Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[dePaul]

Snyggt!

~Paul~

 

[bramberg]

1. En sympatisk kniv på många sätt. Kanske inte till alla de av dig listade arbetsuppgifter dock .

2. Ja, priser på knivar har med stigande intresse av allmänheten rusat iväg de senaste åren .

3. Inte riktigt säker på vilken modell du syftar på? Jag antar att det handlar om en kockkniv?

4. Nja, stålet är tyskt 440A-klassat Solingenstål eller ett franskt Bonpertuisstål, tillika 440A-klassat.

Eftersom jag inte exakt vet vilken modell du har så kan jag inte bestämma vilken av dessa två stålsorter som din kniv är utrustad med. Hur som helst så är de inga dängare direkt . Tyvärr kan man inte framslipa snäva vinklar utan att riskera riva ut karbiderna ur matrisen, dvs få en urflisad egg.

5. Praktiskt! Kör också på ett liknande blad i samband med framför allt fiske.

~Paul~

Hej.

Mini Griptilian används absolut till allt det jag skrev och mycket mer också! Den bästa allroundern utan konkurans vill jag påstå.

En kniv som jag har men som jag glömde nämna är Fällkniven A1 pro. Den ser sjukt rå ut. Aldeles för stor och tung för att kunna brukas till något vettigt. Det den gör gör en yxa bättre. Men, det sägs att den är gjord av väldigt bra stål. Synd att de inte gjorde något mer vettigt ut av det bara.

Ja det stämmer att det är Victorinox kockkniv jag syftar på. Det är som sagt inte en kniv från toppsegmentet när det kommer till kockknivar. Men för sin funktion som en allemans kökskniv är den ypperlig.
Att stålet är bra står jag fast vid. Den kniven som jag har är av en tidigare generation än de som säljs idag så jag törs inte svära på att det är samma stål. Men stålet är riktigt bra! En bra avvägning mellan hög skärpa och lång hållarhet och priset är lågt. Tror den kostar runt 600 kr.

I ditt inlägg så har du ändrat i texten du "citerar". Den bör därför inte stå som ett citat längre. Man kan svara utan att citera också.

 

[bramberg]

En annan intressant kniv som jag har haft länge är CRKT Onion skinner.

Ken Onion skickade ut prototyper på denna till jägare runt om i världen och lyssnade på deras åsikter, ändrade design, skickade ut nya om och om igen i många år. Det färdiga resultatet är en fält-jakt-kniv med fokus på att flå skinn. Till detta ändamål är den faktiskt riktigt bra till både småvilt och större.

Den tillverkas inte längre, men det är en intressant kniv med tanke på hur den fick sin något nytänkande design där både blad, skaft och slida har fått form efter funtion.

Tyvär så rostar stålet på ett inte så önskvärt sätt vilket inte riktigt passar en jaktkniv. Bra slida i läder som tog ett tag att fundera ut hur den skulle användas bäst (vänd kniven andra vägen i slidan när den är ny). Tyvär så håller läder på fukt och eggen får rostskador redan efter ett dygn i fält. Därför bär jag inte denna på kroppen längre utan har den i packningen där det är torrt tills dess att jag ska använda den.

 

[dePaul]

Hej.
1. Mini Griptilian används absolut till allt det jag skrev och mycket mer också! Den bästa allroundern utan konkurans vill jag påstå.

2. En kniv som jag har men som jag glömde nämna är Fällkniven A1 pro
...Aldeles för stor och tung för att kunna brukas till något vettigt. Det den gör gör en yxa bättre.

3. det sägs att den är gjord av väldigt bra stål.

4. Victorinox kockkniv jag syftar på. Det är som sagt inte en kniv från toppsegmentet när det kommer till kockknivar. Men för sin funktion som en allemans kökskniv är den ypperlig.

5. Att stålet är bra står jag fast vid. Den kniven som jag har är av en tidigare generation än de som säljs idag så jag törs inte svära på att det är samma stål. Men stålet är riktigt bra! En bra avvägning mellan hög skärpa och lång hållarhet

6. priset är lågt. Tror den kostar runt 600 kr.

7. I ditt inlägg så har du ändrat i texten du "citerar". Den bör därför inte stå som ett citat längre. Man kan svara utan att citera också.

1. Bland de arbetsuppgifter du listade fanns den om att du rensar fisk med din Griptilian. Det var detta jag kommenterade när jag skrev att den kanske inte är lika praktisk till alla de av dig listade arbetsuppgifterna .

2. Absolut.

3. Så är det.

4. Visst den funkar.

5. Kockkniven är tillverkad i ett tyskt Solingenstål och har så varit under många decennier. Så det hela hänger på hur pass gammal din kniv är? Vågar nämligen inte säga att detta stål fanns på Vicar från tidigare än 60-talet.

Slakt-/stycknigsknivarna är tillverkade i ett franskt Bonpertuisstål.

Båda dessa ståltyper är ganska lika varandra men det franska stålet härdas något mjukare. Solingenstålet ligger på runt 54 - 56 HRC. Ju större knivar, desto mjukare stål. Namnet är DIN X50CrMoV15 (Werkstoff Nr 1.4116).

Det här stålet är inte känt för att hålla sin skärpa eller för att tillåta framslipningen av små eggvinklar (vilka som bekant är essentiella för en knivs skäreffektivitet).

Det är i och för sig bra att du är supernöjd med din kniv och stålet som sådant men det betyder inte att det verkligen rör sig om ett så bra stål som du vill framhävda . Det är på sin höjd mediokert. Det svenska Sandvik 12C27 är avsevärt mycket bättre på alla sätt förutom ur rosttröghets-aspekten.

