Ta vandrings stav vid start i fjällen

[Kvarnträsk]

Även dikeskanter har föreslagits, då gör du samtidigt en insats för dina medtrafikanter
Alternativt plocka en färdigfälld på skifte som är nyröjt, på ett skifte kan det ligga stavämnen som nog skulle räcka till hela Sveriges vandrarelit.

 

[per_carlin]

Det kan inte vara så svårt att hitta en färdigkapad pinne på ett hygge eller i en gallring i sin närhet, om man nu inte vågar knycka lite sly i vägrenen eller i en kraftledningsgatan. Inte där jag bor iallfall, har får man klättra om man skall ta sig över hyggena.

 

[tobiasdr]

Finns ofta att hitta vid startpunkter, problemet med en "naturlig" vandringsstav tycker jag är att den är så naturlig och hör hemma i miljön att man väldigt lätt lägger ifrån sig den och sen är den väck...

 

[thureb]

Som skrivits ovan. På hyggeni i södra Sverige ligger drivor med raka färdigtorkade björkstammar i rätt dimension och längd för att passa som vandrings/vadningsstavar.

Thure

 

[Kimkim]

Passar på att fråga.. de där träpinnarna man markerar skidspår med (altså inte kryssen) ligger ju och skräpar här och var.
Stör man någon om man tar
dem?

 

[lausvik]

Jag tog min senaste stav när de hade röjt vid Kapellskär. Den har nu stått i ett hörn i hallen och torkat i ett halvår eller så. Till fjällen ska den dock inte.

 

[camoscio]

Finns det beg stavar av trä att¨att låna¨eller möjlighet at ta ner en ny tex vid vandring in i Sarek vid kvickjock eller Tjåmotis före Parkområde börjar

När jag började med dagsutflykter i Schweiz 1988 noterade jag rätt snart att de långa branta nedstigningarna var påfrestande för knäna så jag började göra stavar åt mig av vad jag nu hittade i naturen.

På en av dessa utflykter, mellan Meiringen och Grindelwald, mötte jag för första gången en vandrare med teleskopstav vilket verkade fiffigt — man kunde ju fästa staven i hopfällt skick på ryggsäcken efter turen och ta med till nästa tur.

Det dröjde dock till nästa år innan jag köpte en sådan stav i Innichen, i Sydtyrolen. Redan då märkte jag att många vandrare börjat gå med två stavar. Mitt första par köpte jag i Binn i Wallis och det ändrade rätt mycket — jag kunde hålla högre fart under långa nedstigningar och en relativt blygsam insats av armkraft tog mig ledigare och tryggare genom långa uppstigningar. Stavarna har genom åren klarat knepiga situationer där t ex snöfält tvingat mig ut i instabil terräng. Huvudproblemet är alltså oftast inte balansen utan fotfästet.

Av någon anledning fick jag genom åren svårare att hålla dräglig fart i nedstigningarna på rutschiga stigar med mycket grus och småsten. Det kan ha berott på överdriven försiktighet. Jag ser på min sajt ( huthyfs.com )att jag på 2016 års tur ännu (vid 71 års ålder) kunde stiga 800 meter på 2 timmar, men att det gick betydligt långsammare utför. Jag borde kanske ha tränat förmågan att gå utför i brant terräng, men min hemstad är inte riktigt rätta trakten för sådana övningar.

Kanske ska tillägga att jag tog med mig stavvanan på min första fjällvandring, i Jotunheimen 1994 (jag fyllde 50 på den turen!). De enda jag på den turen såg som gick med stavar var tyskar ... Åtskilliga av mina övergångar i Norge har varit väl så krävande som de i Alperna och Pyreneerna.

 

[hsp]

Stavar är ju bra vid gång men vid vadning var grövre fjällbjörkar mkt bättre men innan de torkat mkt tunga därav tog man gärna beg samt att det även på den tiden var olagligt samt att man slapp ta den stora kniven.
Men om det regnar och är lera och även lavar på berg så går jag där det ser torrast ut och därmed mindre halt även om det blir en liten omväg.
Det som stavar ej hjälper mot är ju när man har rullgrus under kängor och man glider iväg då är det enda som hjälper att ta kortare steg och gå saktare.
Kala bergknallar är ofta säkrare än busksnår där man ej vet om det finns fäste.
Den dimma som ofta kommer upp från dalen gör ju att man ej ser hur brant det är om man skulle ramla samt att man mister utsikten.
En av anl till att ej gå de mest populära sträckorna är ju att man slipper det kladd som tex är på Kungsleden.

 

[Totteman]

Har alltid mina kolfiber Black Diamond Distance Z, 140 cm, på vandringar. Bra överallt utom på smala stigar med grönsakerna som smeker benen. Guld värt när man korsar vattendrag.
Dyra, men väl värt sitt pris anser jag. Mina köptes 2012, eller året innan.

 

[hsp]

Jag har Comperdell C3 pro 2 övre segment med kolfiber inblandning och under med Titanium bl.
Rena Kolfiberstavar är nog ingen som haft i fjällen och skulle ej fungera samt kosta mer än de gör nytta,se på en WC tävling i stafett eller massstartlopp hur ´bra´ de håller (jag har en avbruten som jag hittat till annat).
Jag hade glasfiberstav på 70-80 tal helt ok och Komperdell AL ej ihopfällbar vid motion,men vid en låglands tur så skulle jag ´gena´genom ett kalhygge på kvällen när det var lite skumt och ramlade och staven böjde sig lite men gick bra att på plats böja nästar rak och håller flera år efter.
De stavarna jag har i fjllen knakade lite då en fastnade mellan stora stenar men gick som tur ej av hade det varit 100% KF hade den ej klarat detta då de går av vid minsta slag mot något vast.
Mina har snäpplåsning som går att justera vid behov med en skruv.
Men ska man testa stavar i fjällen duger nästan vad som helst med rätt längd och fåtal gånger man har nytta av att de går att fälla ihop utan mest på resan dit så man ej glömmer dessa vid alla tågbyten,och kan gömma i säcken eller utanpå.

 

[tango]

Min erfarenhet av teleskopstavar både för vandring och skidåkning (tur och utför) är att "flicklock" (fällknäppe) håller bättre än "expandernade vridlås" som sitter inuti staven. Dessa klarar inte hård belastning och riskerar gå sönder vid överbelastning medan flicklock i värsta fall fäller ihopa sig. Man brukar även kunna justera flicklocks låsförmåga i fält enkelt med en skruvmejsel.

Tåligast är såklart utan teleskop men då är de otymligare att packa och resa med och man kan inte justera längd efter terrängen heller - särskilt vid toptur vill jag ha olika längd uppför )längre) versus utför (kortare).

Har på flygplatsen i Kiruna, för länge sedan, på bagagebandet sett en vandringsstav i naturträ komma åkande men fasttejpad tag/streckkod.

/Patrik

 

[Polar300]

Som jag skrev tidigare, jag har ett par Black Diamond Trail Pro - och de har så här långt
tålt allt jag utsatt dem för... ~65cm hopfällda och ~144cm max utsträckta - 3-delade med
fliplås, som går att ansätta med en liten spårmejsel (som ju finns på Gerber 600:an), eller
i nödfall: med kniven...
Rekommenderas varmt.
/Odd