Restaurang och servering i huvudbyggnaden är en medveten satsning som går i linje med övriga STF Fjällstationer och som tydligt efterfrågats. Att självhushållet flyttas är ett resultat av att det finns ett antal myndighetskrav som är gällande kring att inte blanda servering och medhavd mat och dryck. Huvudbyggnaden kan helt enkelt inte idag hantera båda. Detta inte likaställt med att vi på något sätt inte önskar hitta bästa lösning för självhushåll för de som fortsatt önskar det.
Under året tar vi beslut kring nästa steg för självhushållet och om det innebär utbyggnad, konvertering av annan del i byggnaden eller annat är inget vi idag har svar på. Här tar vi tacksamt emot konkreta förslag på möjliga lösningar inför nästa steg.
Här kan vi väl bara konstatera att detta forum och dialog i denna fråga är ett ypperligt exempel på hur vi tar del av återkoppling. Vi mäter dagligen våra gästers upplevelse av Sylarna och övriga anläggningar och även om det finns de som saknar självhushållet är det en klar majoritet av fjällgästerna som önskar serverad mat och dryck. Sommaren 2018 kan vi konstatera att närmare 80% åt i restaurangen och betydligt fler än vad vi eftersträvar väljer en hel middag.
STF:s svar och argumentation, och då ovanstående utsnitt i synnerhet, uppvisar en slående närvaro av en rad vanliga svagheter och tankefel. De är faktiskt så vanliga att de har fått egna namn och finns beskrivna i detalj sedan lång tid tillbaka.
Argumentum ad populum är misstaget att tro att bara för att en viss uppfattning är
utbredd så är den också
sann, eller
rättfärdigad. I det här fallet tas uppenbarligen "en stor/tydlig efterfrågan" på serverad mat som intäkt för att en bra restaurang bör prioriteras
framför ett bra självhushåll.
Fråga 1: Hur många har inte efterfrågat restaurang?
Fråga 2: Hur många har tvärtom uttalat sig i positiva ordalag kring det förutvarande upplägget med stort självhushåll/stor allmän matsal, d.v.s. givit uttryck för den motsatta uppfattningen?
Fråga 3: Har dessa svar vägts samman för att få en heltäckande bild?
Detta leder oss in på nästa svaghet,
survivorship bias: misstaget att endast beakta svar från personer som redan genomgått en utfallspåverkande urvalsprocess. Den "klara majoritet" av Sylarnas gäster som önskar servering och de "80 %" som nyttjade restaurangen i somras kan inte utan vidare tas som representativa för
samtliga potentiella gäster, som ju även inkluderar dem som
inte besöker Sylarna (eller andra STF-anläggningar).
Kort sagt, frågar man bara dem som är på plats missar man alla dem som
inte är det och eventuella statistiska resultat som kan utläsas av en sådan undersökning riskerar därmed att vara felaktiga, då det underlag de baseras på är vinklat redan i utgångsläget. Som
diskussionstråden tydligt visat är det många som nu aktivt
undviker Sylarna som en
direkt följd av det nya upplägget, vilket ger ytterligare slagsida åt siffrorna -- om de som är kritiska mot det rådande läget
inte finns med i statistiken över huvud taget blir det ännu vanskligare att tala om och hänvisa till majoritetsuppfattningar.
Fråga 1: Hur arbetar STF med att insamla data från fjällbesökare i stort, inte bara de egna betalande Sylgästerna?
Fråga 2: Hur arbetar STF med att insamla data kring hur många besökare Sylarna tappar på grund av det nya upplägget, liksom orsakerna till detta samt vilka dessa besökare är? Görs det ens?
Även om majoritetsargumentet skulle varit giltigt som sådant har det en stor svaghet, nämligen det som brukar kallas
majoritetens tyranni. Namnet känns kanske väl drastiskt i detta sammanhang, men det handlar om att viljan hos en större grupp tillåts
övertrumfa viljan hos en mindre, även när resultatet är att minoritetens villkor
aktivt försämras.
I detta fall är det
obestridligt att så har skett. Den tidigare
allmänt tillgängliga matsalen med stora fönster och fin utsikt är numera en
tillgångsbegränsad restauranglokal med betalkrav och det
stora självhushållet med många matlagnings- och diskplatser har reducerats till ett
trångt och slitet kök med
mycket begränsat utrymme. Det är
fullständigt uppenbart att detta i sig utgör en
markant försämring för "minoriteten" som
inte önskar betala restaurangpriser, vilket även understrukits av ett flertal rapporter i diskussionstråden från
faktiska negativa upplevelser av det "nygamla" självhushållet under den gångna sommaren.
