniffade och snorade runt tältet – och jag studerad fotspåren på morgonen. Jag såg ju inte själva björnen – så jag vet inte om jag kan kallade det för björnmöte.
Om någon varg finns/fanns i Ultevis-området runt 2000 så var det alltså en ”invandrad” varg.
Thomas
Samerna i området visste att han fanns där - och de jagade honom inte. De ville ha honom där. Han hörde till. Jag såg ofta spår efter honom över hela Nunjes-området.
1964 störde en liten flock vargar renskötsearbetet när man samlade renar för kalvmärkning mellan Petsaure och Sitojaure.
1969 såg jag spår efter fyra vargar i sanden vid Petsaures södra strand. De hade följt sandurfältet på södra sidan och fortsatte sedan mot Slugga. Jag spårade några kilometer åt båda hållen eftersom jag var lite nyfiken på dem.
1978 hade jag en björn utanför tältet vid Petsaure nedanför Rumok, han/hon gick flera varv runt tältet. Det var den enda gången jag ”mött” björn i detta område. (mött och mött, jag satt innanför tältduken och lyssnade på hur han/hon sniffade och snorade runt tältet – och jag studerad fotspåren på morgonen. Jag såg ju inte själva björnen – så jag vet inte om jag kan kallade det för björnmöte.
Om någon varg finns/fanns i Ultevis-området runt 2000 så var det alltså en ”invandrad” varg.
Thomas
Vilka fina rovdjurserfarenheter Thomas!
Vargen jag talar om befann sig i Ultevis fram till 2003, då GPS-signalen från märkningen tystnade. Och det rörde sig mycket riktigt om en varg som kom österifrån.
Den nuvarande svenska vargstammen är för övrigt helt invandrad i den meningen att de inte har något direkt släktskap med de vargar som fanns här tidigare.
Similar threads
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Utevis/Ulldevisduottar | Fjällvandring | 4 |
Liknande trådar
Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking
Vandring i staden – en ny livsstil
Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg