Slappna av
Mycket intressant disskussion måste jag säga. Har själv kört fast och kommit ur det, och mitt problem var att jag pumpade ur på leder som var bara lite hårdare än de jag klarat innan, för att jag spände mig omedvetet. Det som fick det att släppa för mig var följande punkter, vilka enligt mig är av likvärdig vesäntlighet för att klättra avslappnat:
1: Klättra onsight (i fråga om fysisk progression håller jag mig till sportklättring, vill du sända hårda tradturer bör du starta en ny topic) och pressa gränserna. Det kan vara otäckt i början men du kommer falla och förr eller senare uppleva den där känslan av att repet, höjden, bultarna, runouten inte spelar någon som helst roll utan att det enda som överhuvudtaget spelar roll är nästa grepp och nästa steg, det enda du ser är nästa tickmark och det enda du hör är dina egna andetag. Om du faller i detta tillstånd kommer du överraska dig själv med att sitta i selen fem meter ner, ingen rädsla, ingen oro.
2: Bouldra. Låter paradoxalt med tanke på att det var pumpen som skulle förbättras men du kommer få ökad styrka som gör varje move lättare och framförallt skänka dig självförtroende vad gäller din maxstyrka.
3: Redpointa, och då menar jag inte att du ska sätta leden du missade onsighten på. Skaffa ett litet projekt som kräver lite arbete. Välj en led som passar dig och som tilltalar dig rent estetiskt. Gå på så gott det går, men häng innan du faller. Lär dig leden utantill (det går fort), kom tillbaks stark och utvilad och skicka den allvärldens väg! Självförtroendet kommer få en rejäl kick och du kommer tro på din förmåga. (Se dock till att hålla dig inom rimlighetens gränser, annars blir effekten omvänd)
4: TÄNK på att slappna av. Andas kontrollerat. Njut av känslan av att vara över bulten. Vänd rädslan till njutning. Att falla är inte farligt, det är härligt!
Lycka till!
"You don´t go to heaven if you climb on toprope"
[Ändrat av Peter E 2002-11-16 kl 17:43]
Mycket intressant disskussion måste jag säga. Har själv kört fast och kommit ur det, och mitt problem var att jag pumpade ur på leder som var bara lite hårdare än de jag klarat innan, för att jag spände mig omedvetet. Det som fick det att släppa för mig var följande punkter, vilka enligt mig är av likvärdig vesäntlighet för att klättra avslappnat:
1: Klättra onsight (i fråga om fysisk progression håller jag mig till sportklättring, vill du sända hårda tradturer bör du starta en ny topic) och pressa gränserna. Det kan vara otäckt i början men du kommer falla och förr eller senare uppleva den där känslan av att repet, höjden, bultarna, runouten inte spelar någon som helst roll utan att det enda som överhuvudtaget spelar roll är nästa grepp och nästa steg, det enda du ser är nästa tickmark och det enda du hör är dina egna andetag. Om du faller i detta tillstånd kommer du överraska dig själv med att sitta i selen fem meter ner, ingen rädsla, ingen oro.
2: Bouldra. Låter paradoxalt med tanke på att det var pumpen som skulle förbättras men du kommer få ökad styrka som gör varje move lättare och framförallt skänka dig självförtroende vad gäller din maxstyrka.
3: Redpointa, och då menar jag inte att du ska sätta leden du missade onsighten på. Skaffa ett litet projekt som kräver lite arbete. Välj en led som passar dig och som tilltalar dig rent estetiskt. Gå på så gott det går, men häng innan du faller. Lär dig leden utantill (det går fort), kom tillbaks stark och utvilad och skicka den allvärldens väg! Självförtroendet kommer få en rejäl kick och du kommer tro på din förmåga. (Se dock till att hålla dig inom rimlighetens gränser, annars blir effekten omvänd)
4: TÄNK på att slappna av. Andas kontrollerat. Njut av känslan av att vara över bulten. Vänd rädslan till njutning. Att falla är inte farligt, det är härligt!
Lycka till!
"You don´t go to heaven if you climb on toprope"
[Ändrat av Peter E 2002-11-16 kl 17:43]