6. Med tanke på vad man får i fråga om material så anser jag att 600:- är på tok för mycket . För de pengarna hade jag tagit en vanlig Frost med plasthandtag. Till exempel den här: http://www.oqvist.se/knivar-tillbehor/frosts-morakniv/kockkniv-frosts-4261-ug-26-cm.html

Men som bekant är smaken som den berömda baken .

7. Ber om ursäkt för att jag inte strikt följer de regler som finns för citering. Trodde inte att det handlade om en officiell doktorsavhandling .

Mitt syfte var att göra hela frågeställningen mer överskådlig och lätt att följa/förstå. Andemeningen var därför opåverkad.

~Paul~

 

[dePaul]

1. En annan intressant kniv som jag har haft länge är CRKT Onion skinner...en fält-jakt-kniv med fokus på att flå skinn. Till detta ändamål är den faktiskt riktigt bra till både småvilt och större.

Den tillverkas inte längre, men det är en intressant kniv med tanke på hur den fick sin något nytänkande design där både blad, skaft och slida har fått form efter funtion.

2. Tyvär så rostar stålet på ett inte så önskvärt sätt vilket inte riktigt passar en jaktkniv. Bra slida i läder som tog ett tag att fundera ut hur den skulle användas bäst (vänd kniven andra vägen i slidan när den är ny). Tyvär så håller läder på fukt och eggen får rostskador redan efter ett dygn i fält.

1. Håller med. En på många sätt praktisk och användbar kniv till jakt.

2. Ett annat namn för det här stålet (Böhler K110) är D2. Det är ett semi-rostfritt stål, dvs ett stål som balanserar på gränsen mellan rostfritt och icke-rostfritt, pga den förhållandevis låga andelen krom i matrisen och de stora karbiderna som det här stålet är beskaffat med.

Det är i princip omöjligt att slipa fram snäva eggvinklar utan att riskera plastisk deformation i form av urflisning. Dessutom krävs det en uppsättning diamantbrynen för att undvika slipning av matrisen där själva karbiderna är opåverkade.

Som bekant är ju framför allt de krom-, molybden och vanadinkarbiderna avsevärt hårdare än själva järnbasen så det gäller att inte de facto bara polera basen utan att slipa också dessa hårda karbider .

~Paul~

 

[henjon]

Ledsen att jag tjatar om mina små projekt, men här är ännu ett... En halvmånsformad fil som blir en flatslipad kökskniv med naturligt format handtag. Kan bli bra om härdningen funkar!

 

[dePaul]

Ser riktigt bra ur geometrisk synpunkt. Säkert en mycket användbar kniv när den väl är färdig! Håll oss ajour!

~Paul~

 

[henjon]

Ser riktigt bra ur geometrisk synpunkt. Säkert en mycket användbar kniv när den väl är färdig! Håll oss ajour!

~Paul~

Härdningen gick utmärkt! Sjukt kul att härda på egen hand. Ingen hamon denna gång, dock. Nästa gång ska jag prova ythärdning, dvs. att försöka härda differentierat genom att bara doppa eggen i oljan.

 

[henjon]

MAW - hur går det med slipen?

 

[dePaul]

Härdningen gick utmärkt! Sjukt kul att härda på egen hand. Ingen hamon denna gång, dock. Nästa gång ska jag prova ythärdning, dvs. att försöka härda differentierat genom att bara doppa eggen i oljan.

Hur har du testat hårdheten? Normaliserade du stålet? Vilka grader hade du och hur mätte du?

~Paul~

 

[henjon]

Hur har du testat hårdheten? Normaliserade du stålet? Vilka grader hade du och hur mätte du?

~Paul~

Ja, jag normaliserade 2 ggr, även om vissa menar att det inte behövs på filar. Jag har tyvärr bara alternativet ”bondhärdning”, dvs. gå på färg/magnetism för att veta när det är dags att härda (gissar runt 950 grader), härdar i 45-gradig rapsolja och kollar sedan med superhård fil om den ”halkar”, vilket den gjorde. Extremt hårt alltså. Nästa steg är anlöpning i ugnen.
Själva uppvärmningen är nog det mest kontroversiella. Många tycker nog det är att häda, men jag bestämde mig helt sonika för att prova min weber. Öppna spjäll, mycket kol och kvarlämnad elektrisk tändare fixar biffen galant. Tar 5 minuter i princip så är det klart. Viss flagning pga. att syre äter kol uppstår, men inte särskilt farligt och inte värre än jag sett vid vanliga ässjor. Så det är superenkelt

 

[henjon]

Ja, jag normaliserade 2 ggr, även om vissa menar att det inte behövs på filar. Jag har tyvärr bara alternativet ”bondhärdning”, dvs. gå på färg/magnetism för att veta när det är dags att härda (gissar runt 950 grader), härdar i 45-gradig rapsolja och kollar sedan med superhård fil om den ”halkar”, vilket den gjorde. Extremt hårt alltså. Nästa steg är anlöpning i ugnen.
Själva uppvärmningen är nog det mest kontroversiella. Många tycker nog det är att häda, men jag bestämde mig helt sonika för att prova min weber. Öppna spjäll, mycket kol och kvarlämnad elektrisk tändare fixar biffen galant. Tar 5 minuter i princip så är det klart. Viss flagning pga. att syre äter kol uppstår, men inte särskilt farligt och inte värre än jag sett vid vanliga ässjor. Så det är superenkelt

Ett litet tillägg dock, om någon vill testa. Om man gör detta utomhus i solljus måste man skugga stålet för att se färgen. Solens strålar ”neutraliserar” strålningen från det varma stålet och gör att det ser grått ut, med lite skimmer runt. Extremt lätt att lura sig och tro att drt inte är varmt nog och istället övervärma