Nu är Pompes svar uppe, men det bringar inga nyheter; allt beror pâ beklagliga missförstând, okunning spöskrivare, dâliga telefonledningar, andras falska vittnesbörd. Riktig, ärlig självkritik saknas. Det hela avslutas med en släng ât folk som anklagar dem under pseudonym, samt följande, kryptiska,men tyvärr illustrerande slutsats, vilken tyvärr verkar visa att budskapet som Janne Corax och en rad personer i denna trâd försökt fà fram inte trängt in i Pompes medvetande:
För oss spelar det inte så stor roll, vi misslyckades ju att nå huvudtoppen, och är mest nöjda med att ha varit på 8000, men det är säkert glada nyheter för alla som anklagat oss. Vi kan be om ursäkt för att vi har haft fel.
Lite svârt här med syftningen här, men tyvärr tolkar jag denna fras som pudelns kärna i detta meddelande: Pompe vill pàskynda att kritiken som utdelats beror pà illvillighet och avund, och att det är bara är ren skadeglädje bakom det hela. (Inom parentes kan även nämnas att hon "kan" dessutom be om ursäkt, men gör det inte.)
Jag tror istállet att man bör stálla sig frâgan: Vad hade hänt om ingen sagt nâgot? Dâ hade flickorna kommit hem som säsongens enda bestigare av Shishapangma, hyllade i DNs och Outsides bloggar, med manipulerade och andras, olovligen använda, bilder pâ sina bloggar etc. etc.
Hade detta varit önskvärt?
Om inte, tycker jag samtliga inblandade ska vara mer ödmjuka och vara tacksamma att det hela uppdagades i tid, och inte efter en triumfartad jubelfest i media etc.
