Håller med Thure om att det snarast är en fördel, att barnet är så litet - särskilt om mamman fortfarande står för maten
. Jag tyckte det var betydligt enklare att tältvandra med min halvårsgamla dotter - se
denna tråd - än när hon (och senare hennes syster) blivit större, tyngre, och försedd med betydligt fler egna åsikter om mat, sömn och underhållning
.
Jag hade barnet i hennes vanliga bröstsele; tyckte det kändes alldeles för tidigt för en bärstol på ryggen, både för hennes kropp och för att jag inte skulle kunna ha samma fina koll och kontakt. Man får, oavsett, se till att ett så litet barn inte tillbringar alltför långa pass i bärselen/bärstolen, men det låter ju inte på er som ni tänkt några långa förflyttningar till fots. Själva tog vi, förutom långa lunch- och sovpausen, många små trevliga kryp- lek- och rumpvädringsstunder; det var väldigt lätt att märka när det var dags.
Vi sov i/under samma sovsäck, som var ytterdelen till min kombi-vintersäck och därmed lite generösare i måtten. Minns inte något avrullningsproblem, ens de varma dagar sovsäcken var öppen som ett täcke, och det hade ju inte varit något farligt som kunnat hända ändå, utom lite markkyla. Jag hade någon hoprullad tröja vid liggunderlagets kant för komfortens skull, och det var inte mycket oskyddad golvyta kvar i det lilla tältet.
I den svenska sommarnaturen tyckte jag faktiskt att det största problemet med riktigt små barn var hur man skulle skydda dem för mygg och andra insekter; i tillämpliga fall även fästingar. Det var delvis därför jag hellre valde mygg- knott- och fästingsfria bergstrakter på kontinenten, när mina egna barn var små.