Trött på att vara singel i fjällen!

[eyck]

För jag har sjukt höga krav på min partner.

Hmm...

/Mats

 

[Osynlig]

Och min erfarenhet e att anledningen till vf dem (kvinnorna) e ensamvandrare e för att deras respektive inte e intresserade. (För lets face it) Chansen att hitta en friluftsbrud, som man kan tänka sig presentera för polarna elr mamma för den delen... Den e jävligt minimal, på dem platserna.

Oshit asså! Nu tar vi de från början.
1. Upptagna tjejer utan partner o fjällen. Just de dem e upptagna och därför off-market.
2. nej pressen kommer från mig själv. För jag har sjukt höga krav på min partner. Så har inget med dem andra faktorerna att göra. Mer än att jag inte drar hem "vem som helst" o presenterar som den nya mrs Sam.

Så för att sumera. Nej det behöver inte betyda att folk e otrogna för att deras partner e hemma elr svartsjuka. Men hela övningen gå bi för att meningen e att hitta en respektive. Och kraven ställs enbart av en själv, och översättningen e att man i te tar vem som helst. förstår vad jag menar nu?

1. Låt oss då slippa unkna antaganden som att folk vandrar ensamma för att deras partners inte har samma intresse (och därför inte kan vandra med andra).
2. Asså lägg ner.

Det kanske är pga din syn på kvinnor som du inte hittar någon att vara med?

Sorry att jag låter barsk och att fokus i tråden hamnade lite vid sidan av, men jag kan inte hålla mig när folk snackar skit. Tillbaka till att hitta likasinnade partners!

 

[luktafotogen]

Med tanke på mina specifikationer över presumtiva partners hamnade jag på en sannolikhet på 1:400000. Det var baserat på antal träffar på alla datingsidor jag kunde komma över. Ta och räkna på er chans att träffa någon. Sätt upp tio kriterier. På Mötesplatsen fick jag en träff på hela siten. På Match.com några få i hela världen. Jag fick alltså börja leta partner över jävla allt och på alla kanaler vilket jag gjorde och nu är singelskapet avslutat sedan några år tillbaka. Svårare än så var det inte. Mitt problem var att mitt sökande efter medlemmar till mina resor ofta blandades ihop med mitt sökande efter partner men det får man tåla. Så hittar man rätt är det bara att gå fram till personen, lista sin lista och säga: Du är förbannat osannolik. Visste inte att du kunde finnas. Sen matchar man varandras lista och förstår att man rent vetenskapligt ska bli ett par. Var inte så jävla irrationell. Vi kan bo i mitt vintertält så köper vi större till vintern. Visst har drömmen funnits att hitta sin partner hängades på någon klippa bara längtandes efter att få drunkna i varandras åtrå på fyrahundra meters höjd och med vinden piskande i håret men den sannolikheten är typ 1:10000000...

 

[Sam Andersson]

Jag träffade på 2 tjejer när jag var och vandrade för 2 år sedan i Kanada som hade vänt om då dom sett en liten nalle.jag har nog aldrig skrattat så mycket som när jag såg dessa 2 komma vrålandes på en stig med en packning lika stora som dom själva hahahaha , dom visade sig vara otroligt kunniga och vi hängde tillsammans och hade skit roligt i 1 vecka innan vi var tvungna att splittra upp av tidsbrist, då jag skulle fortsätta . Vi har fortfarande jätte bra kontakt .

Dom finns därute någonstanns, skratta inte åt dom bara och för guds skull blocka inte stigen för dom

1. Låt oss då slippa unkna antaganden som att folk vandrar ensamma för att deras partners inte har samma intresse (och därför inte kan vandra med andra).
2. Asså lägg ner.

Det kanske är pga din syn på kvinnor som du inte hittar någon att vara med?

Sorry att jag låter barsk och att fokus i tråden hamnade lite vid sidan av, men jag kan inte hålla mig när folk snackar skit. Tillbaka till att hitta likasinnade partners!

De e DU som missuppfattar vad jag säger! Låt mig va o anta inte en jävla massa. Jag utgår enbart från egen erfarenhet. Jiess!

 

[Sam Andersson]

Hmm...

/Mats

Va menar du?

 

[eyck]

Tror jag ska tipsa min vän relationsterapeuten om denna tråd. Den är verkligen mumma!

/Mats

 

[luktafotogen]

Va menar du?

Det undrar jag också. Det var många kvinnor som dagbokat om att de gett upp efter att ha passerat mina specifikationer. Varför nöja sig med second best?

 

[luktafotogen]

Tror jag ska tipsa min vän relationsterapeuten om denna tråd. Den är verkligen mumma!

/Mats

Jag har försökt att aldrig klaga på mina partners. Passar de inte kan jag ju dra och hitta någon annan. Att klaga på andra sätter en själv i allt för hög dager.

BTW: Jag har också vaknat upp efter tre- fyra år i total ensamhet för att inse att sällskap kanske inte är så dumt.

 

[Sam Andersson]

Det undrar jag också. Det var många kvinnor som dagbokat om att de gett upp efter att ha passerat mina specifikationer. Varför nöja sig med second best?

Ne e precis det jag menar. Men vissa verkar ju tycka att man e du i huvet för att man ställer krav. O sen resten har jag inte en aning om...

 

[Sam Andersson]

Jag har försökt att aldrig klaga på mina partners. Passar de inte kan jag ju dra och hitta någon annan. Att klaga på andra sätter en själv i allt för hög dager.

BTW: Jag har också vaknat upp efter tre- fyra år i total ensamhet för att inse att sällskap kanske inte är så dumt.

Vem har antytt att någon klagar på sin partner? De e väl självklart att man inte gör det?

 

[luktafotogen]

Ne e precis det jag menar. Men vissa verkar ju tycka att man e du i huvet för att man ställer krav. O sen resten har jag inte en aning om...

Nja...lite snabb slutsats kanske och skulle du vara dum i huvudet kanske någon är så dum att du blir gillad ändå. Den enda dåliga situation du kan hamna i är att någon måste vara så dum för att vilja ha dig att du tycker personen är för dum. Så tyckte iaf. en av mina Norska kollegor. Han var för övrigt överintellektuell och lyssnade på musik i sin ljudanläggning om natten för att det var mindre störningar på elnätet.

 

[luktafotogen]

Vem har antytt att någon klagar på sin partner? De e väl självklart att man inte gör det?

Nej- det är inte självklart. Många klagar dagligen till sina partners. Ofta handlar det om att de är så fåfänga att det även går ut över andra. I mitt fall handlar det om att jag är allt för rädd om mina skärande handredskap. Inte så många som kan hantera verktyg med respekt nu för tiden men sakta vänjer jag mig vid att se virke bli berikat med kvartskristaller för att sedan sågas. Eller att man stryker av en skärbräda med eggen och inte knivens rygg. Allt går om man tycker om varandra tillräckligt mycket och det är trevligare att laga mat tillsammans.