Tjing Utsidan
Förra reportaget från Gran Paradiso innehöll en mindre okänd variant upp till toppen, och denna gången så koncentrerar vi oss istället på den klassiska nordsidan. På något sätt så hoppas jag kunna bidra till att den väldigt sällsynta arten Alpinismus Suecia får lite inspiration och inte helt och hållet dör ut....
Detta projekt utspelade sig i början av sommaren efter en liten helgutflykt upp på Triolet glaciären. Mina klätterdrömmar hade fått sig en lite törn efter att fått beskåda ett åskväder ovan huvudet med blixtar och smällar, samt en anings mer vatten forsande utmed bergsväggen än vad vi hade räknat med, eller för den delen upplevt.
Men, nu när jag satt i kontoret och jobbade i vanlig ordning så poppade det plötsligt upp en notis på skärmen. Det var från Alberto och trevlig information att nordsidan på Grampa var i perfekt skick. Två av hans kompisar redan var på väg upp till Chabod hyttan och han undrade som sagt om jag var sugen på en sväng uppför berget?
Grampa är det lokala ordet för Gran Paradiso och kan nog säkert imponera många där nere om man har det med sig i sitt ordförråd vid ett framtida besök.
Själv var jag till en början lite osäker eftersom det var ett tag sedan några längre snöturer och kände mig inte alls i form. Problemet för mig brukar dock vara att jag inte är så svår att övertala. Inte speciellt efter förslaget att göra den över dagen och slippa trängas med någon i en knökfull hytta. Alltså vid dagens slut så latjade jag hem som en skållad råtta, ordnade en rejäl pastasciutta, packade ihop min utrustning och därefter bums ned i sängen för några timmars sömn.
Det blev som sagt hela fem timmars sömn innan min underbara väckarklocka tjöt och det tog mig faktiskt ett par minuter innan jag lyckades komma på benen. Ibland brukar jag vara ganska lätt förvirrad på nätterna när man går upp och donar i lägenheten. Det har hänt både en eller två gånger att man tappat allehanda utrustning i trappen, då brukar jag alltid undra vad grannarna brukar tycka och tänka... Ibland har man fått några roliga kommentarer senare vid hemkomsten, men alltid med glimten i ögat. Fast en kopp kaffe gjorde ett nionde underverk och jag susade iväg för att hämta upp Alberto, sedan bar det av mot Grampa.
En annan del av klättringen brukar ju alltid vara utrustningen och vad man bör ha med sig? Detta brukar ju alltid diskuteras titt som tätt på detta forumet och jag har ju sett många gånger referenser till en berömd amerikanskt alpinist.
Så varför inte göra något i hans stil på riktigt och jag hoppas jag lyckades leva upp till detta denna gången? Vår strategi innehöll som sagt en ''single push speed ascent'' av nordsidan, eller även ''light is right'' som det heter på finare språk.
Utrustning bestod av följande tekniska delar mellan oss två: tre skruvar, två låskarbiner, två slingor med karbiner, yxor, stegjärn, 30 m halvrep, prusik, hjälm, sele och personliga kläder.
Förhoppningsvis lyckades jag packa helt enligt konstens regler?
Starttiden från parkeringen i botten av dalen blev efter en hårresande bilfärd satt till klockan 04.50. Temperaturen var perfekt, varken för kallt eller varmt, och med kombinationen av det perfekta månskenet så tog det oss en timme till första anhalten, Chabod hyttan.
Men väl framme vid hyttan, så såg vi inte skymten av någon alls! Alla hade redan satt igång, med en ringlande skara av människor på glaciären, utmed normalvägen upp till toppen. Själv var jag dock helt fascinerad av morgonljuset utmed bergen på annat håll.
Vid hyttan tog vi en kortare vattenpåfyllning och därefter fortsatte vi utmed moränryggen mot nordsidan, där vi även kunde skymta replaget som bestod av Albertos kompisar. Enligt oss så hade de ju fuskat lite genom att ta sig en tupplur i stugan kvällen innan. Enligt reglementet för hur man drygar sig så skulle de självklart få höra detta rikligt senare under dagen.
