Om du ni inte vill göra en genusfråga av det hela så menar du såklart "som inte för varken mig eller min syn på andra människor framåt."
Du vill ju vill väl framförallt förstå olika sorters tankar kring knivbruk? Eller är du på något gammelmatcho
vis specifikt intresserad av just kvinnors knivbruk? (För då har du ju flera problem med urvalsmekanismen, exempelvis frågeställningen och "kanalen".
jag lämnade den där diskussionen, där jag tycker den hör hemma, i slutet av förra seklet. kvar blev också dialogen med gruppen; "kvinnor som hatar män" & "män som försöker impa på kvinnor som hatar män" att föra ett vettigt samtal med dom är ungefär lika framkomligt som att diskutera en sund invandrarpolitik med företrädare för kukluxklan, det var det jag menade med att man inte kommer någonstan.
om du lägger in genusfrågan som en viktig ingrediens i din syn på "människan framåt" tycker jag det är du som, med all önskvärd tydlighet, visar behov av fortsatt personlig utveckling inom området.
jag lever på 2000 talet och har sedan länge lagt könstänkandet och framförallt de bakomliggande orskaerna till det, bakom mig. jag tycker inte det finns något som helst behov av att diskutera den frågan längre. jag upplever att det bland sunda människor är ett icke problem nu för tiden.
inom vissa territorium lever det kvar en del traditioner, från förr, jag tycker inte det finns någon mening i att rota i varför, så länge dessa är ganska harmlösa och mer att betrakta som fornminnen och kuriosa.
men för den skull utesluter väl inte det att man tillfrågar den grupp, som pga av dessa traditioner, sällan kommer till tals/ gör sin röst hörd inom området.
som knivintresserad är man också intresserad av utveckling. det är ett kännt faktum att utvecklingen tenderar att "krypa fram" när bara "likasinnade", med samma inputs sitter och är "låsta" i sitt tänkande och diskuterande. när tex ryan air utvecklade bagaehanteringen, för att få kortare stopp_start, kikade dom på konkurrenterna, med resultat av några sekunders förbättring. någon kläckte istället idén att man skulle vända sig till någon helt annan grupp, som inte var "färgade" av branschen. ett formel ett team fick vara del av processen, med en frisk syn, utan låsningar, kapatdes tiderna rejält.
att maja grädd-nos sitter i skogarna i vansbor och skär sina grillkorvar med en morakniv som hon inte är ett smack intresserad av, intresserar, självklart, inte heller mig nämnvärt.
ibland kan en cigarr vara en cigarr. jag tyckte bara det var kul att höra vad tjejer tänker om knivar på ett kostruktivt sätt. inget annat. det kunde lika gärna ha varit en fråga ställd till pensionärer i åldern 70-80 år, barn i förskoleåldern eller akademiker i storstad. dvs andra grupper än dom som ofta förekommer i knivtrådar. den som inte ser det för den enkla fråga det var, tycker jag nog mer behöver ägna sig åt sina egna värderingar än ifrågasätta andras.
nu har jag absolut inget mer att tillföra, i det här ämnet.
Tack från mig!
/mannen som älskar kvinnor (och knivar)