Med andra ord, "majoriteten" har fått det
bättre, vilket självklart är goda nyheter för dem som tillhör den, men det har skett
på bekostnad av "minoriteten", som har fått det
sämre. Om vi får tro STF:s egna siffror är det alltså
en hel femtedel av besökarna som på detta sätt "offrats" till förmån för restaurangens tillblivelse. Det som ytterligare komplicerar bilden är att "majoriteten" i detta (liksom många andra) fall måste betraktas som den ekonomiskt starkare parten, medan "minoriteten" utgör den ekonomiskt svagare.
Fråga 1: Gjordes det någon konsekvensanalys på förhand som visade att resultatet av ombyggnationen skulle bli att förbättringar för en stark besökargrupp skulle bekostas av en svag besökargrupp?
Fråga 2a: Om nej: Varför inte, när utfallet är så genomträngande uppenbart?
Fråga 2b: Om ja: Varför togs ändå beslut att låta den starkare majoritetens behov inkräkta på den svagare minoritetens behov?
STF:s uttalanden tyder snarare på ett s.k.
konfirmeringsbias, d.v.s. att man egentligen redan bestämt sig för vilket utfall man vill ha och sedan sållar bort all information som strider mot den på förhand givna uppfattningen. Extra tydligt blir detta när man öppet erkänner att man fortfarande
inte har någon plan för hur den uppkomna -- och fullständigt förutsägbara -- situationen med det underdimensionerade självhushållet i annexet skall lösas, vilket leder till den ofrånkomliga slutsatsen att man
inte hade någon plan från början heller.
Talande är även uttalandet om att restaurangbygget i huvudbyggnaden är "en medveten satsning i linje med övriga fjällstationer", vilket visar att målet redan var satt -- restaurangen skulle dit, punkt slut, och att självhushållet därmed måste flyttas kan så här i efterhand bekvämt nog försvaras med hänvisning till myndighetskrav. Tydligare kan det knappast bli.
Fråga 1a: Varför gjordes ingen plan för självhushållsfrågan upp innan ombyggnationen påbörjades?
Fråga 1b: Varför begärdes förslag på lösningar för självhushållsfrågan in från allmänheten/medlemmarna först i efterhand, när negativa reaktioner börjat strömma in?
Fråga 2: Vilken bakgrundsanalys och beslutsprocess ledde fram till nedprioriteringen av självhushåll och umgängesytor?
Fråga 3: Utgör prioritering av högkostnadsalternativ generellt på bekostnad av den traditionella "vandrarhemsmodellen" en del av STF:s långsiktiga policy?
Den minnesgode noterar att fråga 2 och 3 ovan är hämtade direkt ur det öppna brevet, vilka STF så långt nogsamt undvikit att ge entydiga svar på.
Det bör återigen understrykas vad allt detta
egentligen handlar om, samt vad det
inte handlar om. Det uppropet vänder sig emot är
inte införandet av en restaurang på Sylarna
i sig, utan att detta införande lett till
kraftiga försämringar för en
ekonomiskt svagare grupp. Följande huvudalternativ var möjliga:
- Stor allmän matsal, stort självhushåll, ingen restaurang
Bra för dem som inte önskar restaurang, dåligt för dem som önskar restaurang
- Stor allmän matsal, stort självhushåll, ny restaurang
Bra för dem som inte önskar restaurang, bra för dem som önskar restaurang
- Ingen allmän matsal, litet självhushåll, ny restaurang
Dåligt för dem som inte önskar restaurang, bra för dem som önskar restaurang
Alternativ 1 var läget före ombyggnationen och som vi alla vet valde STF att anamma alternativ 3 istället för alternativ 2. Detta alternativ innebär en
omfördelning av existerande resurser, där
den starka gruppen prioriteras på den svaga gruppens bekostnad, medan alternativ 2 skulle inneburit
utökade resurser, där
ingen grupps nya möjligheter påverkar den andra gruppen negativt. Det är mycket möjligt att STF:s ambition är att nå fram till alternativ 2 så småningom, men det förändrar inte det faktum att
de beslut som faktiskt tagits uppvisar en tydlig slagsida till fördel för köpstarka besökare
här och nu, medan de köpsvaga i bästa fall får hoppas på framtiden. Varför var det så bråttom?
Huvudfråga: Varför valdes alternativ 3, trots att de negativa konsekvenserna för köpsvaga besökare rimligtvis måste varit kända på förhand?
Denna fråga, med den helt avgörande bisatsen, är så här två veckor och två sidor senare ännu obesvarad, vilket inte på något sätt minskar oron för att STF faktiskt
är på väg åt fel håll.