När sedan glaciären började att göra sig tillkänna, knöt ihop oss i vanlig ordning och ordnade till all utrusntning. Även nordsidan började äntligen att torna upp sig bland molnen.
Vi bestämde oss för en central linje rakt upp, på höger sida finns vanligtvis ett litet seracområde, och nu hade vi två timmar av piolet traction framför oss, innan toppen. Hela sidan var i bra skick och det gav oss möjligheten att göra den helt i kortrep, snabbt och smidigt!
Toppen nådde vi vid 11.00 och allt som allt hade det tagit oss i princip sex timmar från parkeringen vilket innebar ett stigning på 2300 höjdmeter. Det var inte den snabbaste tiden men vi var dock väldigt nöjda med den. Synd bara lite på vädret eftersom utsikten brukar vara helt perfekt vid klart väder.
Vid nedgången så höll jag faktiskt på att skratta ihjäl mig i två sekunder. Det finns som sagt två vägar ned mot olika hyttor, och vid ett tillfälle på glaciären så måste man antigen gå åt höger eller åt vänster så att säga.
Vi skulle som sagt till Chabod hyttan och vi noterade hur ett replag på fem följde efter oss på lagomt avstånd hela tiden. När vi plötsligt nästan är helt nere vid glaciärens slut, så hör vi hur de börjar att hojta! Vi stannar till och väntar in dem för att se vad problemet är? Självklart undrar de nu var de är eftersom de har all sin packning i Vittoria hyttan, dvs hyttan på andra sidan av berget där vi är, och vi fick se trevliga och buttra miner när de inser sitt misstag.
En sista blick på nordsidan innan vi begav oss hem och till nästa reportage om någon är intresserad av en annan tredje variant upp till berget? Vi måste ju som sagt få oss en översikt över alla väderstreck.....
Trevlig eftermiddag, Christian
Förra reportaget från Gran Paradiso innehöll en mindre okänd variant upp till toppen, och denna gången så koncentrerar vi oss istället på den klassiska nordsidan. På något sätt så hoppas jag kunna bidra till att den väldigt sällsynta arten Alpinismus Suecia får lite inspiration och inte helt och hållet dör ut....
Detta projekt utspelade sig i början av sommaren efter en liten helgutflykt upp på Triolet glaciären. Mina klätterdrömmar hade fått sig en lite törn efter att fått beskåda ett åskväder ovan huvudet med blixtar och smällar, samt en anings mer vatten forsande utmed bergsväggen än vad vi hade räknat med, eller för den delen upplevt.
Men, nu när jag satt i kontoret och jobbade i vanlig ordning så poppade det plötsligt upp en notis på skärmen. Det var från Alberto och trevlig information att nordsidan på Grampa var i perfekt skick. Två av hans kompisar redan var på väg upp till Chabod hyttan och han undrade som sagt om jag var sugen på en sväng uppför berget?
Grampa är det lokala ordet för Gran Paradiso och kan nog säkert imponera många där nere om man har det med sig i sitt ordförråd vid ett framtida besök.
Själv var jag till en början lite osäker eftersom det var ett tag sedan några längre snöturer och kände mig inte alls i form. Problemet för mig brukar dock vara att jag inte är så svår att övertala. Inte speciellt efter förslaget att göra den över dagen och slippa trängas med någon i en knökfull hytta. Alltså vid dagens slut så latjade jag hem som en skållad råtta, ordnade en rejäl pastasciutta, packade ihop min utrustning och därefter bums ned i sängen för några timmars sömn.
