I en del olika trådar, med skilda startfrågor, har det dykt upp reflektioner/råd/synpunkter mm som rör coronavirusspridningen och covid19-pandemin. Jag gör ett försök till en diskussion om dilemmat corona vs. fjällvandra 2020 i en egen tråd. Sommaren närmar sig och min, och säkert mångas, längtan till fjällturen är intensivare än nånsin. Men kommer den alls att vara möjlig i år?
Jag delar några tankar och vill höra framförallt hur ni, som bergsäkert tänker er att det går att vandra i år, resonerar.
Det ena osäkerhetsmomentet är själva resan. Två av oss som vill gå bor i Skåne, resan till startpunkten, oavsett fjällområde, ryms inte inom nuvarande reserekommendation från FHM. Skulle den ändras och det blir OK att resa längre sträckor, vågar vi åka tåg? SJ säger inget om begränsningar av bäddantal i ligg/sovvagnar.
Bil Skåne-Laponia t.o.r. adderar upp till totalt 5-6 bildagar, då kanske vi ska välja Jämtland/Tärnafjällen? Den tredje färdkamraten bor i Österbotten, kommer finska gränsen att öppnas så att han slipper karantän på återresan?
Det andra och allvarligare osäkerhetsmomentet rör risken för att bli sjuk på fjället.
Eftersom inkubationstiden för covid är 2-14 dagar, och vi inte säkert vet att vi haft sjukdomen, finns ju en inte försumbar risk att det bryter ut mitt ute i fjällvärlden. Även om få personer verkar bli akut sjuka direkt, finns därmed en risk att inte orka vandra tillbaka till bilen vid startpunkten. Skulle då fjällräddningen ens rycka ut till en misstänkt smittad person? Vad säger hemförsäkringsbolaget om hemtransport? Vad säger man till vårdpersonal på akuten i Gällivare/Sunderbyn/Östersund när man kommer in med andnöd, ryggan och skammen i släptåg? Eller bryter benet och av det skälet behöver belasta vården utanför sin hemregion? Kan vi sätta oss i nån slags karantän i förväg? Knappast.
Slutfrågan blir: Kan någon annan än fjällänens egna invånare överhuvudtaget ge sig ut i fjällvärlden i år?
Väl medveten om att det finns betydligt värre följder av coronaspridningen än inställda fjällvandringar hoppas jag ändå på en diskussion, trots att det enkla svaret för många säkert är, och kanske snart även för mig blir: Lägg ner planerna på fjällen 2020.
Jag delar några tankar och vill höra framförallt hur ni, som bergsäkert tänker er att det går att vandra i år, resonerar.
Det ena osäkerhetsmomentet är själva resan. Två av oss som vill gå bor i Skåne, resan till startpunkten, oavsett fjällområde, ryms inte inom nuvarande reserekommendation från FHM. Skulle den ändras och det blir OK att resa längre sträckor, vågar vi åka tåg? SJ säger inget om begränsningar av bäddantal i ligg/sovvagnar.
Bil Skåne-Laponia t.o.r. adderar upp till totalt 5-6 bildagar, då kanske vi ska välja Jämtland/Tärnafjällen? Den tredje färdkamraten bor i Österbotten, kommer finska gränsen att öppnas så att han slipper karantän på återresan?
Det andra och allvarligare osäkerhetsmomentet rör risken för att bli sjuk på fjället.
Eftersom inkubationstiden för covid är 2-14 dagar, och vi inte säkert vet att vi haft sjukdomen, finns ju en inte försumbar risk att det bryter ut mitt ute i fjällvärlden. Även om få personer verkar bli akut sjuka direkt, finns därmed en risk att inte orka vandra tillbaka till bilen vid startpunkten. Skulle då fjällräddningen ens rycka ut till en misstänkt smittad person? Vad säger hemförsäkringsbolaget om hemtransport? Vad säger man till vårdpersonal på akuten i Gällivare/Sunderbyn/Östersund när man kommer in med andnöd, ryggan och skammen i släptåg? Eller bryter benet och av det skälet behöver belasta vården utanför sin hemregion? Kan vi sätta oss i nån slags karantän i förväg? Knappast.
Slutfrågan blir: Kan någon annan än fjällänens egna invånare överhuvudtaget ge sig ut i fjällvärlden i år?
Väl medveten om att det finns betydligt värre följder av coronaspridningen än inställda fjällvandringar hoppas jag ändå på en diskussion, trots att det enkla svaret för många säkert är, och kanske snart även för mig blir: Lägg ner planerna på fjällen 2020.