Att hitta en partner är nog inte det lättaste, särskilt inte om en har orimligt höga krav som en del av er i början av tråden verkar ha. Och är ni själva så himla fantastiska personer? Personligen tror jag inte det finns någon som är felfri utan en får helt enkelt acceptera felen och lära sig att leva med dem (förutsatt att det är ganska obetydliga saker). Får känslan av att många av er letar så förbannat mycket också. Jag ser inte på andra människor jag möter som potentiella partners. Skulle en träffa någon och tycke uppstår så får en väl ta det därifrån.[/QUOTE
Hej, jag snublade av en ren tillfällighet över den tråden och läste igenom den. Jag instämmer med ovan inlägg, jag förstår inte varför är det så förbannat viktig att ha samma intressen. Det heter ju att motsatser dras till varandra, iallafall så har det funkat för mig. Är sedan mer än 30 år gift med en man av annan nationalitet, kultur och religion. Vid semester gillar han att bo på fina hotell (lite bortskämd från sina tjänsteresor världen över) och äter gärna billig mat så kallat skräpmat medans jag vill bo så billig som möjligt (tak över huvudet) och lägger hellre pengarna på dyrare mat. Och ändå har vi lyckats att besöka många platser i världen och kommit sams hem, visst har det ofta varit högt i tak. Jag har även fått med honom på en och annan fjällvandring men för det mesta går jag själv och trivs med det. Jag har hittat via Utsidan en annan vandrarkompis, även hon en van ensamvandrande kvinna i min ålder. Men sedan upphör likheterna, vi kommer från helt olika miljöer, hon är singel medans jag är ju gift och även annars finns inte många beröringspunkter. Vi delar helt enkelt friluftsintresse och vi har nu 2 år i rad vandrat mer eller mindre ihop. Vi behöver bägge mycket egen tid och kan dela på oss ifall den ene vill göra en dagstur eller utforska en annan led...precis så jag vill ha sällskap att vandra med. Jag är väl en individualist in i fingerspetsarna men jag uppskattar sällskap när det passar mig. Trots vara olikheter mellan Maritha och mig så har det funkat väldigt bra och jag hoppas att vi även i framtiden kan en och annan vandring göra ihop. Trots allt är det roligare att uppleva vackra platser ihop med någon annan. Min man har inga problem med att jag vandra ensam eller som nu med Maritha. Han är nog mest oroligt att något skulle kunna hända mig men han vet att det inte går att stoppa mig ändå.
Kontentan av det hela, sluta letar efter den perfekta friluftsbruden/ mannen. Ett förhållande funkar bäst om man är lite olika och kan lära av varandra istället. Det vidgar sinnet...
Mvh Veni