Det blev som sagt hela fem timmars sömn innan min underbara väckarklocka tjöt och det tog mig faktiskt ett par minuter innan jag lyckades komma på benen. Ibland brukar jag vara ganska lätt förvirrad på nätterna när man går upp och donar i lägenheten. Det har hänt både en eller två gånger att man tappat allehanda utrustning i trappen, då brukar jag alltid undra vad grannarna brukar tycka och tänka... Ibland har man fått några roliga kommentarer senare vid hemkomsten, men alltid med glimten i ögat. Fast en kopp kaffe gjorde ett nionde underverk och jag susade iväg för att hämta upp Alberto, sedan bar det av mot Grampa.
En annan del av klättringen brukar ju alltid vara utrustningen och vad man bör ha med sig? Detta brukar ju alltid diskuteras titt som tätt på detta forumet och jag har ju sett många gånger referenser till en berömd amerikanskt alpinist.
Så varför inte göra något i hans stil på riktigt och jag hoppas jag lyckades leva upp till detta denna gången? Vår strategi innehöll som sagt en ''single push speed ascent'' av nordsidan, eller även ''light is right'' som det heter på finare språk.
Utrustning bestod av följande tekniska delar mellan oss två: tre skruvar, två låskarbiner, två slingor med karbiner, yxor, stegjärn, 30 m halvrep, prusik, hjälm, sele och personliga kläder.
Förhoppningsvis lyckades jag packa helt enligt konstens regler?
Starttiden från parkeringen i botten av dalen blev efter en hårresande bilfärd satt till klockan 04.50. Temperaturen var perfekt, varken för kallt eller varmt, och med kombinationen av det perfekta månskenet så tog det oss en timme till första anhalten, Chabod hyttan.
Men väl framme vid hyttan, så såg vi inte skymten av någon alls! Alla hade redan satt igång, med en ringlande skara av människor på glaciären, utmed normalvägen upp till toppen. Själv var jag dock helt fascinerad av morgonljuset utmed bergen på annat håll.
Vid hyttan tog vi en kortare vattenpåfyllning och därefter fortsatte vi utmed moränryggen mot nordsidan, där vi även kunde skymta replaget som bestod av Albertos kompisar. Enligt oss så hade de ju fuskat lite genom att ta sig en tupplur i stugan kvällen innan. Enligt reglementet för hur man drygar sig så skulle de självklart få höra detta rikligt senare under dagen.
När sedan glaciären började att göra sig tillkänna, knöt ihop oss i vanlig ordning och ordnade till all utrusntning. Även nordsidan började äntligen att torna upp sig bland molnen.
Vi bestämde oss för en central linje rakt upp, på höger sida finns vanligtvis ett litet seracområde, och nu hade vi två timmar av piolet traction framför oss, innan toppen. Hela sidan var i bra skick och det gav oss möjligheten att göra den helt i kortrep, snabbt och smidigt!
Toppen nådde vi vid 11.00 och allt som allt hade det tagit oss i princip sex timmar från parkeringen vilket innebar ett stigning på 2300 höjdmeter. Det var inte den snabbaste tiden men vi var dock väldigt nöjda med den. Synd bara lite på vädret eftersom utsikten brukar vara helt perfekt vid klart väder.
Vid nedgången så höll jag faktiskt på att skratta ihjäl mig i två sekunder. Det finns som sagt två vägar ned mot olika hyttor, och vid ett tillfälle på glaciären så måste man antigen gå åt höger eller åt vänster så att säga.
Vi skulle som sagt till Chabod hyttan och vi noterade hur ett replag på fem följde efter oss på lagomt avstånd hela tiden. När vi plötsligt nästan är helt nere vid glaciärens slut, så hör vi hur de börjar att hojta! Vi stannar till och väntar in dem för att se vad problemet är? Självklart undrar de nu var de är eftersom de har all sin packning i Vittoria hyttan, dvs hyttan på andra sidan av berget där vi är, och vi fick se trevliga och buttra miner när de inser sitt misstag.
En sista blick på nordsidan innan vi begav oss hem och till nästa reportage om någon är intresserad av en annan tredje variant upp till berget? Vi måste ju som sagt få oss en översikt över alla väderstreck.....
Trevlig eftermiddag, Christian